Soffan

du sa att jag var sjuk

men var drar du gränsen

mellan läkta ärr och personen du en gång varit

är jag sjuk för att jag känner regnet

även när det inte faller

för att jag djupdyker ner

till sofftygets molekyler

för att jag gömmer mig under kudden

när klockan ringer

och somnar om

låter hjärnan finnas till i drömmar

låter tiden äta upp min tillvaro

jag sover för att slippa vara vaken

vaknar i stress över allt

jag vill göra med mitt liv


kanske

i en avrunnen dimension

har mönstret på kuddarna i soffan

någon betydelse

de som fångar torkan

när tårarna fastnat under huden

som skåror där det borde

varit rörelse


få saker är så skrämmande

och så underbart

som att känna



  • Texter

Gillar

Kommentarer