MIN FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Gravid, Tankar & Åsikter

Efter att ha gått över BF (BF+5), så var längtan och väntan enorm. Vi hade spenderat flera dagar på stranden. Badat, solat, lekt och passat på att njuta av vädret. Vi hade verkligen fantastiska dagar, men som vi längtade efter den lilla. Väntan, kändes lång, men när han väl valde att titta ut så kom han med raketfart. Här får ni höra min förlossningsberättelse!

Min förlossningsberättelse - 17 juli 2018

Den 16 juli avslutade vi dagen med att handla och förbereda morgondagens matsäck som vi skulle ha med till stranden. Vi hade ingen aning om att våra planer, snabbt skulle förändras. Dagen därpå, klockan 7 den 17 juli, vaknade jag strax före klockan 7. Jag var både bajsnödig och kissnödig men hade haft problem med magen i flera dagar, så för mig var det inget konstigt. Jag kissade och upptäckte att jag blödde. Jag började även känna mensvärk fram i magen, men mest bak i ryggen. Jag väckte Philip och vi kom överens om att ringa in till förlossningen. Samtalet löd, ungefär, såhär.

Jag: Hej, jag väntar mitt första barn och ringer för att rådfråga lite. Jag har vaknat på morgonen med känslan av mensvärk och blöder. Ryggen känns värst, men det molar lite i magen också.
Svar: Det är nog på väg att starta. Men som förstföderska tar det lång tid. Ta två Alvedon, försök sov en stund. Ät någonting och ta en varm dusch eller ett varmt bad. Du behöver spara på krafterna inför förlossningen!

Sagt och gjort, jag lyssnade på henne. Tog två Alvedon och försökte sova. Men det gjorde ont att ligga ner, så jag ställde mig i duschen en stund istället. Det hjälpte inte alls mot ryggvärken. Jag klev ur duschen och Philip försökte få mig att sova eller äta. Inget av det fungerade. Jag sprang mellan toaletten (ja, jag var ju bajsnödig) och golvet i sovrummet. Det var svalast. Vi började klocka värkarna men dom var sjukt oregelbundna. När klockan närmade sig 10 så blödde jag fortfarande och värkarna var starkare. Jag vägrade resa mig från toaletten, för jag trodde ärligt talat att jag skulle bajsa på mig. Philip sprang ner i tvättstugan för att gå på toa (stackaren fick inte använda vår, där satt ju jag, haha) och sen ringde han in till förlossningen.

Philip: Hej, jag och min sambo väntar barn. Vi har gått över tiden. Hon blöder nu och har värkar.
Svar: Hur ofta kommer värkarna och hur mycket blöder hon?
Philip: Värkarna kommer oregelbundet och det är svårt att veta när värkarna kommer. Hon säger att hon har som molande värk hela tiden. Blödningen är ungefär som mens.
Svar: Vi är fundersam över blödningen. Kom in så gör vi en koll, har det inte startat så får ni åka hem igen.

Sagt och gjort, vi packade in alla sakerna i bilen. Förlossningsväskor, kamera och lite snacks. Klockan 10:30 anlände vi till förlossningen och fick vänta på ett undersökningsrum. Där och då, gjorde det så ont i ryggen. Philip fick trycka nävarna i svanken på mig för att "bota" mot den molande värk som var i ryggen. Jag stod med pannan mot den kalla stenväggen för att kyla ner mig. Svetten rann! Tillslut fick vi komma in till själva förlossningsavdelningen (det kändes som att vi fick vänta i timmar)

Undersköterska: Vi lär börja med att du kissar, kom med här.
Jag: Jag är inte kissnödig. Men jag vill bajsa!
Undersköterska: Oj då, vi går in i undersökningsrummet direkt istället.

Vi gick in på undersökningsrummet och dom fick springa och leta efter en barnmorska. Det var nämligen fullfart på förlossningen och det fanns ingen barnmorska ledig. Tillslut kom en barnmorska ifrån ultraljudsmottagningen.

Barnmorska: Lägg dig på båren så ska jag känna hur öppen du är.
Jag: Jag kan inte ligga ner.
Barnmorska: Okej. Om du böjer dig framåt kan jag känna när du står upp. Är det okej?
Jag blev nöjd, haha. Philip hjälpte mig av med shorts och trosor, också böjde jag mig framåt.
Barnmorska: Oj, du är helt öppen! Jag går och berättar det.
Jag: Men, va? Skojar du? Vi skulle ju åka hem igen?
Barnmorska: Nej, du är helt öppen. Han ligger precis här.
Jag: Får inte jag någon bedövning nu?
Barnmorska: Lustgas kan du få.
Jag: Men vi har ju inte ens tagit in väskorna eller kameran från bilen!

Hon försvann ut och då hör jag hur hon ropar "Hon är helt öppen. Har vi ens någon förlossningssal ledig?". Jag upprepade hennes ord och kände ungefär "är detta ett skämt?". Tankarna började fara om att få föda i korridoren, haha. Hon kom in igen och visade oss till ett förlossningsrum. Klockan var då 11 och allting var liksom 100% i gång. Där blev vi mött av en annan barnmorska och en undersköterska. Båda var verkligen toppen och jag kände mig helt plötsligt så lugn! Jag fick byta om och sen lägga mig på bordet. Nu gick det helt plötsligt bra att ligga ner, haha. Dom kopplade upp bebisens hjärtljud och en kurva för mina värkar. Satte nål för eventuellt dropp, tömde min kissblåsa och hämtade in lite saftsoppa och vatten åt mig. Saftsoppan, var förövrigt, bland det godaste jag druckit på länge. Mellan varje klunk så njöt jag, haha. Både personalen och Philip skrattade åt mig.

Undersköterska: Vill du ha något annat, lustgas?
Jag: Jag vet inte, jag tror inte det. Inte som jag känner just nu.
Jag var verkligen så lugn. Jag var 100% fokuserad på att varje värk var en värk närmare bebis. Värkarna kändes förövrigt inte ens jobbiga längre.
Undersköterska: Jag startar den så får du säga till om du vill ha.

Kom ihåg att jag tidigare frågade efter bedövning, men ändå valde jag att inte ha något, haha. Bara av att jag kom in i förlossningsrummet gjorde mig så oerhört lugn. Lugnet gav mig en enorm styrka! När jag låg där så insåg barnmorskan och undersköterskan att jag inte kände av alla värkar jag hade, och att mina värkar faktiskt inte var regelbundna. Vattnet hade inte heller gått, och eftersom att bebis huvud låg så tätt inpå hinnan så trodde dom att det skulle gå av sig själv, men det gjorde det inte. Jag fick börja krysta för att försöka spräcka hinnan, men allt vatten kom inte ut ändå. Det sipprade lite bara. Så när dom satte en sladd på bebis huvud (för att följa hjärtljudet) så gick, äntligen, vattnet. Det var dags att krysta, på riktigt!

Jag till Philip: vilken tur du hade att vattnet inte gick i bilen!
Ja, jag låg alltså där på båren och skämtade, haha.

Krystvärkarna började 12:29. Mellan värkarna låg jag och sjöng, skämtade, skrattade och pratade glatt. Jag log emellan och vaggade kroppen lite lätt. Jag kände mig så oerhört stark, men ändå lite förvirrad. Tänk dig själv att ligga där och behöva fråga barnmorskan "har jag en värk nu?". Exakt så var det. Jag kan nog inte beskriva känslan. Men jag kände mig verkligen som en Superwomen, som att jag klarade av allt, där och då! Både barnmorskan och undersköterskan berömde mig, ett antal par gånger. Philip också såklart! Jag kände mig helgrym! Dom frågade om jag hade hög smärttröskel, vilket jag i vanliga fall inte har. Men där och då hade jag det. Det var bara WOW! Jag krystade och för varje krystning kunde jag känna att han närmade sig. Philip ska ha hjälpt till med att trycka en kudde mot min rygg för varje gång jag krysta. Vilket jag inte ens märkte, för jag var verkligen SÅ inne i vad jag gjorde.

Barnmorska: Nu är huvudet ute. En krystvärk till så är han här!

12:52 kom bebis äntligen ut. 23 minuter krystade jag och sen var han ute. Min prins! Nästan exakt två timmar efter att vi kom in så fick jag upp honom på mitt bröst. Plötsligt så var jag mamma, och Philip var pappa. Vi var äntligen tre! Vår familj hade blivit en person till. En liten mini. Som var så himla fin, och liten! Mitt i allt började min förvirring.

Jag: Men, hade barnet en snopp? Var det en pojke eller flicka?
Barnmorskan: Du får se efter själv.

Dom höll upp honom igen och då såg vi snoppen. En liten prins, vår lilla prins! I över 9 månader har vi väntat och längtat efter dig, och nu är du äntligen här. 49 cm och 3496 gram perfektion, det är precis, vad du är!

Sammanfattning och mina tankar kring förlossningen

Idag har en vecka gått sen vår lilla prins kom till världen, och jag kan fortfarande inte greppa att han är här. Samtidigt känns det så naturligt, som att han alltid har funnits hos oss. Att bli förälder är verkligen en märklig och otroligt mäktig känsla. Känslor som beundran, gränslös kärlek, stolthet och maktlöshet går i ett. Det går verkligen inte att förklara vad man känner. Man känner så mycket!

När jag ser tillbaka på förlossningen så ler jag. Det var verkligen det häftigaste jag har upplevt, och det var inte alls den sortens smärta som jag trodde. Jag hade föreställt mig något mycket värre. Det kanske låter kaxigt, men det är sant. Värkarna som kom oregelbundet hemma var värre än värkarna när jag väl kom in på förlossningen. När jag kom dit så blev jag så enormt lugn. Jag visste att jag var i goda händer liksom. Tack vare lugnet så kände jag inte av alla värkar. Jag hade ett grymt team inne i förlossningssalen och är bara enormt tacksam. Allting gick fort, och bra! Dom berömde mig och jag berömde dom. Hela upplevelsen var bara wow!

Bästa: Hela förlossningsupplevelsen. Det var verkligen det mäktigaste jag har gjort, någonsin!
Sämsta: Vistelsen på BB. Det var så jobbigt att Philip inte fick stanna, att dela rum som nybliven mamma med en annan mamma. Jag sov 1,5 timme totalt och ville bara hem.

Sist men inte minst vill jag berömma min fantastiska sambo. I efterhand har han berättat att han var både spänd och nervös, men det var ingenting som jag märkte av. Han var verkligen en klippa, och jag är så himla glad att jag går igenom det här med just honom. Min Philip!

Love, A

Gillar

Kommentarer

sjosefine
sjosefine,
Åh 😍 ❤
nouw.com/sjosefine
Elin
,
Håller med ang BB . Dålig mat där även tyckte jag, jag blev helt undernärd, dåligt att pappan inte får stanna över natten - som förstagångsförälder kan man känna sig väldigt utsatt och hjälplös utan sin partner där. Och vi ska inte ens tala om de mammor som snittas eller de mammor som förlossningen tar lång tid för, stackars dom som inte har någon där för att hjälpa och stötta. Och bedrövligt att pappan inte är värd skit när hans barn jusst kommit till världen och blir tvungen att åka hem till en tom lägenhet och även han känna denna hjälplöshet över att inte kunna finnas där för mamman och vara nära sin bebis även på natten.
Idamida
Idamida,
WOW! Så grymt och roligt att ta del av! 😃 Stort grattis <3
nouw.com/idamida
Readthis
Readthis,
wow! helt magiskt att läsa, grattis till er två!!❤️❤️❤️
nouw.com/readthis