Hej finisar!

Har varit en tuff period senaste tiden, och igår fick jag min första panikångestattack på väldigt länge, så igår tog jag en promenad på förmiddagen med en kaffe (som jag fick utan kostnad på First Hotell - tack du fina kvinna i receptionen!) och med Sara i telefonen.

Känslorna är utdelade. En del av mig känner mig som världens sämsta människa just nu, och en del av mig känner mig lättad.

Framtiden är oviss, men det enda som är säkert är att ett nytt kapitel börjar nu.

Men tänk ändå att jag har det här runt hörnet? I varje hörn. Det finns ingen bättre medicin än naturen. I sommar ska jag packa en picknick-korg, hyra en roddbåt och ro ut till någon lite ön och bara njuta av lugnet, men nu är det dags att blicka framåt.

For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Sitter här med min kaffe och surar över tillvaron. Känner att livet inte är så speciellt. Antagligen för att jag står och stampar med byggfirmorna. Har fått en offert men jag tycker inte om den. Byggfirman förstår inte min vision. Jag är en handlingskraftig människa utan tålamod med ett visst kontrollbehov (låter verkligen som en sjukt skön människa) och att stå här med byggfirmorna och stampa, att inte komma framåt, känns ungefär som min löpning som jag övar på, att vara som en sköldpadda som springer i sirap - jag kommer ingenstans. Det är frustrerande. Det är energidränerade. Jag har ju bestämt mig för att renovera och då vill jag göra det nu. Nu, precis nu. Inte sen. Inte i sommar, inte i höst, nu.

Det i sin tur gör att jag känner att hela livet är lika glamouröst som Askungens liv på vinden. Plötsligt kommer jag på mig själv med att ifrågasätta mitt liv. Jag glömmer så lätt bort vad jag åstadkommit. Vad jag har gjort, var jag har varit och vilken resa jag har gjort. Jag sålde allt jag ägde för att testa mina vingar, 6 månader av fantastiska (och hemska!) upplevelser, det är ju inte direkt alla som gör bara så där. På känsla. Köpte en ny lägenhet på impuls (mitt fjärde impulsiva lägenhetsbeslut). Hamnade på en arbetsplats där jag (oftast) skrattar mig genom dagarna. Där jag omges av så mycket fantastiska och inspirerande människor. Jag tror på min känsla, och även om jag inte kan hantera mina impulser (vi har pratat om att medicinera min impulser och känslor för att jag ska få en mer balanserad tillvaro, för ni har väl märkt att det svänger snabbare än i en berg-och-dalbana?), så litar jag på mig själv. Jag är som en katt med nio liv, och jag lever nog på mitt nionde liv just nu, men jag landar märkligt nog alltid på fötterna. Upp som en sol och ned som en pannkaka.

Och det får det är rycka i mina jag-klarar-det-själv-nerver. Ingen firma nappar (.. eller ens svarar på mail) så vad jag kan göra själv? Vilka moment klarar jag (och youtube) själv och vilka behöver jag leja ut? Slå ut garderoberna klarar jag, bygga ihop nya är inga problem (kan kalla in förstärkning när man behöver vara två) om än riktigt tråkigt, installera elementskydd kan jag göra själv, rimligtvis borde jag kunna slå ut både kök och vägg själv, och sätta ihop alla skåp, måla om är ju heller inget problem, men om jag skulle göra det själv, skulle jag då tvivla på min existens? Antagligen. Skulle jag vilja ge upp? Antagligen. Skulle jag hata mig själv för att jag började? Antagligen. Är det en rimlig lösning på mitt problem? Absolut inte. Är några av mina drastiska beslut någonsin rimliga? Där och då, absolut, men i efterhand? Kanske inte riktigt. Men vad är alternativet då? Sitta här och sura? Sälja och köpa nytt?

Idéen om att renovera den är lägenheten äter upp inombords för att jag ännu inte har en plan och bara vill bli klar. Känns som om att jag vrider och vänder på varenda sten för att kunna förverkliga min vision.

For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Hej finisar!

Livet takter på. Den här vintern har varit lång. Och jag har varit så fruktansvärt trött. Har verkligen inte orkat göra annat än att jobba, och har därför heller inte haft energi till att uppdatera här. Har liksom inte funnit mer att berätta än att gnälla om min konstanta trötthet.

Däremot så fick jag hem mina nya klackar igår. Fullkomligt älskar dom!

Klackar HÄR

Inte säsong för öppen tå än, men med det priset så kunde jag inte motstå att klicka hem dom. Älskar att fynda. Har testgått dom hemma och är förvånad över hur bekväma dom är. Väntar på ett par Michael Kors-klackar också. Mina svarta favoriter har gått sönder. Igen. Och är trött på att laga dom varje månad. Speciellt med tanke på att jag har lagt ned pengar på att laga och klacka om än vad klackarna i sig kostade. Så nu ska vi se om priset verkligen gör skillnad på klackar.
Vad tror ni? Tror ni priset gör skillnad? Eller tror ni att det är som iPhone, att man bara betalar för namnet men inte får någonting för det?

Nej, nu ska jag kasta mina svettiga träningskläder i tvätten och hasta ned till tvättstugan innan det är dags för dusch och middag. Så sugen på sushi från Teso eller en chevre- och rödbetspizza från Ät. men alldeles för lat för att åka någonstans så får bli korvstroganoff med broccoli- och avokadoris.

For my English readers, use the translation function in the menu on the left side