BI för käftsmällsverklighet

Det blir sämre men det är svårt att skriva om det. Det ska ju inte vara så, inte gå åt fel håll. Det går vanligtvis så snabbt att ingen hinner med. Nu stannar vi upp. Pausar. Påsken var asgarv och trygghet och livslust. Att komma hem var en käftsmäll av en verklighet jag inte orkar med. Men ändå orkar. För jag måste orka. Så jag använder Brukarstyrd Inläggning för andra gången i livet. Sist för mer än ett år sedan. Då följde sedan en megakrasch och fyra månader på avdelningen intill. Den här gången är allt annorlunda. Måste allt vara annorlunda.

Mycket händer. Jag mår egentligen bättre och har framförallt mycket bättre hjälp. Skriver DBT-kontrakt på torsdag och påbörjar troligtvis någon sysselsättning om tre veckor. Att stå ut med väntan har det senaste året lärt mig. Ändå känns det fel, fult. Att falla lite. Att inte ständigt gå framåt. Att tappa viljan. Men den kommer nog tillbaka. Det har den ju gjort förr.

Njuter av havsutsikt istället för, som på andra avdelningen, utsikt över byggarbetsplats och kyrkogård.

  • Psyk

Gillar

Kommentarer

VardagsBorderline
VardagsBorderline,

Det är väldigt vanligt att falla tillbaka lite för det betyder det inte att du gjort något eller är fel ❤

Hoppas att dbt och sysselsättningen kommer hjälpa dig lite mer med vardagen än att bara vänta ❤

nouw.com/vardagsborderline
Shining
Shining,

Var stolt över att du tog emot hjälp istället. Så bra gjort av dig. Var inte så hård mot dig själv. (jag vet att jag inte lever upp till mina ord men så tänker jag om andra). Vila. Skriv. Ibland går det ner och sen tillbaka och sen samma igen.

Att du står ut är den starkaste kraft du har. Det räcker. Massa kramar❤

nouw.com/shining
Annarsvorejagintejag
Annarsvorejagintejag,

Tack! Det var delvis skönt att vara där över natten men fick för mycket ångest av miljön så är hemma nu igen. Hoppas det är okej med dig. Massa kramar ❤

nouw.com/annarsvorejagintejag