Paus 

Uttömd och påfylld. Vi pratade om döden och skrattade åt mina tankar och för en stund blev jag människa igen. Kände känslor igen. Det sjuka kom fram genom skrattet, det mörka blev synat i ljus. Ologiskt och irrationellt, dumma idéer och skeva perspektiv. En skötare som räddar liv.

Två promenader på en dag. Lever lyxliv. Världen existerar fortfarande utanför sjukhusentrén. Människor kommer och går och vi blir en av alla dem. Jag har börjat längta hem. Efter självvald ensamhet, efter lite mer kontroll. Snart en månad här. En månad utanför de öppna dörrarna på behandlingshemmet, en månad innanför de låsta dörrarna på psyk. Det är en fjärdedel av vårens inlagda tid. Det skulle ju inte bli som då. Jag är så rädd för att det ska bli som då.

Kväll och den färgglada tröjan har bytts ut mot en vit tröja med en grå landstingslogga på. Den sterila sjukhusluften dränerar mig på liv. Vi får försöka göra tiden så bra som möjligt för dig, säger personalen men de kan inte göra någonting. Felet är inte vården de ger, felet är att jag behöver något annat än den. Det är svårt att acceptera att jag får lov att vara här. Att jag tar upp en plats någon annan skulle kunna få. Att beslutet om var jag ska ta vägen inte är mitt. Och att jag bara måste vänta på att någon annan ska bestämma det.

Varje morgon är en väntan på kväll, varje dag en väntan på natt, varje kväll en väntan på något som ändå inte händer. Det är december och jag är kvar i mars. Snart ett år, snart ett helt jävla år. Tre månader i en bubbla som spräcktes mot den gråa verkligheten. Ingen lovade mig att det aldrig skulle bli såhär igen, men alla var överens om att det inte skulle få hända.

Tiden här är märklig, underlig, oklar. Tiden är datum utan innehåll. Dagarna går för det ljusnar och mörknar igen, för att personalen kommer och går. Annars hade den lika gärna kunnat vara nollställd. Jag vet inte hur jag ska stå ut med att vara här men jag vet heller inte hur jag någonsin ska kunna hantera min egen hjärna igen. Här är allt en paus. En ofrivillig, påtvingad paus, men ändå, en paus.


  • Psyk

Gillar

Kommentarer