You Learn = " Du Lär "...6 År Senare...

Jag känner precis fortfarande såhär, skillnaden mot förra året när jag skrev detta inlägg är att imorgon den 26 / 8 så har det gått sex år...fortfarande obegripligt men mera kontrollerat. När vi närmar oss detta datum varje år så på något konstigt vis händer det något hos oss alla, det bubblar upp så många jobbiga minnen, ja iallafall för mig :(. Man behöver inte ens nämna datumet för barnen dom känner det på sig. Vi har under dessa år varit med om så märkliga saker som barnen omedvetet har sagt eller gjort i samband med att vi kommer närmre det datumet.

Har berättat om detta tidigare i ett inlägg, ja när jag bloggade på " familjeliv " bla om min ena tatuerings betydelse men det tog sin lilla tid...Först så tog det nästan tre år att bearbeta själva orden " You Learn ", sedan så har dom orden betytt otroligt mycket för mig. Så mycket att jag verkligen ville bli ett med orden, alltså i form av en tatuering för min del. Vilket kanske kan verka konstigt...

För sex år sedan vändes våra liv verkligen upp & ner i form av ett stort KAOS...jag hamnade som mitt i det, fru till min make som förlorade sin lillebror, mamma åt mina barn som förlorade sin farbror, William förlorade sin stora idol & gudfar, svärdotter till Elisabeth & Christer som förlorade sitt barn & jag förlorade min svåger.

Min första tanke var att jag måste finnas för ALLA & hjälpa, jag sköt bort allt för tillfället som rörde min sorg MEN inte när jag flydde ut på mina promenader & lyssnade på Takidas " You Learn " för då släppte jag allt, grät & grät...jag lyssnade om & om igen flera gånger i veckan det blev bla MIN " räddning "...

You Learn = DU LÄR, ja så är det verkligen...jag lärde mig så otroligt mycket av en fruktansvärd förlust...

Jag lärde mig hur en sorg kan påverka & göra med människor...

Jag lärde mig otroligt mycket om hur ett barn kan reagera på en sorg, vilket var fruktansvärt :( ja faktiskt bland det jobbigaste som jag har gått igenom.

Jag lärde mig hur påverkat ett barn kan bli kroppsligen av en förlust...

Jag fick lära mig att ta hjälp utifrån till både mig själv & mitt barn...

Jag fick lära mig att om jag skulle orka så var jag tvungen att träffa professionella människor...

Jag fick lära mig hur olika vi människor är...

Jag fick lära mig hur en make kan förändras under en längre tid...

Jag fick lära mig hur otroligt klantiga vissa människor kunde vara...

Jag fick lära mig att vissa människor verkligen brydde sig med hela sitt hjärta, en kram, en hälsning, ett samtal, ett meddelande eller bara en förstående blick ♡

Jag fick lära mig att jag är stark fast man inte alltid behöver vara det...

" You Learn " betyder otroligt mycket för mig, jag blir inte längre ledsen utan jag känner mig snarare otroligt stark av dessa ord men flera år senare...

Absolut jag blir påmind så fort jag hör låten, det " händer " något inom mig, när man hör texten sjunger med men INTE på något dåligt sätt längre. Utan jag blir påmind av en tid i vårat liv som fick mig att kämpa, orka trots många hinder, miljoner tårar & med tankar som " jag ger upp "...

Jag får fortfarande rysningar håret reser sig upp, ibland en tår, men jag älskar låten, den betyder otroligt mycket. Med en sådan betydelse så kände jag att den måste få leva vidare i en underbar fjäril med orden " You Learn ", för alltid ♡.

Imorgon den 26 / 8 det är sex år sedan som David lämnade oss, jag minns dagen som om den vore igår...när Andreas ramlade ihop på golvet, orden skriket, barnens fruktansvärda gråt som skar i hjärtat på mig...där stod jag mitt i allt förstod först ingenting...vad börjar man med ? Detta blev det värsta tuffaste vi någonsin hitintills blev tvungna att ta oss igenom, jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag gjorde då...

Livet rullar på något konstigt vis på än då, man minns man pratar ibland en liten tår. Att jag postar detta inlägg idag är för att vi har gjort hanterat detta på vårat eget lilla vis. Vi vet vilket datum som David lämnade oss men vi går till graven när vi vill & känner för det, jag går egentligen hellre till mitt ställe tänker minns & andas ♡. Men idag gick jag ensam till graven satte lite höstanemoner stod en liten stund för mig själv ♡. 

Barnen gillar inte kyrkogården alls, William tog Davids död fruktansvärt hårt :( det har varit så otroligt tufft att se sitt barn så kroppsligt sjuk. Så att ens få med honom till graven har tagit otroligt lång tid, han tycker nog inte om det än man ser det på honom det känns otroligt ångestfylld. Vi har ALDRIG tvingat våra barn dit utan vill dom så vill dom det är absolut inget som man ska tvinga fram. Det är nog så jobbigt för dom att försöka " förstå " ta in hur fruktansvärt dåligt en människa kan må. Det är läskigt obehagligt barn blir rädda när dom blir drabbade av något sådant här. Det går så mycket tankar frågor funderingar genom deras huvuden så fy :( vi om några vet...

Efter mycket jobb kämpande stöttning tårar tankar & otroligt mycket närvaro & kärlek så ja vi kämpades oss igenom det. Jag & William kom otroligt nära varandra under denna tid ♡ vi har alltid haft ett särskilt band men detta sorgearbete förde oss otroligt nära ♡.

Kram Till Er.



  • 349 visningar

Gillar

Kommentarer