Välkommen 2020. Igår hade jag en superpeppig känsla inför året som kommer. Idag upplever jag min klassiska nyårsdagsstress. Borde sätta fler mål för året. Borde gjort tusen saker annorlunda. Borde ha fler saker på plats eller iallafall en bättre plan för allt som ligger och flyter.

Försökte först mota bort alla jobbiga känslor kopplade till alla ”borden”. Men valde sen att stanna i känslorna. De är jobbiga men inte farliga. Det har 2019 lärt mig. Hoppas att 2020 lär mig mer om livet. Och får mig att slappna av lite mer.

Gott nytt år!

Sommaren är här. Livet är lite enklare än annars. Solen skiner på oss. Vi njuter av salta bad i havet, svettiga löprundor, balkonghäng, att träffa vänner. Ja, och lite till så klart.

Här har det varit tyst i fem månader. Så pass lång tid att jag inte har en bebis längre utan en ettåring (och snart en fyraåring, oh my!). Plötsligt blev jag så osäker på mig själv. Funderade på varför jag höll på att berätta om mig och mitt liv på det här viset. Började känna mig stressad att försöka leverera, att skriva intressanta saker. Ja, och då la jag ner. Jag har fortfarande inte landat i hur jag vill ha det och vad jag vill förmedla. Men har insett att jag tycker att det är roligt att skriva. Att det är skönt att fomulera många av de tankar jag har i huvudet. För tankar finns det gott om och ibland är de i ett enda virrvarr. Det är då det är så skönt att faktiskt försöka sätta ord på dem. Det gör dem enklare att förstå för mig själv. Och det kan jag förstås göra i ett anteckningsblock här hemma. Vilket jag också gör. Men det är något fint i att få dela med sig och förstå att andra faktiskt tänker likadant, även om jag inte trodde det från början. Det är fint att få kloka ord tillbaka.

Det svåra är att hamna på rätt sida. Många tankar känns för privata och personliga för att dela. För utlämnande. Och då vill jag hålla dem för mig själv. Samtidigt är det ärligheten och öppenheten jag uppskattar när jag läser hos andra. Att bara läsa "idag har vi gjort a, b och c" är inte lika spännande tycker jag, som att få del av de där tankarna och känslorna. Att känna igen sig – i både det fina och det fula – om ni förstår vad jag menar.

Tills jag har bestämt mig hur jag ska gå vidare får ni ta del av det här. Solnedgång, hav, ängar och så Kullaberg i bakgrunden. Något av det vackraste jag vet. Jag blir glad av att se det. Känner mig priviligerad som får ha mina somrar på en så vacker plats. Nöjd helt enkelt. En fin känsla.

Hej tisdag! Hej solen! Hej fågelkvitter! Hej ljuset! Hej första dagen på nästan två veckor som Agnes är på förskolan! Efter en inledning på året bestående av lite för lite sömn och lite för mycket sjukor här hemma har det nu börjat ordna upp sig. August sover mycket bättre och mycket längre pass än han brukar om nätterna. Vi är förbi magsjukor och influensa, solen skiner, fåglarna kvittrar, det är ljust ute så mycket längre på kvällarna. Ja, det ordnar upp sig helt enkelt! Och det är så skönt!

Tog en tur med löpvagen idag på förmiddagen. Härligt att komma ut, men hade så sjukt sega ben. Insåg att det inte var så konstigt pga har kört lördagsintervaller, söndagsmördarbenstyrka och måndagsbackar. Fick njuta av annat än just flow i löpningen idag. Som havet, vårkänslor och att lilla A låg och sussade gott i vagnen. Inte fel det heller.

Annars då, sedan sist? Jag har fått det fina uppdraget att vara med som vikarierande löpcoach i Runners Club (Helsingborg Marathons officiella löparklubb). Kul på så många sätt – för att jag tycker det är kul att springa, för att jag tycker att det är kul att peppa andra, för att jag får prova på något nytt, för att RC är är en så härlig gemenskap osv osv. Kul helt enkelt! Var med för första gången igår vid sidan om för att se och lära och det kändes väldigt kul!

Hej!