När händelser och saker upprepar sig. Gång på gång på gång på gång blir det snart en vana. Det blir normalt. Ett mående blir normalt. En känsla, ett agerande. Allt som förut varit otänkbart är nu normalt.

Hat. Oro. Ilska. Tomhet. Ledsamhet. Allt normaliseras i hjärnan och tar ut sig på insidan.
Ingen dömer mig hårdare än jag själv. Ingen. Alla pekpinnar och upprepade förmaningar av omtänksamhet planar ut för varje gång och jag lyssnar mindre för varje gång på dom stackarna som fortfarande orkar. Jag VET, men det är deras plikt. Men dom är få nu (tack och lov. På gott och ont). Ingen orkar. Jag orkar inte. Stäng igen. Prata om nåt annat. Man känner sig så otroligt ensam Samtidigt som det är exakt det man vill vara.


....


The little things......🖤

  • 296 visningar

Gillar

Kommentarer