Nål + Potatis = Antibiotikakur, Jag Exploderade Minst Sagt...

Ja ni herregud att vara mamma ger både gråa hår & bekymmersrynkor kan jag säga. Alltid är det något & mera lär det väl bli under alla år kan jag tänka mig. Killar är killar tjejer är tjejer ;) dom är helt olika, ja iallafall mina barn.


Dotra min kom hem som sagt från en övernattning ihelgen med ett nytaget hål i sitt öra. Gjord av en nål & potatis 🙈 som sagt hon frågade inte sin mamma innan för hon visste vad svaret skulle bli. Ehh nähe vad konstigt?!! Tjejen som utförde detta har gjort det flera gånger tydligen & då har det gått bra. Ganska så snabbt så blev örat rött svullet varigt ont & röd ner på halsen. Jaha bara att gå till läkaren, vilket slutade med en uppläxning & antibiotika tre gånger om dagen i 10 dagar !!! Herregud onge !!! Ja så kan det gå när man är 13 år & vill prova på vissa saker utan att fråga ;). Som mamma orkar man inte ens skälla om det utan jag hoppas att hon har lärt sig en läxa nu. Det lär visa sig ;) men hon pratar redan om hur många hål hon ska ta i sitt öra.

Ja dagarna rullar på veckan har bjudit på allt från att trilla julköttbullar, skrivit en hög julkort, garderobsrensning, läst, kikat på musikhjälpen, gjort knäck, vilat, träning peppar mig som bara den det behövs just nu, barnen har tränat, har haft en sämre vecka med smärtor om man nu kan ha det. Ja det kan man faktiskt, då har jag så fruktansvärt ont i ländryggen så man kan knappt lyfta upp rumpan eller benen. Det strålar ner i båda benen framsida lår, hemskt :( när man trycker ner ländryggen mot tex soffan gör det så fruktansvärt ont så det nästan svartnar för ögonen. Varje steg du tar är så hemskt så fy 17 :( så är det iallafall inte mycket att göra åt det. Men just nu så är det mycket värre än förra gången 😢 nu vill jag bara droga eller supa ner mig för att slippa ha ont för en stund. Hemskt att behöva känna så. Ett väldigt varmt bubbelbad längtar jag oxå efter så kroppen skulle få slappna av lite. SNÄLLA tomten ge mig en SPA helg tack ♡.

Kan tänkas att jag höjde rösten igår vilket INTE hör till vanligheterna för mig. Men det brast, smärtor från hell, otacksam familj tjuriga uppkäftiga barn. Dom lovar att hjälpa till men sedan kommer orden " nä jag orkar inte ". Men tror ni att jag vill orka jämt ? Jag gör tamesjutton sååå mycket som dom inte verkar se eller märka, då blev jag faktiskt lite ledsen :(. När jag skrek rätt ut " NI MÅSTE VÄL ÄNDÅ SE HUR ONT JAG HAR "? Då svarar William " nej det syns inte mamma du biter alltid ihop ". Ja men nu har jag jävligt ont :( ska man behöva lägga sig på golvet för att dom ska förstå? Sparka med benen? Gråta så tårarna sprutar? Checka ut en vecka? Stänga in sig i sovrummet som dom gör ;)? Men jag är ju inte en sån person då ska det MYCKET till om jag ens skulle göra det. Snabbt efteråt säger lilldonnan " mamma from nu så lovar jag att jag kan gå hem från skolan, du behöver inte hämta mig ". Då fick jag det värsta dåliga samvetet i världen :(. Varför kan jag inte bara slippa ha så ont, varför? Jag är så less nu jag vill ha tillbaka mitt liv igen, jag vill inte gå såhär hela livet :(. I samma sekund så läser man om hon Ida 39 år som dog i veckan som lämnar barn & make, så hemskt :(. Då ska man verkligen INTE klaga.

Helg på ingång vad händer då då tro? Funderar faktiskt på om granen ska tas in för att klä den, matcher gånger två inne i Uppsala på söndag em. Isabelle har i Celsiusskolan & lilldonnan spelar i IFU arena igen, kul :). Säkerligen ett par pass på gymmet eller promenader blir det med. Det är marknad samt Luciatåg här på våran ort har ej bestämt om vi ska gå på det, oftast brukar det vara kallt blåsigt & väldigt ruggigt så man vill helst inte vara ute då. För allt är nämligen utomhus, men vi får se :).

Måste berätta något mycket märkligt som hände här i veckan. När jag duschar på dagen då jag är själv hemma så låser jag alltid ytterdörren. Jag hade duschat, klätt mig tagit en kaffe satte mig i soffan. Hör plötsligt hur någon drar ner dörrhandtaget på framsidan eller ja jag tror att det är så. Rusar upp hjärtat går i 500, ut i köket sneglar ut genom fönstret men nope jag ser ingenting. Jag är nästan bergsäker på att det var så men jag vill ju inte tro att det är så heller. Väldigt obehagligt var det. Tänk om man hade kommit ut från duschen så stod någon i ens hem som man inte kände, fy 17 så hemskt. Samma kväll hör jag & William en ordentlig smäll från hans rum tror vi. Han for ner från trappan kan jag säga snabbt som bara den. Men vi har inte en susning om vad det var. För att lätta upp stämningen säger jag till William att det kanske är den där lilla farbrorn som vakade över mig när jag väntade lilldonnan som är på besök :). Det skulle jag kanske inte har sagt...

Kram Till Er.



  • 728 visningar

Gillar

Kommentarer