20 år i staden
Rent ut sagt (ursäkta gävlebor) fyfan vad jag är LESS på denna skitstad.
Jag är så less på allt och önskade jag kunde springa härifrån helst igår.
Finns inget nytt, inget som utvecklas, allt är bara same same.
Snart 21 år på samma ställe, det är värre än veronica maggios 17 år i uppsala.
MEN. Det är tufft att "byta" stad, komma till något helt nytt där man inte känner en enda själ.
Finns många städer jag skulle kunna tänka mig att flytta till, som inte heller är allt för många mil från Gävle.
Ska jag vara helt ärlig så känns det inte som att jag skulle kunna träffa min livskamrat i den här staden, känns inte som jag skulle kunna hitta mitt drömjobb/mitt kall i Gävle. Jag trivs inte, känner mig obekväm och det skulle kännas så skönt att bara börja om från 0 på något annat ställe. Sedan blir jag orolig att det bara är en period som jag känner såhär, och att jag tror jag kan fly från mina problem genom att sticka till en annan stad.
Men jag ska lyssna på vad mitt hjärta säger och det slår inte för denna stad. sedan om det bara är för stunden får helt enkelt tiden visa. Jag behöver inte ha särskilt bråttom med tanke på bostadsbristen som råder i detta land, o nu har jag nyligen fått lägenhet här i gävle, så nu får jag börja tänka på nästa steg, vilket känns skönt. Att inte vara stressad alltså.
Jag vill ha något större. Något mer. Något nyare. Något som säger mer wow än vad denna stad gör.
Nån som känner igen sig i mina tankar & känslor?
kram på er♥
