Är så orimligt nöjd med både frisyr och färg. Gick till frisören med en vision och kom ut därifrån precis som jag hade föreställt mig. Hon skapade ren magi med mitt slitna och trötta hår. Trodde aldrig att jag skulle våga klippa så kort men så tacksam att jag ändå gjorde det. Känner mig mer som en kvinna än en tjej nu. Känner att jag har lyckats sätta ihopett riktigt bra glam squad nu med frisör, nagelteknolog och massör i världsklass.

Har fått väldigt mycket frågor på Instagram om vad jag använder för något på läpparna och det är ingenting annat än det här. Älskar produkter som har många användningsområden så att man inte behöver flera olika produkter.

Igår var det sen middag på restaurang så nu ska jag njuta av en lugn hemmakväll med tända ljus, snacks och en film. Hoppas att ni har en strålande helg finisar!

For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Förutom att tampas med meningen i livet (det inlägget går att läsa här) så tampas jag även med lycka. Vad är lycka? Hur känns lycka? Vad gör mig lycklig?

Jag vet att jag mår som bäst när jag kastar mig ut i det okända, när jag utmanas. Hela mitt vuxna liv har på ett eller annat sätt varit en ständig kamp, och nu när jag inte behöver kämpa, nu när jag bara kan flyta med och njuta, så känner jag mig oanvändbar. Utbytbar. Nästintill icke älskvärd. För utan ett syfte, vad är man då? Vem är man då? Och kan man älska någon som inte gör någonting, som varken är någonting eller betyder någonting?

Känner ofta att jag står och stampar. Ett steg fram, två steg bak. Även nu, nu när jag flyter, så känns det inte som om att jag flyter med strömmen, snarare så känns det som strömmen drar mig tillbaka. Känner en ständig inre känsla av misslyckande, att jag har misslyckats i livet. Att jag är misslyckad. Jag som skulle så mycket. Jag som aldrig skulle komma hem igen. Och här är jag igen, hemma.

Men så är det lätt att glömma var jag har varit, vad jag har gjort. Jag har varit med i två(!) dokusåpor, jag har köpt och sålt lägenheter som folk byter underkläder, jag har sålt allt jag äger för att upptäcka världen och jag har flyttat till en annan stad på mindre än 24 timmar för karriären. Men när jag sitter här, i staden som jag försökte fly, så känns det som om att det aldrig har hänt, som om jag aldrig har gjort annat än det jag gör i dag. Som om att jag är fången.

Jag vet inte vad jag behöver men jag vet att jag behöver mer, och jag vet inte vad jag vill ha mer av men jag vet att jag vill ha mer. Jag vet att jag varken är lycklig eller olycklig. Kanske är jag bara född hopplös. Liksom rotlös och meningslös. Kanske är det inte svårare än så?

For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Snart är ännu en helg kommen. Den står ju i farstun och knackar idag. Helg betyder brödbak, så imorgon ska jag svänga ihop livets bröd på lunchen (precis som förra fredagen).
Gillar att veta vad jag stoppar i mig så bakar gärna bröd själv. Speciellt när det är billigt och enkelt att baka bröd och när det går så snabbt. Och det här med att jag gillar att veta vad jag stoppar i mig, det är så intressant när folk höjer ögonbrynen när jag berättar vad jag äter och utbrister "oj, du är ju hälsosam!". Man märker ju direkt att det dom menar är "men hur kan du vara tjock när du äter så där bra?!". Folk är så snabba på att döma. Jag dricker ren sellerijuice på morgonen, dricker spenatsmoothie till frukost och älskar att äta lax till middag. Självklart så äter jag en kanelbulle eller pizza ibland jag med, för det är hälsosamt att njuta av livet, men det är inte det som är anledningen till att jag väger mer än andra som äter samma kost som mig och tränar lika hårt, anledningen är enkel och det är att jag har en sjukdom som gör det nästintill omöjligt för mig att gå ned i vikt. Det tog lång tid för mig att acceptera att min kropp inte fungerar som andras. Jag var arg, avundsjuk och bitter väldigt länge innan jag valde att acceptera faktum. Jag älskar mig själv precis som jag är idag, men än idag kan det vara svårt att bemöta såna där dömande kommentarer.

Nej, vi släpper det tråkiga ämnet, och så bjussar jag istället på mitt brödrecept.
2 dl havregryn
5 dl dinkelmjöl
1 dl sesamfrön
1 dl linfrön
1 riven morot
4 dl filmjölk
3 msk honung
2 tsk bikarbonat
1 nypa havssalt

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla torra ingredienser. Blanda ned den rivna moroten. Tillsätt honung + filmjölk. Lägg degen i brödplåt med bakplåtspapper i. Toppa brödet med sesamfrön och skjuts in i ugnen i 45 minuter (jag föredrar dock kanske mer 42 minuter så att det blir lite "kladdigare").

For my English readers, use the translation function in the menu on the left side