Funktionen 

Här går jag och duger, står det med vit, stor text på min svarta tröja. Här står jag och ljuger, tänker jag när jag ser mig själv i spegeln. Det är Frisk&Fri´s T-shirt. En gång var jag en del av någonting viktigt. Sen tog jag slut. Nu får jag medlemskapsmail och kryper ännu längre in i skalet. Det hårda, förkolnade skalet som slukar allt ljus. Det är meningen att jag med intensiv behandling ska återkomma. Nu är jag iväg för att återhämta mig från en vardag med knappt innehåll. Den tröttar ut mig ändå. Här är jag intensivt närvarande och emellanåt totalt utmattad. Jag fick frågan om jag ska fira resten av sommaren där. Fira. Som om hela årstiden var en högtid. Det är det också. Hög tid att vara lycklig och tillfreds. Hög tid att våga sig ut bland resten av befolkningen. Hög tid att klä av sig halvnaken inför andra och sig själv.

Jag springer andfådd efter ett barn med all energi i världen. Jag jagar och barnet skrattar. Jag är oftast där. Närvaro. Definitionen av den diskuterade jag med terapeuten. Utanförskapet som inte är ett riktigt utanförskap. Känslan av att inte vara med. Funktionen, säger hon. Inte funktionsnedsättningen, inte funktionshindret, inte funktionsvariationen. Funktionen. Varken mer eller mindre än det. Hon pratade i metaforer, hade lagt märke till att jag, trots min funktion, förstod dem. Som att försöka pressa ner en fyrkantig kloss i ett runt hål. Så jobbar jag. Så har jag jobbat hela mitt liv. Försök och frustration och till slut uppgivelse.

Jag kan tydligen inte kräva av mig själv att kunna acceptera allt, bara för att jag vet att jag borde. Lång process. Tålamod. Långsamt, långsamt, jag har sprungit alldeles för fort. Där kommer den in, funktionen. Spår i hjärnan som bildats under många långa år. Tankebanor som inte går att befästa på en dag. Det får jag väl bara acceptera. Att jag ännu inte kan acceptera allt.

Gillar

Kommentarer

Astrid
,

Är du inlagd nu?

Annarsvorejagintejag
Annarsvorejagintejag,

Nej, jag är på mina föräldrars lantställe.

nouw.com/annarsvorejagintejag