#nouw30daychallenge, Lifestyle

I år har jag bestämt mig för att downshifta. Det är inte ett nytt beslut utan något jag varit sugen på länge och nu är det dags att göra slag i saken.
Det jag planerar att göra som första åtgärder är följande:

1. Arbeta mindre.
2. Börja odla en del mat själv.
3. Rensa och se över materiella behov.

Jag tänker inte gå all in från början utan tar det stegvis. Detta eftersom jag också har en sambo och barn att ta hänsyn till och därför väljer jag att t.ex. inte bo på mindre yta och rensa ut fullt så mycket saker som jag skulle kunna. Tanken är att hela familjen ska må bra men att vi ändå kan downshifta utifrån våra förutsättningar så att jag får mer tid till mina intressen att odla i trädgården och dessutom får jag mer tid för vårt barn, vilket jag inte känner att jag får i dagsläget.

All förändring tar tid och detta är inget som kommer ske på en månad utan i år ska jag börja och sedan ska jag kunna utveckla och ta projektet vidare så långt jag kan och vill. Tanken är stylobat ska bli enklare, mindre kravfyllt och med mer tid till familjen.

Likes

Comments

Spirituality, #nouw30daychallenge

Idag har varit en svår dag känslomässigt. Eftersom vissa sår är för färska, det är fler inblandade och då jag ännu inte vet hur vissa relationer och aspekter i mitt liv kommer att bli den närmsta tiden så kan jag inte gå in på exakt vad som hänt. En händelse öppnade nyligen upp gamla sår, sår jag knappt visste att jag bar på förrän nu. De senaste dagarna har jag därför fått ägna mycket tid till att fundera över både hur jag visar mig själv omtanke och kärlek och även hur jag kan läka de sår som uppkom när jag var barn. Jag tror inte att jag är ensam om att ibland återuppleva gamla sår och att behöva tänka lite extra på mig själv och därför tänker jag dela med mig av mina tre bästa tips för att läka min barndom och visa mig själv omtanke även när det är som svårast.

Acceptans: Första steget är alltid att acceptera det som hänt och acceptera vad det triggar inombords. Tidigare hade jag jättesvårt för att acceptera jobbiga saker som hänt mig men nu har jag insett att ju fortare jag kan acceptera en situation desto fortare kan jag läka och gå vidare. Att acceptera handlar inte om att godkänna eller tycka om utan att erkänna för mig själv att situationen ägt rum och att erkänna vilka känslor och tankar det väcker. Detta är inte enkelt utan ofta kommer motstridiga tankar om att det inte borde vara så, jag borde ha gjort annorlunda o.s.v. Därför får jag hela tiden påminna mig själv om vad som faktiskt har hänt och ta bort alla tankar om vad som borde varit istället.

Validering: Nästa steg är att validera, bekräfta mina tankar, känslor och min historia. Validering är att te.x. ta på en extra tröja när det är kallt, äta när en är hungrig och liknande. Jag bejakar känslorna och tankarna genom att säga till mig själv att det är ok att ha dem. Med tanke på vad jag varit med om är det ont konstigt att jag reagerar som jag gör. Därmed inte sagt att alla mina reaktioner alltid är rimliga men även om jag överreagerar är det viktigt att erkänna för mig själv att med tanke på vad jag bär med mig sedan barnsben så är det inte konstigt att jag överreagerar. Att validera mina ibland barnsliga och primitiva reaktioner är som att ge mitt inre barn en kram och säga att allt blir bra igen. Jag lär mitt inre barn att det är ok att reagera. Därefter kan jag sedan lära mig andra sätt att hantera en liknande situation på i framtiden. För mig är validering ofta en inre dialog dom jag för med mig själv men ibland innebär aset också att jag kramar mig själv eller ber min sambo om en kram för att jag behöver lite bekräftelse utifrån just då.

Kärlek: Många av oss har ofta en ganska sträng, hård och dömande inre dialog och vi är ofta hårda mot oss själva även när vi är ledsna och sårbara. Istället brukar jag fundera över hur jag hade agerat om mitt barn haft de känslorna jag har. Hade mitt lilla barn kommit till mig och känt sig övergiven, ensam och ledsen så hade jag såklart inte blivit arg eller tryckt ner henne. Jag hade kramat, förklarat att jag förstår och att hennes känslor är ok. Jag hade sagt att hon är ok och att vi kan lösa det tillsammans. På samma sätt jobbar jag för att skapa en mer kärleksfull inre dialog med mig själv.

Låter det lite flummigt och svårt? Det är svårt, i alla fall i början men som med allting annat blir det lättare med tiden. Själv har jag en del jobb kvar att göra innan jag kan känna mig helt hel men med hjälp av de här tre stegen är jag på god väg mot en sundare relation till mig själv och mitt inre barn är inte lika övergivet, argt, sårat och ledset som förut.

Likes

Comments

#nouw30daychallenge

Just nu är jag inne i en period då jag känner mig väldigt ensam, nästan som om jag inte hör hemma tillsammans med andra människor. Det är jättesvårt att förklara men så är det. Jag säger inte det iförd en stor, tung offerkofta utan helt enkelt för att ett av mina mål med att delta i #nouw30daychallenege är att våga öppna upp och på så sätt känna mig mindre ensam. Kanske är det ingen som läser och ingen som bryr sig men genom att öppna upp om livet och vad som sker kanske jag inte bara bidrar till att bota min egen ensamhet, kanske lyckas jag även inspirera och peppa någon annan. Dessutom tror jag att en utmaning av den här typen kan vara ett bra sätt att kicka igång mitt bloggande. Så förutom att peppa och inspirera så är mina mål att hitta mitt sätt att blogga, skapa kontinuitet och läsvärt innehåll. Sen vore det såklart inte fel att vinna resan till Paris heller. Paris måste ju vara en av världens bästa städer. Så fint!
Det återstår att se hur väl jag lyckas.
För mer information om utmaningen spana in #nouw30daychallenege och kika in på bloggen 30daychallenge.

Likes

Comments