Medans de flesta jag känner inklusive lammköttet grillar, dricker gott och njuter av att fira Valborg i det fina vädret så ska jag först ned i gruvan och gräva för att sedan inventera in på småtimmarna. Ni kan ju gissa hur bitter jag är just nu. Om man ändå fick dricka på jobbet..
For my English readers, use the translation function in the menu on the left side
<
Efter många bakslag och sömnlösa nätter så känner jag mig stark(are) igen. Och efter att ha förlorat ett par vänner och verkligen insett att alla människor är inte vad dom utger sig för att vara, alla vill inte väl, och att några av dom som jag faktiskt ansåg som NÄRA vänner inte är någonting annat än bekanta, det gör ont. Det känns lite som att bli snuvad på vinsten på mållinjen. Och så många gånger som jag har lärt mig den hårda vägen. Jag tror för gott om människor, och när jag väl tycker om en människa så vill jag ge den hela mig själv, finnas där, ställa upp och göra små fina gester som får den andra, vänner likväl som män, att må bra. Tyvärr ger jag oftast mer än vad jag får tillbaka. Men under den här inte så trevliga upptäckten så har jag än en gång, mer än någonsin, insett vilka som faktiskt är mina vänner och vilka som faktiskt älskar mig för den jag är. Jag hyser inget agg för människorna som har huggit mig i ryggen men jag känner heller ingen kärlek och värme för dom längre. Våran vänskap är ett minne blott.
Anna Lawrence, så. jävla. snygg. Och jag som älskar bröst, dom där brösten! Sing hallelujah.
Maja min lilla piraya, den här bilden (den här kvinnan!), jag kan inte sluta älska den!
"You either like me or you don’t. It took me Twenty-something years to learn how to love myself, I don’t have that kinda time to convince somebody else." - Daniel Franzese"
Den där klänningen! Den där kroppen!
For my English readers, use the translation function in the menu on the left side
For my English readers, use the translation function in the menu on the left side
