Framtida Planer för P


När livet ändras och det dyker upp nya saker så får man sig en tankeställare om hur saker och ting kommer att bli. Hur kommer det funka sen? Kommer det funka överhuvudtaget? Är det något man måste offra/plocka bort för att få det att funka?

Många frågor som kräver svar och det kan vara lite svårt att veta var man ska börja. En grej som har legat och gnagt länge i mitt huvud och som har gjort att jag har velat fram och tillbaka är Pacino. Hur ska jag göra med honom? Att ha häst tar tid och kostar pengar. En liten summa som blir ganska så stor nu när man kommer få betydligt mindre pengar i månaden än vad man tidigare haft. Jonas har alltid sagt att det löser sig. Och oftast gör det ju det. Men jag ville inte vara så naiv att jag inte hade tänkt tanken på att jag kanske måste lämna bort honom på foder eller liknande ett tag, för hans bästa. Jag ville helt enkelt ha tänkt tanken så jag inte skulle bli så besviken om det väl kommer till det. Sen som Jonas sa, jag vill ju inte ge upp min stora hobby liksom. En svår balansgång det där.

Nu kan jag säga er att allt har löst sig hur bra som helst! :) En kompis till mig som själv har haft hästar för några årsen har börjat hänga med ut och passar jättebra ihop med P. Så hon tar stallet ibland när hon hinner, rider osv vilket känns super bra. Hon kommer även ha hand om en unghäst som kommer komma till stallet framöver, vilket ska bli en riktigt spännande resa. Så som läget ser ut nu så kommer hon ta P några dagar i veckan, M kommer ta honom några dagar och sen så har jag kollat om dom andra två som står i stallet kan ta en dag i veckan var så blir det inte så mycket för någon. Känns så himla skönt att vi står i ett litet stall där alla hjälper alla och man gör så gott man kan.

Pacino har jag i år haft i 9 år... Herregud vart tar tiden vägen? Vi har kämpat så mycket ihop, flyttat till flera olika stall, gått igenom massor tillsammans och han har varit min stöttepelare som alltid fanns där när det blev jobbigt. Så att sälja honom fanns aldrig på kartan och det är en stor lättnad att han kommer stå kvar hela tiden på samma ställe så jag kan följa med och hälsa på ibland i alla fall innan bebis blir lite större. P är verkligen min bästa kompis, min jättebebis som har en sån otroligt härlig personlighet.

Jag är verkligen så tacksam för all hjälp jag får och min stöttande sambo som har hjälpt mig så mycket i stallet nu när saker och ting börjar bli tungt. Det är inte lätt från att aldrig ha hanterat hästar till att ta in unghästar, hästar som är helt stirriga bara för att det är nått i skogen och vara cool lugn under tiden. Så tack snälla Jonas för att du hjälper mig :) Och tack alla andra som kommer hjälpa mig sen när bebis kommer, det betyder massor!



Kram Anna

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229