Jag kan stänga av

Jag är expert på att stänga av. Gör det inte medvetet, tror det är en överlevnadsgrej.
För när jag väl känner efter så blir det övermäktigt. Jag drunknar i känslor (som min stupfulla kompis en gång sa när jag hämtade henne kl 03 på natten gråtandes) Jag fixar det inte.

Och just nu genomgår min lilla familj något väldigt jobbigt. En situation som tidigare i livet bara varit en rubrik på nätet och som man tänkt ”usch, va hemskt” om, och sen scrollat vidare. Vi blev upplysta om verkligheten som våra ungar befinner sig i idag. Och den verkligheten tog där den skulle.
I detta fall kan jag inte stänga av allt hela tiden, men jag blir nästan paralyserad. Instängda känslor som det inte går att göra nåt vettigt av.

Det går inte att acceptera. Men det stannar där. Det går inte att få tag i en enda rationell tanke och göra nåt av den. Min hjärna är i nåt slags vakuum/koma-likt stadie.

Mitt enda fokus som jag inte kan fokusera på. Så jävla märkligt. Hjärtat skriker, gör ont, slutar slå och bultar så kraftigt att jag tror jag ska dö. Men jag står still. Fastgjuten i chocken som gör mig apatisk.

Jag behöver en axel....en smekning på kinden. Det måste få komma ut....nån dag. Undertiden river jag kök.


The little things......??

  • 430 visningar

Gillar

Kommentarer

Liknande inlägg