Över gränsen

Tw: om suicidalitet




Jag orkar inte mer.
Skrik i desperation.
Uttryckssätt ingen vill se bakom.
Patienter, individer, människor.
Nej tack, en inre blödning vill vi inte reparera.
Jag orkar inte mer.
Viska det så högt du kan.
Vad sa du? Jaha, jaja.
Fikarum är viktigt. Låt personalen pusta ut.
Jag orkar inte mer.
Nähä. Och vad ska jag göra åt det?
Läs en bok, titta på teve, drick lite kaffe.
Jag orkar inte mer.
Sägs det tillräckligt många gånger slutar det höras.
Det gör du ju visst, menar de.
Det har du ju gjort förut.
Men det finns en gräns.
Det finns alltid en gräns.
En ful dag kliver vi över den.
En ful dag är allt över.
Det skulle kunna handla om mig.
Det gör det inte.
Inte den här gången.

Psykiatrin räddar liv. I vissa fall.
I andra fall är det vi som står bredvid.
Eller så dör vi.

Jag har tur, är skonad.
Ingen jag känner har dött i suicid.
Men jag har varit rädd i många år.
Och jag kommer nog fortsätta vara det.
Tills psykiatrin fått sjukdomsinsikt.

Sökt hjälp.
Lagt in sig själv.

Gillar

Kommentarer

Astrid ,