Att vara gravid under Corona


att vara gravid i Corona-tider var allt annat än en dans på rosor.
Vi fick veta att vi skulle ha barn den 14 februari 2020 alltså snart ett år sedan på alla hjärtans dag! Då hade Corona typ precis kommit till Sverige och man trodde att det skulle blåsa över lika fort som svin-influensan gjorde men ack så fel man hade.
Men vi hade försökt att bli gravida i 5 månader så jag svävade på moln nu och kunde inte riktigt tänka på annat än hur lycklig jag var & nu var det vår tur att bilda en liten familj ❤️
Min sambo fick vara med på det första mötet på mvc men snabbt efteråt så drogs det in och jag fick göra alla besök ensam.
Dem 12 första veckorna var jag extremt orolig över få missfall och jag hade sån grov ångest att jag knappt sov något om nätterna.
Jag var så rädd att min lycka inte skulle vara långvarig eftersom det är extremt vanligt med missfall. Men hon stannade kvar i magen och lättnaden när vi nådde 12 veckor var extreeem! Vi fick veta väldigt tidigt att jag var gravid så det var en väldigt lång väntan.

Här i Skåne blir man erbjuden att göra KUB när man är 14 veckor gången ca men vi båda valde att vi inte skulle göra det, inget skulle få oss att ändra oss så vi såg ingen mening med att göra testet. Men vi fick ändå göra ultraljudet vilket var skönt för då slapp vi vänta tills vecka 20 som det är i många län.

Tyvärr fick inte min sambo vara med på detta heller vilket var extremt jobbigt. Första barnet och så var man såklart nervös över om det verkligen låg ett barn i magen. Dessutom är papporna redan så ” utanför ” i en graviditet så det var egentligen mest synd om honom. Vi gravida bruka ju få babyshowers och uppmärksamhet på vårt sätt och nu blev ju partnerna ännu mer uteslutna vilket är jätte tråkigt.

40 veckor är långt tid så man tänkte hela tiden att när det väl är dags att föda så måste ju detta åtminstone vara över och att då borde partnern få vara med på förlossningen & bb.
Hoppet fanns iaf där!

Veckorna gick och jag minns speciellt en händelse när jag fick en notis ifrån Aftonbladet ” gravid kvinna död i covid-19 ”
Den natten sov jag inte en blund & fick dagen därpå sjukskriva mig ifrån jobbet.

Oron växte inom mig,
Tänk om jag inte får uppleva hur det är att vara mamma? Jag har hela mitt liv känt att jag ska bli en mamma jag har känt att det liksom är min uppgift här i livet & jag har längtat efter det i så många år och nu kanske jag inte får leva för att känna hur det är ?
och är barnet skyddat i magen?
I det stadiet så visste ingen om barnet i magen var i riskzon.

Sommaren kom och man fick lite mer vetenskap om att det förmodligen inte var en fara för barnet i magen men inget var ju till 100%

Jag fick lov att filma en snutt av rutinultraljudet så att jag kunde visa min sambo det. Jag blundade när barnmorskan skulle kolla könet för att jag inte ville veta det en sekund innan min sambo. Vi fick det nedskrivet på en lapp som vi sedan tittade på tillsammans direkt jag kom hem.
- en flicka 💖 min magkänsla hade haft rätt!

Vi bestämde oss för att boka ett tillväxtultraljud på en privat klinik där partnern faktiskt fick följa med. Närmaste stället var Göteborg 30 mil enkel resa, men det fick det vara värt! Det var inte heller billigt men vi ville så gärna att min sambo skulle få vara med om ett ultraljud, det är ju en väldigt speciell känsla!

Sommaren är över och förlossningen började närma sig med stormsteg!
Jag hade en ganska tuff graviditet med väldigt mycket illamående och foglossning, hälsporre och svullen över hela kroppen u name it. Så det skulle bli så skönt att då ut henne.

Jag hade en extrem förlossningsrädsla men jag vågade inte riktigt berätta det för någon. Jag hade nämnt att jag var ganska orolig och nervös hos min barnmorska men jag varken sa eller tänkte att det är förlossningsrädsla vilket jag borde gjort.. & när jag sen gick över tiden så blev jag ännu mer orolig det var verkligen psykiskt påfrestande då man läste om risker som ökade om man gick över osv.. Jag gick sammanlagt över 11 dagar och min sambo fick inte vara med mig på sjukhuset förens det verkligen började närma sig, så dem första timmarna att värkarbetet fick jag då göra ensam det var riktigt tufft..

Att ha varit gravid ifrån Corona-Viruset start har varit en utmaning, eftersom det precis kom när jag blev gravid så fanns det ingen tillräcklig vetenskap för hur farlig den va för både gravida & barnet i magen.
Jag har känt mig extremt ensam fast att min sambo ändå följde med på nästan alla möten och satt utanför i bilen och väntade. Tänk om han bara hade fått följa med mig in. Tänk hur ensam han måste ha känt sig och utanför?
Jag förstår att man var tvungen att göra på det sättet och att för människor som inte var i den situationen tycker att man kanske inte borde klaga. Men när man var där och allt var alldeles nytt då ville jag inget annat än att hålla min partners hand när vi skulle för första gången kolla om hjärtat slår, eller när vi för första gången skulle få se vårt älskade mirakel i skärmen framför oss.

Samtidigt som många upplevt förluster och sorg, samtidigt som någon där ute förlorat någon dom älskar i Corona så har jag vunnit en jag älskar. Att jag blev gravid mitt i allt gav mig ett ljus, ett hopp. Vilket på något sätt är fint om man tänker på hur året har sett ut. 2020 kommer för mig alltid vara året då jag födde min dotter. Men för många andra är det året dem förlorade sin bästa vän.
Så det har inte bara varit negativt att vara gravid under Corona för det gav mig en positiv anknytning till 2020 ❤️ beklagar till er alla som har förlorat någon under årets gång, eller till dig som förlorat ditt jobb.

Gillar

Kommentarer

Marie,

Oh det griper tag i mig då jag läser detta. Förstår känslan och kan ta på den. För jag var också väldigt orolig genom hela graviditeten och hade jag varit gravid under pandemin så är det tveksamt om ja pallat. SÅ tycker du är stark som kan skriva om det. Ja det är hemskt att papporna inte får vara med, det är ju som det är något som är för papporna också. Underbart att er tös har kommit och så fina ni är

sweetwordsbymirre.com
Annaasvensson
Annaasvensson,