Yolo

Yolo, ett utryck som gått ur tiden lite va?!
Men det är ju sant..
YOU ONLY LIVE ONCE
Eller
YOU ONLY DIE ONCE
Så är det ju!
Man har ett liv på sig att göra allt man vill
Ett liv på sig att kämpa tills det är över
En ständig press helt enkelt.
😅

Jag föddes i Borås, växte upp i en härlig villa på Trandared med en stor familj.
Mitt liv har alltid gått ut på att synas och få vara i centrum men jag lyckades sällan!

Man var barn nr 2 sedan var man barn 2 utav 4 hela och en halv..

Att då få all eller mest uppmärksamhet var svårt

Jag minns hur man heltiden ville synas, höras och bekräftas men inte var väl det lätt med alla barn och dagbarn hemma i det stora huset?
En saknad av att vara minst kom och gick.

Mitt liv blev som en jo-jo upp... ner.. upp.. ner
Man tog åt sig kritik mer än beröm och självkänslan var helt förstörd!
Några år utav mobbning och slag i skolan gjorde inte ens självbild starkare...
Ja jag ser säkert ut som E.T (rymdgubben) med dessa feta ögon o min pyttelilla kropp, eller?

Jag visste inte hur man använde smink men kul var det och HUR SÅG MAN UT?!

Att då bli bekräftad är något man kämpat för halva sitt liv, från barndom tills vuxen ålder!
Jag ville så gärna att någon skulle säga "du duger som du är" men istället för att lyssna efter bra saker hörde jag bara de dåliga..

prestera är något jag brunnit för
Man skulle va bäst i skolan, ha bäst saker, sköta finast häst, vinna de där tävlingarna och önskade helatiden att man bodde i någon annans kropp!

De två största förebilderna jag hade som barn är idag änglar..
De finns inte mer..!
Lina som var den "bortskämda" snygga tjejen tog tillslut sitt liv efter många hemska försök
Anna som fick mitt jo-jo-liv att fortsätta rulla finns inte heller med oss mer och hur hennes bortgång gick till är ingen som vet?!

Dessa 2 tjejer inspirerade mig mycket och jag har aldrig varit så avundsjuk som jag vart på dem. Kanske var jag inspirerad utav likheten med självförakt?

Jag kan stå framför spegeln och tycka att det är en härlig syn vid vissa tillfällen men jag är så galet destruktiv och hittar alltid massa massa fel!
Jag kan även kolla på mina barn, mitt hem och min pojkvän och tänka: shit I MADE IT!
Sekunden efter kommer en snäll med oro som säger "det är inte ditt hem, vilken dålig mamma du är och din pojkvän förtjänar någon bättre".
Istället för att skada mig själv fysiskt så kommer det psykiska in..
Jag skriver ner saker jag är dålig på, ber pojkvännen hitta någon som passar honom bättre och låter mina barn få allt de pekar på för att lindra ångesten.

Livet är inte som att spela fotboll utan målvakt direkt
Ibland har man en tuff målvakt framför sig
Ibland har man en väldigt klen
Man lyckas ibland och ibland inte!

Det är som en match som en dag tar slut och jag måste heltiden vara den som presterar mest.
Den som försökt hela vägen.
Som ramlat ner men rest sig upp.
Som aldrig vilar utan kämpar för alla andras vinning!

Men.. ...är det värt det?
Att aldrig vila, att resa sig upp för snabbt
Att bli den första som försvinner för att man levt för alla andras vinst?

Dax att tänka om lite kanske?
Detta är mitt liv som jag väljer hur det ska spelas, hur mycket jag kämpar och när!
Ingen kommer någonsin förstå vilken press detta liv är och har gett mig för att andra ska ha det bra.
Ingen kan tacka någon som inte finns mer, då är det för sent.

Tänk på det, livet är här och nu, väldigt skört och väldigt kort

Om jag ska orka fortsätta spela livets match måste även jag få någon vinst utav det, beröm när jag gör någonting bra och få falla för att sedan vila mig och orka fortsätta!

♥ 𝒜𝓃𝓃𝒾𝓏

Gillar

Kommentarer