Ett radbrutet 2020 (2)

Juli

ingen ville ta ansvar över ett svårbedömt psykfall

till slut blev psykfallet ett enklare fall

ett lydigare fall

och jag fick komma hem

i väntan

i sorgen

i längtan

nästan fyra månader av mitt liv

något stort skulle kunna hänt

men jag känner likadant

jag faller i samma fart som innan

jag har torkat ut på samma sätt som då

det är en kamp jag måste vinna

jag får aldrig hamna där igen

aldrig aldrig aldrig

aldrig hamna där igen


Augusti

få ord på papper

desto mer inuti

utanför, utanpå

det är svårt att se

förtroende för de flesta

individualsessioner och felriktat engagemang

färdighetsträning och allt andas DBT

sammanhanget

terapin, hästarna och vilan

den bortprioriterade vilan

öva på att delta

i händelser på insidan

sommarens avslut

mot början till ett liv värt att leva


September

skipbo, skratt och tårar

en ökad tro men tappad ork

att skriva lappar är att ge sig själv en chans

påminnelser om påminnelser

personal och väl utvalda ord

”känn efter”

och närvaron blev tillvaro

kolla fakta, stå bredvid

jag måste lära mig att bära mig själv

här har jag ett mellanting

här har jag ett lagom

övar på att delta

vara här när jag är här

och hitta ett här att vara i

vita väggar men en dörr som går att låsa

med egna nycklar i min hand

IKEA-möbler och nytänkande

invalidering är att ta död på det som försöker våga finnas till

de ber mig göra sådant som startar krig i mig

och trötthetens händer

plockar mig isär

jag hukar mig för tiden

jag vrider mig ur led

det är slitsamt med ambivalensen

men här finns en vardag

värd att vakna för



Oktober

de pratar om kraven

de bor i mina andetag

de pratar acceptans

mindfulness och wisemind

medveten närvaro och stå ut i kris

distrahera mera men stanna här

delta i allt du gör

dricka kaffe, spela kort, längta bort

framsteg och stoppsignaler

kroppen har slutat springa

men hjärtat vägrar sluta slå

det övar på att finnas

det lyckas fan jämt


jag har alltid haft avslut

som livets värsta händelse

det blev aldrig en ny början

mer en ständig identitetskris

separationsångesten klyver

hela livet till fragment


November

hit kommer andra

bort åker vi

som om vi vore glasfigurer

slängda mot ett stengolv

de ska fånga oss precis

innan ögonblicket

men de sopar hellre upp splittret

och slänger det igen


apatin sprider sig ur sjukhusets väggar

sipprar ut genom tapeten

fäller krokben i korridoren

annan säng i annat rum

annat draperi med samma beiga färglöshet

samma trötta ögon men med en ryggsäck

som byggts ut


December

det är beskt

det är svårt och äckligt

jag stelnar

jag är för sned, för skev, för fel

kräver för mycket

önskar för stort

jag vill vilja leva

jag vill slippa vilja dö

hjälpen fanns, finns

men är för mycket begärd

så jag blir inlåst

för att jag inte orkar mer

och jag orkar inte mer

för att de tog hjälpen ifrån mig

den fanns där ute

jag var så nära att få

att få vara, att få bli

allt är på ett sätt

som ingen vill att det ska vara

det fick ju inte hända

det skulle inte bli såhär igen


jag ville vara fylld av stjärnor

men såg dem slockna en efter en

innan jag hunnit fästa dem

på min temporära himmel


journalanteckningar

avhumaniserad, intryckt

i vita kläders formuleringar

fingrar som ramar in

är beklädda tankars konturer

plattar till insidor

en tvådimensionell bild

för nya vita kläders ögon


Gillar

Kommentarer