Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Lindex

Jeans, H&M // Jacka härifrån // Kofta, New Yorker // Grön blus, H&M
Beiga pumps, H&M // Svarta pumps, Mango // Kuvertväska, Michael Kors

Har fått så mycket frågor om både jeansen och jackan att jag känner att det behöver ett eget inlägg.

Ni som känner mig vet att jag aldrig bär byxor, men av en händelse så snubblade jag över dessa jeans och tänkte att prova skadar ju inte. Låt oss säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Sitter som ett smäck och är både mjuka och stretchiga. Modellen heter Embrace High Ankle Jeans, och färgen heter Mörk Denimblå/Trashed. Och efter alla komplimanger som jag har fått så kanske jag blir mer benägen att bära byxor.

Jackan fyndade jag på kampanjpris i somras, och den verkar inte längre finnas. Så glad att jag köpte den. Visste dock inte då vad jag skulle bära den med. Har burit den med vida byxor, men det var ingen favorit, men till dessa jeans kommer jag bära den varm. Köpte även den här blusen idag att bära till från ett av mina favoritmärken. Antingen med jackan till eller en ljus kavaj. Trot eller ej, men börjar bli så peppad på höst!

Måste bara hitta den perfekta kappan och dom perfekta stövlarna, sen så, sen är jag redo!

For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Klänning + kavaj H&M // Skor HÄR // Klocka + Ring + Halsband HÄR // Mobilskal HÄR

En av de allra vanligaste frågorna som jag får på Instagram är var jag köper mina strumpbyxor.
Många verkar uppleva att dom inte hittar hållbara strumpbyxor som sitter på sin plats. Det värsta jag vet är strumpbyxor som korvar sig upptill eller som glider ned i grenen. Går man som jag i strumpbyxor varje dag så är kvalitet viktigt.

Använder ett par, och endast ett par, strumpbyxor. Vid det här laget så är det konstigt att jag inte är sponsrad av KappAhl med tanke på hur många par strumpbyxor som jag har köpt. Så det här är alltså inget sponsrat inlägg utan bara jag själv som inte hittar några andra strumpbyxor som kan mäta sig med KappAhls strumpbyxor. Använder Form Up(klick!) sedan urminnes tider. Testar ibland andra märken när jag behöver akutköpa nya, men går alltid tillbaka till KappAhls egna.
Varning dock! Första gången man ska sätta på sig strumpbyxorna är det olidligt och jag blir alltid svettig. Har börjat att dra i den förstärkta delen för att liksom tänja lite på midjan innan jag ålar ned mig i strumpbyxorna. Tanken är att dom ska hålla in magen, och det gör dom så klart i början, men det är inte därför jag använder dom, utan när dom har töjt sig så sitter dom som ett smäck! Håller i en evighet gör dom också.

Ni glömmer väl inte att följa mig på Instagram? Uppdaterar oftast flitigare där. Ni hittar mig här(klick!).

For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Jag förstår att det upplevs som märkligt att jag är hemma i Sverige igen när jag sålde allt, packade och gav mig av, men jag förstår inte hur det upplevs som märkligt att jag, under dessa månader, förstod att det inte var för mig att leva i en ryggsäck? Att jag insåg att jag älskar att resa men inte på en tight budget? Att det enda jag saknade när jag reste var någon att dela upplevelserna med? Sofia här nedan anser att jag har dålig planering, men hur ska en kunna planera någonting en inte vet om?

Jag har aldrig rest själv i 6 månader, och än mindre backpackat och bott på hostel. Det här var första gången jag delade rum med andra människor. Och jag har både älskat och hatat det, men i slutändan så brinner inte min själ för att sova i smutsiga lakan bland bedbugs och skabb med fulla människor som kissar på golvet framför sängen. Men det kunde jag ju inte veta innan jag testade. Och jag testar hellre än lever ett liv halvdant liv fullt med "tänk om" och på dödsbädden ångrar att jag inte testade. Eftersom jag är klyschan själv så ångrar jag hellre det jag har gjort (vilket jag sällan gör eftersom jag väljer att se det som en lärdom snarare än någonting dåligt) än det jag aldrig gjorde.

Sofia; "Du är rolig du. Lite som en berg och dahl bana. Varför sålde du ens lägenheten du hade? Hade det inte vart enklare att hyra ut den i 6mån? Lite planeringen skulle nog göra gott för dig. Känns som att du aldrig är nöjd med något..."

Du är roligt du som är så trångsynt. Det skulle nog göra dig gott att upptäcka världen på egen hand.
Men för att återgå till det här med att jag sålde min lägenhet. Varför sålde jag min lägenhet? För att jag ville. Det är inte svårare än så. Den var otroligt fin, en riktig pärla för att vara Södertälje, men jag trivdes inte.
Hade det inte varit enklare att hyra ut den? Varför hade det varit enklare menar du? Så att den kanske hade blivit förstörd under tiden och minskat i värde? Ska den hyras ut så är det pappersarbete, kontrakt ska skrivas, du ska lita på den som hyr lägenheten och du behöver någon som kan vara standby på din hemort om någonting händer. Jag hyrde ut min lägenhet innan den senaste när jag fick för mig att flytta till Mallorca, och det var ingen positiv upplevelse. Och eftersom jag inte varken ville bo i den eller i Sverige, vad skulle jag med den till? Jag gjorde en relativt fin vinst på att sälja den som gav mig oändliga möjligheter på resande fot. Jag ångrar inte för en sekund att jag sålde den.
Att jag är som en berg- och dalbana? Det är ofta så jag beskriver mig själv. Både i skrift och tal för jag är en berg- och dalbana, men för mig är det absolut ingenting dåligt. Det är så jag är. När jag var yngre så fick människor, precis som du gör här, mig att tro att det var någonting dåligt vilket ledde att jag självmedicinerade mig själv med alkohol för att slippa känna, men idag vet jag bättre och jag är inte bara stolt över mig själv, jag älskar mig själv för den jag är precis som jag är. Ett virrvarr av känslor och tankar, och med en rastlös själ som ännu inte vet vad jag vill bli när jag blir stor. Och jag är stolt över att jag vågade kasta mig ut i världen för att testa mina vingar. Jag gjorde någonting som många bara drömmer om, och jag ångrar inte det för en sekund. Även om jag är hemma utan någonting (.. eller nu har jag vunnit en budgivning på en lägenhet) och måste börja om.

Känning härifrån

Balkongen på min pärla i ett grönskande område

Och då kan vi prata om det här med att börja om. Jag saknar ingenting av det jag sålde. Jag ångrar inte att jag sålde allt. Och att börja om med ny lägenhet som jag får inreda med nya saker känns alldeles fantastiskt. Speciellt eftersom jag inte vill ha mycket materialistiska saker eftersom jag inte behöver det. Är det någonting som den här resan har lärt mig så är det att uppskatta livet i sig självt snarare än att uppskatta materialistiska ting Efter att ha mött människor som förlorat precis allt, verkligen allt, till och med sin mobiltelefon, i jordbävningar och som nu bor i tält där kobrorna smyger sig in om natten, och efter att ha sett vad en jordbävning gör med byggnader och mark, och efter att själv ha känt jordbävningar, det får en att omvärdera sitt eget liv, sin egen vardag.

Och det stämmer att jag sällan är nöjd, men varför ska jag nöja mig med ett liv, eller en vardag, som inte gör mig lycklig? Jag har aldrig förstått varför en ska nöja sig. Alldeles för många människor gör precis det, nöjer sig, och lever olyckliga. Livet är för kort för att vara olycklig och inte trivas med sitt liv. Livet kommer inte alltid vara rosa moln och regnbågar men livet är för kort för att träla dag ut och dag in och vantrivas med sin vardag.
Vet ni hur många gånger jag har trott att det är fel på mig för att jag inte kan nöja mig? För att jag inte kan stå och stampa på samma ställe med en brinnande känsla av ångest i bröstet. Alla andra verkar ju vara så nöjda med sina liv, varför kan inte jag vara det? Vet ni hur många gånger jag har tvivlat på mig själv och trott att jag är en sämre människa för att jag är rotlös och vilsen, för att jag redan är 30 år gammal och inte vet vad jag vill bli när jag blir stor?
Men så sa en klok människa i min närhet till mig att jag inte kan nöja mig för att jag inte har hittat rätt än, att det är svårt att vara nöjd när det känns fel, och det är känns ju logiskt?

Så Sofia, jag är glad att alla bitar i ditt livspussel har fallit på plats och är alldeles självklara. Det måste vara en fantastisk känsla. Tyvärr tror jag dock att jag är, trots min berg- och dalbana och trots min dåliga planering, att jag är en lyckligare människa inombords än vad du är. För även om jag inte har lyckats lägga mitt livspussel än så lever jag ett alldeles fantastiskt och innehållsrikt liv. Jag är otroligt tacksam för såväl mitt liv som mig själv. Att jag alltid står stadigt när det stormar. Jag må tvivla på mig själv ibland, och jag må tvivla på framtiden stundom, men jag följer åtminstone mitt hjärta.

Lena; "Jag beundrar dig för att du bestämde dig och åkte iväg! Verkligen tufft gjort! Det är lätt att som utomstående tycka att du skulle gjort si eller så! Men det går inte att såga sågspån! Jag är helt övertygad om att du Kommer att fixa dig själv ett helt fantastiskt liv!"
Och sen finns det ju människor i motsats till Sofia som alltid hejar på mig. Oavsett hur mycket jag själv tvivlar, och det värmer så otroligt mycket! Jag läser alltid alla kommentarer och meddelanden, både här och på Instagram (är mer aktiv på Instagram oftast) och blir alldeles varm inombords.

Nej, nu ska jag dricka kaffe i solen innan jag ska åka och (förhoppningsvis) köpa bil så att jag imorgon kan åka och skriva på kontraktet för min nya lägenhet som jag ska köpa. Så snart jag har skrivit på kontraktet så ska vi prata mer om lägenhetsköp, renovering och inredning. Ännu ett nytt kapitel i boken, men ack så roligt!

For my English readers, use the translation function in the menu on the left side