Blickar, ögonkast som varar längre än det normala, små leenden så oskyldigt. Så små saker, men ack så meningsfullt.

Vad händer sen? En oskyldig kram?
En ”oskyldig” kyss? Ett ”oskyldigt” ligg? Sen då? Främlingar..? Japp.

Det kommer aldrig bli något, lika bra att sluta innan det är försent.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Tiden går fort, att se alla dessa kort, alla ansikten på de jag känt, på de jag älskat, på de jag träffade varje dag och på de som en gång betydde allt, det är konstigt att se det och veta att vi inte ses imorgon. Att vi aldrig kommer sitta samlade i ett rum tillsammans igen, det som tidigare var en självklarhet är bara ett minne nu. Jag saknar dem, jag saknar tiden som varit. Även fast jag vet att jag har många spännande möten framför mig är det sorgligt att inte kunna gå tillbaka till det som tidigare varit en vardag och som känns tryggt. Att livet fortsätter även om man inte är redo för morgondagen är många gånger skrämmande, men någon gång kommer solstrålarna som bevisar att morgondagen kommit, som bevisar att du måste vara redo, även fast du inte vill.

Likes

Comments

Smygtittande, små leenden när blickarna möts, små nervösa samtal om lite allt möjligt. Bara för att senare bli mer trygg, mer full och våga ha djupare samtal, lära känna varandra, röra varandra. Befinna sig i rodnad, bara för att blickarna följer dig, leenden och hoppfulla ögon. Tills nattluften når sinnet och man för en stund är tillbaka och förstår vad som sker, men så kommer blickarna och leendena också ut och man är tillbaka i rodnaden, i de djupa samtalen, lite små skämt. Armarna hamnar om varann och man flyr undan kylan så länge det går, tills kyssen för en inomhus till värmen igen..

Likes

Comments

På ett dansgolv, leenden, skratt och sång. Sprit, adrenalin och bekräftelsebehov. Söta killar, vackra tjejer. Gratis drinkar och kindpussar. Det är så det börjar, innan kyssar och mer intima danser tar över. Försök till att fly undan sina kompisar, diskret in i mörkret och bort från alla rätt och fel. Lite hångel och en drös komplimanger. Men ingen skuld gentemot nära och kära, det är ju bara lite hångel, inget allvarligt. Skuldkänslorna kommer istället mot honom, mot han som bjuder, han som ger komplimanger och han som ömt kysser mina läppar. Han som bönar och ber, som med tårar i ögonen och ostadig stämma viskar "snälla, följ med mig hem, snälla lämna mig inte. Jag gillar dig, snälla jag ber." Lilla söta och snälla du, pengar, tid och energi slösade du på mig igår. Jag säger "nej jag kan inte, förlåt mig." Kramen blir hårdare, dina kyssar mer passionerade och dina händer håller hårdare i mina.
Förlåt mig, men jag har pojkvän..

Likes

Comments

Du hade mig, i flera år var jag din, i flera år hade du mig lindat runt ditt lillfinger, i flera år älskade jag dig av hela mitt hjärta. Men du ville aldrig ha mig, jag var inte den coola tjejen, jag var inte bruden som alla ville ha, jag var inte tjejen som du ville ha.

Vi var bästa vänner tills du insåg att jag inte var cool nog för dig, att du inte var cool om du umgicks med mig, därför slutade du att prata med mig. Du undvek mig, pratade inte med mig, såg inte ens på mig. Men du stod ändå upp för mig när någon var elak, du sa ifrån men du tröstade mig aldrig, du mötte aldrig min tacksamma blick. Det är först nu, några år senare som du möter min blick, sol du pratar med mig och vill umgås. Nu när jag har vuxit till mig och även du, nu när grupptrycket är borta.

Jag slutade aldrig älska dig vet du, jag tycker fortfarande om dig.

Likes

Comments

Efter flera månader utan att någon av oss hörde av sig, så kommer du in i butiken jag jobbar i. Jag har såklart tänkt tanken att du kanske kommer in någon dag men aldrig egentligen trott på det, men idag stod du där i kön. Du såg så förvånad ut, samtidigt som dina vackra ljusblåa ögon var fyllda av tårar och ditt leende var lika charmigt som den där kvällen för flera månader sedan. Jag var så chokad att jag höll mig till ”manuset” bakom kassan medan din kompis flörtade med mig, ju längre tiden gick var det som att du plötsligt vaknade till och sa ”Hej..” Hjärtat stannade nästan av att höra din röst, din kompis verkade inte förstå spänningen och fortsatte med den ena raggningsrepliken efter den andra. Tillslut orkade du inte med honom mer och bad honom hålla käften, under tiden kom min kollega och jag tittade på henne med tårfyllda ögon och hon bytte av mig utan att blinka. Chocken när du vände dig tillbaka och jag inte stod där, det var samma uppgivna ansikte som jag hade den där kvällen när du försvann.

Efter mitt arbetspass stod du och väntade på mig utanför, det var mörkt och kallt ute då klockan slagit ganska sent. Jag har verkligen inte sett någon le så stort som du gjorde när våra blickar möttes, en rysning gick genom mig men tyvärr inte lika behaglig som den där julikvällen. Du stod där på andra sidan vägen med din kompis som hade fått sig någon öl för mycket. Innan något annat hann hända svängde den mörkgråa Audin in framför mig och kusinens kompis reste sig, omfamnade mig och hjälpte mig in i bilen.

Skriket var jag verkligen inte beredd på, det lät så sorgset och så desperat nästan panikliknande. Min kusin och hans kompisar verkade inte reflektera så speciellt mycket över det, men jag såg dig i backspegeln, hur du stod på knä och grät. Det var nästan som att jag såg mig själv stå där i regnet utan ens så mycket som ett namn..

Likes

Comments

Mitt i allt, mitt i alla blinkade lampor, bland alla tält och tomma flaskor. Bland all musik och pratande människor, mellan alla sovsäckar och däckade ungdomar sitter du & jag. Det är lustigt hur allt runtomkring blev så suddigt, det var svårt att se någonting annat än dig, dina ljusblåa ögon, ditt blonda hår under kepsen och det där charmiga leendet som fick mig att rysa av välbehag. Hela natten satt vi där och pratade, skrattade och kramades, tills kompisarna skilde oss åt och vi gick till varsitt tält. Men när morgonbrisen lagt sig och ljuset lyste upp låg jag där på din arm, i sovsäcken mitt i tältet. Jag önskar jag kunde stannat där, i det ögonblicket för alltid.

Men dagen efter förde oss till olika platser, endast för att på kvällen återförenas i samma oas av fylla. Med mer öl i blodet vågar vi oss närmare, en kyss blir till två som leder vidare till ännu fler. Vi tog oss inte ifrån varandra den kvällen, vi satt ihop. Vi pratade, skrattade, kysstes, kramades, hånglade och såklart drack. Vi drack tills det att du inte klarade mer, tills det att jag stod där ensam medan du åkte iväg med de blå lamporna och den skrikande sirenen. Det skulle inte bli du & jag den natten, vi skulle inte se varandra igen och det högg som en kniv rakt i hjärtat.
Jag stod ensam kvar, med tårar rinnande ner för kinderna och ditt telefonnummer hastigt nedskrivet på en papptallrik som sakta sköljdes bort av regnet.

Likes

Comments

Såg videon när du sjöng idag. Den video som fick tårar att rinna ner för mina kinder, den video som fick mig att tappa andan och den video som träffade mig rätt i hjärtat och gjorde saknaden så enormt påtaglig. Jag märkte i samma stund som du sjöng ut ditt första ord, att jag inte alls glömt dig, att jag inte alls gått vidare. Hela videon satt jag helt orörlig, helt stum och hänförd. Varenda ord träffade, hur du uttalade dem, ditt uttryck i ansiktet när du sjöng dem, allt nådde till djupet av mitt hjärta. Smärtan i bröstet var så intensiv från ditt första ord ända till dess att sista tonen klingade ut. Hjärtat gick sönder, grät och skrek efter dig. Jag insåg i denna stund att det inte funkade att putta undan dig, att försöka lägga undan alla känslor och gå vidare. För jag kommer inte gå vidare, inte från dig.

Första tanken efteråt var att det var mig du sjöng om, att det var mig du så desperat sökte efter i melodin. Men så är det självklart inte, du känner mig inte, du vet inte och kommer aldrig få veta vem jag är. Men jag vet mycket väl vem du är, du är han som har den där speciella platsen i mitt hjärta, den plats som ingen annan kommer kunna ha för den är din i evighet.

Likes

Comments

Ett tyst och försiktigt "Får jag sitta här " och ett ännu tystare "Självklart". Väskor flyttas och de oskrivna reglerna efterhålls: Håll dig på ditt säte, på din sida, nudda inte varandra och absolut inte prata med varandra. Ändå hopps båda i nästa sväng att man ska hamna ännu närmare och känna närheten.
I svängen rör mitt ben vid ditt och du flyttar inte undan. Så sitter båda sen resten av resan, ben mot ben och båda hoppas att nästa sväng ska bli ännu snävare. Så att kanske bara kanske, jag hamnar i dina armar.

Likes

Comments

Jag ser ryggen på dig, ryggen som försvinner längre och längre bort i folkmassan... Vår gemensamma kompis kommer springandes ner för trappan efter oss, hans ögon möter mina med en förvånad blick som säger "var är han? Vad hände?" Han tar lätt tag i min hand, jag ler försiktigt och säger hejdå till honom medan jag tittar över hans axel, letar efter din blonda kalufs och bruna skinnjacka bland allt folk. Vår kompis springer efter dig och jag vänder mig om och går åt mitt håll..

Vad hände egentligen? Allt var perfekt när vi möttes upp, du sa hej med ett superstort leende och tog din iskalla hand innanför min tröja på ryggen för att retas, sen frågade du hur det var. Vi tre gick upp och satte oss, det var verkligen superkul! Vi skrattade, kramades, pratade om allt mellan himmel & jord, gjorde high fives och sen i rent lyckorus lyfte du upp mig med det största leendet jag sett! Varför försvann dynamiken så fort vi gick nerför trappan? vad var det som hände? Inte ens ett simpelt "hejdå" ...? Du bara vände mig ryggen och gick.

Vill tillbaka upp dit.. Jag vill sitta bredvid dig och möta dina vackra ljusblåa ögon. Vill se ditt underbara leende när du skrattar och bara vara nära dig, precis som det var förut. Vad fan hände? ..

Det känns som att när vi var där uppe glömde vi bort allt annat runtomkring, alla problem som fanns angående allt. Men så fort vi nådde nedersta trappsteget kom vi på det, eller ah i alla fall du. Jag förväntade mig en kram eller åtminstone en klapp på axeln som hejdå.

Men fick nöja mig med att se din rygg och hur den hela tiden kom längre och längre ifrån mig....

Likes

Comments