Nu ger jag upp.......Det är liksom inte värt det. Släpp och gå vidare. Andas och inse.

Jag lever ett simpelt, enkelt liv. Ett liv utan lyx, utan dyra grejer, utan en snygg påkostad fasad och en perfekt gräsmatta. Inga spröjsade vita IKEA-luckor i köket och inga rostfria köksvaror. Inga dyra fondväggar, inget tjusigt oljat trägolv, ingen jacuzzi, inga parmiddagar med förrätt OCH efterrätt, inga tjusiga kläder, inget blankt hår, inga rena barn.
Jag svär fast jag inte borde när jag pratar med mina barn, jag är väldigt opedagogisk och blir ibland FÖR arg på kidsen, och har fel MINST tre gånger om dagen och VET om detta. Mina finaste skor är köpta för 299:- på skopunkten. Mina smycken är från Gina Tricot och min favoritkofta är det hål i och jag har haft den sen 2003. Ibland äter jag godis till frukost. Ibland skrattar jag så att jag gråter, ibland sitter jag och barnen helt tysta i soffan och är osociala med våra Ipads (våran enda lyx), ibland ligger vi kors och tvärs och kramas och tittar på film, Min balkong ser ut som en soptipp, jag är fruktansvärt oekonomisk, slarvar bort viktiga saker och glömmer 87% av det som folk säger till mig. Är lite för fet, är lite för känslig och är alltid efterklok.
Har massor med damm under soffan, men nästan alltid en bäddad säng, klibbigt köksgolv och ett oorganiserat litet badrum. Garderoberna saknar handtag, sneda ugnsplåtar
Men i det simpla och smutsiga finns tända ljus, det finns knäckemackor med smör, varma mysiga filtar, perversa sexleksaker, terapi-te med vänner, 15 rosor, värmande sms, en egen vilja, humor, min soffa, grillkrydda, INGA panelgardiner, självinsikt, gammalt och nytt, fläckar i sängen, lego i mattan, bandyklubbor i hallen mm mm
Nej, jag lever inte i det ytliga lyxet, men väldigt mycket i det själsliga. Även om livet är tungt i bland så glömmer jag inte vad och vilka som ligger mig närmast om hjärtat och vad det är som gör mitt liv verkligt och ibland helt jävla underbart.



,-