Kvällssanningar



The little things......??
The little things......??
8km i skogen. Intervaller och peppande musik från en gammal spellista jag inte lyssnat på på evigheter.
Underbart!!!
The little things......??
Jag känner mig ledsen. Sådär på riktigt ont i magen ledsen. Vet inte varför heller. Saknar kidsen gör jag. Som fan!!!
Just nu är jag inne i en period där jag så gärna vill ha en liten bebis. Nån att lägga all min kärlek och fokus på. Där det hela tiden händer nåt och där jag får vara någons allt. Tror det kan vara en vanlig känsla när dom andra kidsen blivit så stora.
Jag måste ta hand om mig själv då och det kan vara drygt. Analyserar livet och funderar vad jag ska göra med det egentligen. Vad vill jag? Är detta allt? Detta eviga ekorrhjul som snurrar på i en hiskelig fart ibland.
Mina barn är det absolut bästa som finns. Men dom är så självständiga nu. Dom bryter sig loss och jag behövs inte på samma sätt.
Jag känner mig liksom inte behövd någonstans.
Jag tappar min roll och måste hitta en ny samtidigt som det stormar både här och där och jag får hela tiden höra att jag har/gör fel mm.
Jag måste ge mig ut på jakt för att hitta mig själv utan behovet av andra. Hitta min mening och det som jag kan göra för att göra mig själv lycklig.
För just nu är jag inte det. Mellan varven och stundvis så känner jag den känslan. Men inte så ofta längre. Sorgligt kanske. Men jag känner mig väldigt väldigt ensam. Och det är väl i ensamheten som man får klura och testa sig fram till ett välmående. Jag vill hitta lugnet. Lugnet i att kanske inte ens behöva vara lycklig hela tiden. Vara nöjd med att må bra.
Jag kämpar på.
The little things......??