Kaoset är hemma ❤️

Älskade ungar!! Älskade stora ungar.
Jag känner mig ”utanför”. Jag är inte med i deras liv på samma sätt längre (såklart) Jag står utanför allt som händer, men står samtidigt mitt i stormen. (Som alltid) Dom är stora nu. Dom är annorlunda och likaså jag. Man upplever saker och situationer som aldrig varit aktuella tidigare. Det är tufft och spännande på samma gång. Vad ska det bli av dem....mina unga små män.

Jösses vad jag saknar småbarnsåren ibland. Vi hittade alltid på små äventyr ihop vi tre. Små (för andra) utflykter och mys. Vi kunde sitta i flera timmar på tågstationen och titta på tågen med lite fika. Att ta tåget till Ängelsberg (jag hade inget körkort förrän Ludde var 10 och Hugo 8år) var magiskt. Otaliga timmar i lekparken. Ibland lyckade vi till det och åkte till Västerås (med tåg såklart) hade picknick i parken och åkte båt på sommaren. Tog in på hotell ibland och gick på bio. Jag och mina busungar. Simhallen. Ludvikas stora lekpark och lunch på Donken. Ludde skulle prompt ha sin spindelmannendräkt och Hugo skulle ha sin mantel (en gammal filt) hahha och självklart fick dom ha det. Dom tyckte att dom var häftigast i världen. Vi sprang ute i regnet runt huset. Vi byggde koja i lekparken utanför där vi bor och bjöd alla grannungar i området på köttbullar och makaroner. Vi hade skattjakt och taco-kvällar med massa kompisar. Vi gick i skogen. Vi byggde enorma snögubbar. Vi gjorde om hela köket till en stad av toarullar och hängde utklippta moln i taket. På halloween hängde vi upp spöken istället. Hela vardagsrummet tänktes med filtar och stolar och vi läste saga i kojorna.
Allt var ett äventyr. Saknar den tiden. Det billiga och enkla dög och dom hade varandra och hade kul ihop......

Tiderna ändras. Förhållanden ändras. Men kärleken består. Fint och sorgligt på samma gång.


The little things......??

Gillar

Kommentarer