När Barnen Börjar Frigöra Sig...

För mig så är det otroligt jobbigt fast det samtidigt är helt naturligt. Livet är ju så med barn att i ca 13 - 15 år har man dom " på sig ". Sedan trappas det ur mera & mera, du blir helt plötsligt inte den viktigaste personen för dom. Du ÄR fortfarande viktig men inte på samma sätt.


Jag har väldigt svårt för det här, jag har alltid jämt oftast hela tiden varit med mina barn, funnits där, jag har alltid varit långledig med barnen under loven. Jobbat mindre allt för att dom inte ska behöva gå på förskola samt fritids så mycket. Knappt haft barnvakt eller varit borta från dom. Jag har älskat varenda minut av det här ♡ fast det har varit tufft mellan varven.

Men en dag försvinner det här behovet av att ha sin mamma, dom behöver mig absolut men inte alls som förr. Det går inte ens att tvinga med sig William & Isabelle på vissa saker nu, utan det är lilldonnan som " måste " följa med. Eller måste hon bestämmer väl vissa saker hon med ;) hon blir ju större hon med som sagt. Hon kan vara borta & leka flera timmar :). Det var väldigt svårt för mig det första året när lilldonnan började i skolan. Helt plötsligt så var huset tomt jag var själv hemma, det fanns helt plötsligt " tid ". Jag var så himla rastlös tittade på klockan blev stressad. Nu är det ingen fara med det jag har bra rutiner jag har egentligen fullt upp hela tiden :). Men hur 17 kommer det att kännas när ens barn flyttar hemifrån ? Hur kommer man att reagera då ?

Det är så otroligt viktigt att när den här tiden kommer då ens barn börjar att frigöra sig att man har egna intressen. Ett eget socialt liv för annars kommer du att få ett sådant trist tråkigt innehålls & meningslöst liv så usch. Hemma hos oss har det gått väldigt fort med att barnen inte längre " syns till " på samma vis. Dom kan vara borta flera timmar, borta över natten ( självklart vet jag vart ;) ), vi kan fortfarande ha huset fullt av kompisar samt övernattingar hit & dit. MEN huset kan oxå vara tomt & tyst då måste man ha något som man tycker om att göra. Något som gör dig lycklig & som får dig att må bra ♡. För att tappa bort sig själv helt är inte något som är positivt eller attraktivt. Sedan kan det självklart komma faser i ens liv då du ställs inför olika beslut som för stunden kan göra att du tappar bort dig själv. Men som förhoppningsvis ordnar till sig så småningom fast det kan tid ♡.

När barnen var små var det så intensivt det gick iett man var så slut trött, det var svårt att få allt att gå ihop. Man längtade efter när barnen blev lite större lite tid för sig själv ibland. Helt plötsligt befinner jag mig i att nu finns det tid, men istället så saknar jag det livliga mellan varven & oroar mig för annat. Att skaffa barn är MYCKET större än att gifta sig.

På söndag åker min älskade son för första gången iväg en vecka " själv ". Det är första sommaren på 15 år som han inte kommer att följa med till Gotland. För mig är det en sorts sorg samtidigt som jag är otroligt glad för hans skull ♡. Det är oxå den första sommaren som han & Isabelle har avstått från att följa med på vissa saker. Dom gör annat istället. Det är oxå den första sommaren som lilldonnan har sovit borta & dessutom haft fullt upp nästan varje dag. Jag hinner inte med ♡.

Imitt mamma ♡ så känns det & något som jag måste börja acceptera, ja att det är såhär när barnen blir större ♡♡♡. Du är helt plötsligt inte den viktigaste personen " the one and only " ;) i deras liv, men du är viktig på helt annat sett. Nu fylls mina ögon av tårar men inte av sorg utan av att känslan är så delad ♡.

Kram Till Er.

  • 210 visningar

Gillar

Kommentarer