Gravid v 32

Kan ni förstå att det känns nära men ändå är så långt bort..?

Varje dag är som en känslostorm, en obalans, en rädsla, en trötthet och en galen värk!

Nu när det är som värst förstod jag varför jag sagt att jag var ”klar med barn”.. Det är mycket som det är med mina 2 barn så jag önskade mig nog inte mer kaos.
Kärleken man kan få ifrån ett barn är dock värt allt i slutändan <3

Varje morgon med 2 barn har ändå känts okej, man gör färdigt den ena, låter den andra vila färdigt och packar in i bilen medans den andra går upp och gör sig klar.. Nu känns det dock som att jag har 3 att hålla reda på.. alarmet ringer, de ringer igen o igen men ingen går upp..
Den sista halvtimmen är väldigt viktig för både mig och barnen att få ta det lugnt utan stress då vi inte har speciellt bra morgonhumör någon utav oss.. Jag blir dock orolig hur det ska gå om man inte vaknar utav en klocka som SKRIKER en i örat när man sedan har en bebis som är väldigt viktig att gå upp och kolla till!?
Vi beslutade oss för att ta halva ledigheten var och att den som är ledig får ta nätterna..
Jag är inställsam på att jag kommer vara den enda som vaknar OCH får sova illa för så är det ju redan nu.. Att samtidigt bli ifrågasatt hur det ekonomiska ska lösas när man snart ska genomgå en operation för att bli 3 barnsmamma känns inte speciellt lugnande tyvärr!

Det är lätt att vara efterklok men att jobba på för fullt och leva som vanligt när kroppen är en enda röra med alla dessa tankar bränner ut mig totalt!

Jag är såååå extremt glad att jag har skaffat mig alla artiklar till det lilla barnet så att jag slipper stressa med det nu för då hade jag nog fått en infarkt.. 🤣 Att ha pysslat ihop en säng, köpt en vagn, ett babyskydd, kommit över en hel del söta första kläder lugnar mig lite..
Mina fantastiska syskon har sponsrat med en hel del med så att man klarar av den första tiden utan att behöva leva snålare än vanligt..
❤️

Snart är det onda över och jag har en helt fantastisk pappa till min blivande dotter så ska försöka vara positiv men med dessa hormoner, denna oron och stress är det svårt att blicka in i ljuset.

♥ 𝒜𝓃𝓃𝒾𝓏

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229