Försöker o försöker

I vanliga fall ser jag livet som en ros.. man måste klättra upp för taggarna för att nå toppen..

Man måste ha motgångar för att få medgångar
Jag tänker aldrig med en sånhär taggig väg
Med massa korsningar utav val som bara jag själv kan utföra!
Att man som ensam individ väljer exakt vad man ska göra och hur man ska leva sitt liv..

När livslusten i kroppen är väldigt ur balans är det extra svårt att välja själv men det är bara man själv som kan ta sig vidare uppåt..

Jag antar att detta kallas depression och djup ångest men jag vill inte känna såhär.. jag vill inte tro att folk sviker mig varje dag.. jag vill inte tro att alla är missnöjda med mitt jobb men ändå gör jag det! Varje dag...
Jag försöker jobba på med massa kunder, ta någon sovmorgon, sköta mig ordentligt men det hjälper inte..
Jag äter gott, bränner pengar, lyxar men ändå saknar jag lusten att leva?

Vad är det som har hänt i min kropp?

Jag sitter vid en sjö, tar ett breake..
Äter en härlig kanelbulle (exakt vad som första tanken var det köpte jag) sitter och ordnar upp de sista pappren för bokföring och det är super härligt ute!
Jag hör sirener ifrån en polis o tänker undra om dom ska hämta mig till psyk akuten nu för jag vet att jag inte är normal längre
Jag vet inte vem jag är alls..

För brukade ja försöka göra mig fin, köpa ngn ny tröja, ta en dag ute i natur eller äventyr med barnen men det funkar inte .. inget hjälper
Jag misstänker massa skot, drömmer otroligt jobbiga saker och är aldrig helt i ro

Ibland stänger ja inne mig själv i mig själv och försöker utesluta alla, få alla att undra vad det är med mig o få andra att säga konstiga saker till mig för att jag vill bli sårad, vill bli ledsen vill gråta.. vill ha samma känslor som förr..

Hur kunde det bli såhär?

♥ 𝒜𝓃𝓃𝒾𝓏
  • Nära Borås

Gillar

Kommentarer