​Hejsan igen

Jag ska då berätta lite om mitt första familjehem och hur jag reagerade. 

Jag var då 12 år skulle fylla 13 och min mamma frågade om jag ville åka ner till Blekinge för att hälsa på mina vänner och min pappa. Såklart så ville jag det och min mamma sa att jag kunde vara borta i 2 veckor men det blev längre. Jag hade jätte kul nere i Blekinge och älskade att umgås med mina vänner. När 1,5 vecka har gått så ringer jag min mamma och frågar vilken dag jag ska åka hem. Det hon sa var att det inte funkade längre, att jag behöver hjälp med mitt mående. Jag fattade inte vad hon menade men hon krossade mig. Mina tankar gick och varje dag i 2 månader hos pappa så frågade jag mig själv "vill inte min mamma ha mig"? Allt blev värre med mitt mående och när jag trodde att jag skulle få komma hem till mamma så ringer hon och säger att jag behöver flytta till ett familjehem ett tag. Jag visste inte vad det var men hon berättade och jag brast ut i tårar. Jag fick panik och hatade allt. Soc ringde mig många gånger men jag vägrade svara. Jag låg bara i min säg och kollade upp i taket, där står det alla ord och skit som jag har fått höra hela mitt liv. Jag var mobbad hela skolgången till lite i 6 an och flyttade med mamma till dalarna. Där fick jag nya vänner som accepterade mig för hur jag var och såg ut. Men visst folk tyckte säkert jag var dum i huvudet men jag var mig själv. Så alla ord jag har fått höra står i taket och jag bara gråter. Men en dag så får jag veta att jag ska hem igen till mamma och jag tänkte äntligen jag får bo hemma, men jag hade helt fel. Jag sov hos mamma en dag och jag vaknade av att soc står i mitt rum och ska åka med mig till mitt familjehem. Jag får en panikattack och bara skriker jag kunde inte sluta skrika och gråta. Jag sa att jag hatade min egen mamma och att jag aldrig ville se henne igen. Alla trodde att det skulle bli bättre men NEJ, det blev bara sämre.

När jag kom fram till familjehemmet som låg i Rättvik så såg jag bara ett stort hus som såg så gammalt ut. Dom körde in och parkerade. Jag vägrade gå ut från bilen och bara skrek, men jag gick ut tillslut. När jag kommer fram till dörren möts jag av ett gammalt par och hör massa hundar. Jag bara kollade på dom och såg arg ut. Hur kan någon tro att jag vill bo med dom? men jag kom in i huset, fick saft och bulle. Vi pratade och jag tänkte mest bara okej jag får väl stanna här då. Jag får väl stanna hos några främlingar om det är de ni vill. Min första natt var orolig jag kunde inte sova och ville bara dö. Dom var snälla i början men allt blev sämre. Jag började få tillbaka mitt självskadebeteende och självmordstankar. Jag sa det till dom men dom ville bara få in mig på psyket för jag var ju inte "frisk" enligt dom. Dom gjorde mitt mående värre och jag träffade aldrig mina vänner eller mamma. Jag kände mig så värdelös och som ett problembarn. Så många gånger jag har vilat dö på grund av den familjen är inte klokt. Men efter 4 månader jag hade bort där så märkte soc att det var något fel och jag berättade allt och flyttade ner till min pappa. 

Detta kanske inte är världens bästa historia om hur det var men allt är sant. Jag hoppas ni kommer gilla det och har ni frågor så kommentera. Ha det bäst och glöm aldrig att du är fin oavsett hur du ser ut. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

​Hejsan alla.

Idag har jag varit i skolan och arbetat med olika uppgifter. Jag slutade 12:30 och då åkte jag till bussstationen för att ta bussen till lund. Jag har åkt till min mamma för att umgås med min biologiska familj och mysa. När jag väll kom till mamma så åkte vi och handlade sen hämtade thaimat. Jag tog freterade räckor och det var jätte gott. Nu ikväll ska jag inte göra så mycket, mest mysa och umgås med familjen. Hoppas ni mår bra och får en bra helg. ska försöka att skriva ett inlägg varanan dag eller varje dag. Vad tycker ni? Vad vill ni att jag ska skriva om? 

Ha det bäst <3

Likes

Comments

Hej, detta är mitt första inlägg och jag hade tänkt att först berätta lite om mig själv. Jag heter Anna och är 16 år gammal. Jag går på IM programmet för att höja upp mina betyg så jag kan börja gymnasiet sen. Jag har ett intresse för smink och styling. Jag ska gå barn och fritid sen och börja jobba med barn. Men jag vet inte hur det kommer gå då jag kämpar men inte alltid klarar av det.

När jag var 13 år flyttade jag till mitt första familjehem. Ett familjehem är ett hem där man kan bo om man inte får bo hemma. det kan vara att dina föräldrar har något missbruk eller att dom bara behöver hjälp för din skull. Jag har alltid trott att mina föräldrar inte ville ha mig för dom "lämnade" bort mig. Jag hade fel, mina föräldrar ville bara hjälpa mig men jag såg inte det. Jag såg bara en besvikelsen, sorgen, rädslan och tårarna. Jag vet inte riktigt hur mycket jag ska skriva på det första inlägget. Men ja varför jag bor i familjehem kommer komma i mitt nästa inlägg då jag berättar om första gången jag skulle flytta och hur jag reagerade. Glöm aldrig att ni är bäst och hoppas ni kommer gilla detta.

Likes

Comments