Jag vill ha förståelse

Alla är ju trötta på mitt ältande, mina upprepade dramatiska gnäll, mitt eviga stickande på den enorma offerkoftan mm

Jag får skylla mig själv såklart. Men även om människor är trötta på att höra och lyssna så finns ju såklart nyfikenheten. Inte omtanken alltså utan nyfikenheten. Så överanalyserar jag alla frågor iallafall.

Jag känner mig så jäkla ensam. Men jag fattar, för jag orkar inte ens med mig själv. Så jag anklagar ingen. Faktiskt. Jag fattar.

Jag önskar bara att nån förstod mig. Men det kanske är såhär det ska vara i min position. Min skadade och sjuka själ vet ju att jag inte beter mig friskt alltid, hur mycket jag än försöker. Och precis som alla andra som lever destruktivt så måste människor ta avstånd.

Men det är ett ensamt liv ibland.

Och ibland i min självständighet som jag verkligen försöker behålla så drömmer jag om den där känslan av att bli förstådd och bekräftad att mitt hjärta är större än förståndet och att det ibland kan vara en fin egenskap.

The little things......??

Gillar

Kommentarer