Massa förvirrade tankar

Neapel. Rom. Stockholm. London.
Mitt lilla mansion i Kramfors.

Jag älskar det här huset, det är stort och rymligt och alldeles perfekt för mig. Jag har glömt bort att dricka kaffe idag vilket leder till en långsamt molande migrän som är på väg. Jag känner mig ineffektiv och ska sätta mig nu och skriva ett större jobb på 2700 ord för folkeautomaten. Snabba och enkla pengar, men vart är min motivation?

Jag har så mycket på huvudet hela tiden, faktum är att jag är otroligt stressad även om bit för bit verkar ordna sig, steg för steg. Jag är oproduktiv men jag verkar ändå ta tag i allt det som behövs göras. Ska eventuellt cykla med mitt lilla troll till Storebror snart.

Jag har inte hunnit ta en fika med min granne än. Jag har köpt bullar så att jag kan gå över dit och fråga hur han mår. Tror att det är vissa saker som pågår i hans liv just nu som gör att han är mer inaktiv än vanligt. Min granne är en äldre ensam herre som alltid är glad och hjälpsam, men jag ser honom inte lika mycket numera, samtidigt så såg jag honom bokstavligt talat springa nedför trappen för någon dag sedan, så jag vet att han inte mår fysiskt dåligt.

Jag hade tänkt baka någonting, men det hade förmodligen blivit bränt, bortglömd eller ett nedbrunnet hus. Dessutom saknar jag alltid alla ingredienser hemma till allt. Senare idag kommer familjen och hälsar på Wilde, det har ju som inte blivit av ännu. Åh nej, nu ska jag sluta blogga och ta tag i mitt liv. Om än för en liten stund.

Dessutom fick jag äta upp allting jag skrev i senaste blogginlägget, jag vet inte vad som hände. Jag kanske hade fel. Om så är fallet, då tar jag det, sväljer min stolthet och ber om ursäkt tusen gånger om. Jag gillar människor som kan överraska och vända blad, oavsett vart det kommer ifrån. Det kanske inte behöver vara någon annan. Det kanske kan vara han. #fuckthis #Confused Ibland har jag enklare att uttrycka mig på engelska, så denna mening får avsluta bloggen idag, I'm just gonna see where it goes.


​Älskade underbara Wilde, världens finaste lilla katt som per automatik drar in klorna när man lyfter upp henne. Har varit innekatt fram till april då vi flyttade till hus, hon har nu upptäckt ett nytt liv utomhus och jag tänker aldrig ta ifrån henne det igen. Det har varit ett av mina största krav när jag har letat efter ett nytt hem åt henne. Gud vad jag grinar vid tanken på att omplacera mina djur. Det är det värsta, det jobbigaste och det mest otänkbara och jag önskar att jag kunde ta dem med mig. Men jag kan inte stanna.

Gillar

Kommentarer