Det transparenta utanförskapet

Ser du mig? Alltså jag menar… Ser. Du. MIG? Alltså på riktigt. SER du mig? Alltså ser du mig?!
Det är väl brösten. Och konturerna. Och mjukheten. Och rösten och tonfallet och håret. Det är väl normerna.
Som avslöjar.
Jag hör inte till.
Inte det ena. Inte det andra. Jag är inte tvärtemot.Tvärtom. Jag är det diffusa oklara väldigt obestämbara odefinierbara vaga vakuumet som inte finns på riktigt. (Alltså på riktigt liksom i verkligheten.)
Fast samtidigt gör jag ju det.
Jag står ju här. Jag är ju kött och blod och muskler och fett och som ett museum av självdestruktiva handlingar som bara tar sönder allting
jag försöker vara.
(För jag finns ju inte på riktigt.)
Alltså jag försöker ju bli en av er.
Men det är så svårt för jag fattar verkligen inte hur en gör.
Nej men alltså på riktigt. Jag försöker inte vara annorlunda eller normbrytande eller utstickande utan
jag förstår verkligen inte hur en gör.
För att vara en del av någonting.
Som räknas.
På riktigt.

Ni vet
den där världen
som bara några
vissa, de som kvalar in
verkligen får leva i.

Jag vet inte hur en gör.
Jag erkänner det.
Jag har ingen aning.

Gillar

Kommentarer

Shining
Shining,

❤❤❤❤

nouw.com/shining
Annarsvorejagintejag
Annarsvorejagintejag,
❤️❤️❤️❤️
nouw.com/annarsvorejagintejag