Att Tappa Fotfästet...

Fredag imorgon åhh så nice eller hur :) ? Japp min jobbhelg med start imorgonkväll & hela helgen lång, men inte gråter jag för det. Jag får ju ge en hjälpande vårdande hand det bästa man kan göra ♡.

Har ni någon gång känt att ni håller på att tappa fotfästet ? Har ni känt att ni håller på att " förlora " er själva ? Ni vet varken in eller ut ?

Det har ärligt talat jag, med handen på hjärtat så har jag gått igenom en otroligt tuff tid med mig själv under än längre tid. Vissa saker kan jag sätta fingret på men inte på allt, det har som varit ett kaos inom mig. Jag har inte velat umgåtts med så mycket människor, jag har som pausat hela mig. Jag har grubblat tänkt funderat massor varit väldigt ledsen frustrerad. Samtidigt som jag har fått lov att rannsaka, vad är fel ? Är det på mig, på Andreas på oss mitt liv vårat liv jobbet det sociala ?

Jag har fortfarande inte ett svar på allt, jag vet vissa dagar ingenting alls. MEN något som jag har känt som jag först nu har börjat förstå & ta in är min kontroll på ALLT. Men som jag nu inte riktigt har...

Jag har börjat känna att jag som mamma håller på att " försvinna ". Förstå mig rätt nu jag kommer ALLTID att vara mamma ♡ det är inget som man bara kommer att sluta vara & definitivt inte något som jag skulle vilja sluta vara, never ever ♡. MEN mina barn har inte samma behov av mig längre. En dag så bara kände jag att herregud dom behöver inte mig på samma vis längre. Det gjorde så himla ont i mig jag blev så ledsen ♡. Vad kommer att hända då ? Kommer vi sitta här & glo på varandra & undra vem vad vilka vi är hahahaha ? Vad hände liksom på vägen ?

Det har varit så fruktansvärt mycket i vårat liv, tuffa jobbiga saker som vi tvingats gå igenom. När man tror att nu lättar det nu blir det bättre så PANG så händer det något annat. Det är ett ständigt livspussel att få ALLT att fungera, att kunna göra alla nöjda, må bra hinna med barnen sig själv & oss. Jag & Andreas har varit så dåliga på att prioritera oss tyvärr. Båda vi " gör allt för barnen " ni vet :) nu när barnen är större då " behöver " dom inte oss på samma vis längre. Då börjar man märka men herregud vad gör vi nu ?

Jag har alltid varit duktigare än Andreas på att göra hitta på saker, jag lite mera utåtriktad än vad han är ;). Han är otroligt hemma & soffkär det är inte riktigt jag ;) hahahaaa. Men någonstans så måste man ju mötas ♡.

Jag vet att jag har haft det fruktansvärt tufft med mig själv sedan min lilla olycka, det har verkligen tagit på jag känner det nu. När man har KÄMPAT med så otroligt MYCKET sedan November 2016 helt sjukt egentligen :(. Så tror man men nu blir det bättre, vad händer ? Jo då börjar vi om med smärtor från den andra sidan, det är inte sant tänker man. Ska vi tvingas gå igenom detta en gång till ? Suck orka...

Jo man måste orka man måste kämpa med vad än det nu är ♡ ge upp vill man det ? Ibland ibland inte, allt är nog inte grönare på den andra sidan heller tror jag ;). LIVET ni vet det berömda LIVET som går upp & ner & som inte alltid är rak, det kan minst sagt vara en bergodalbana. Men väl att kämpa för & inte ge upp ♡.

Kram Till Er.

  • 725 visningar

Gillar

Kommentarer