Är det såhär det känns att vara nervös som en ”vanlig” människa är. Ett litet pirr i magen, lite sådär förväntansfull.
Jag tänker flera gånger varför jag inte har ångest, varför nerverna inte håller på att dra isär mig på ett sätt där jag bara vill försvinna. Är det såhär det känns att bara vara i mina egna energier? Ska det vara såhär lätt att leva? Äntligen är det min tur att få vara i balans.

Efter min Auratransformation förändrades ALLT, min själ, min hjärna och min kropp är på samma ställe och jag insåg inte förens efter min AT att dom varit åtskilda. Jag fick till mig starkt att jag skulle göra en auratransformation under en meditation utan att ens veta vad det egentligen var. Det var under en tid där jag klev in i en mörk dipp, där det mörka vann något oerhört över det ljusa. Den tiden så kände jag det som att något mörkt, destruktivt drog mig i ena armen medans det ljusa med alla mina insikter och verktyg inte hade en chans att slå bort det mörka. Det var så otäckt och jag kände hur jag höll på att tappa det. Jag som jobbat så hårt med mig själv, vad var det egentligen som hände med min kropp? Jag är ju så otroligt lycklig, allt är så vackert i kring mig, Jag Ville inte ändra på något och jag visste att jag gjorde allt i min makt för att tänka rätt, känna rätt och göra rätt.

Min underbara Auraförmedlare berättade för mig att jag hade två mörka själar klängandes på mig, under behandlingen så kände jag att dom försvann när jag nös och det var som att jag nyste bort all ångest och tyngd.

Det var inte första gången jag haft mörka energier klängandes på min kropp men dom här två var något alldeles extra tungt. Dom skapade allt, all ångest, panik, destruktivitet, oro, nervositet, självömkan, svartsjuka, dom berättade ständigt hur dålig och ful jag var och hur lite värd jag var någonting. Det som är mest otäckt är hur manipulerad jag blev att tro att det var mitt eget.

Jag har tidigare mediterat mycket och det har fungerat korta stunder att bli av med energier i kring mig som inte varit mina. Det har gjort mig otroligt trött, krävt ordentliga urladdningar, uppladdningar
och massa vila i ensamhet.
Ett socialt liv har varit långt ifrån min verklighet och mitt hem har alltid varit en safezone där jag haft kontroll över vilka energier som kommer in och kunnat rensat flera gånger om dagen. Jag har inte orkat hantera min ”förmåga” och stängt av mig på många sätt för att jag inte klarat av att sortera bort alla biljarder känslor jag fått uppifrån och här nere. Jag har gått i ett enda stort brus av negativa energier som inte ens varit mitt. Att kliva in in en folkmassa har varit en fruktansvärd skräck för det har bara låtit som miljarder röster pratar med mig på en och samma gång och jag har inte lyckats sortera vems som är vad mem vem fan vill ens höra vad folk tänker och känner? Inte jag, framförallt när man inte kan hjälpa någon ändå. Det har ju också gjort att jag haft hela världen på mitt samvete, kännt ett sånt enormt ansvar över så mycket... dåligt samvete jämt trots att jag inte borde, jag har gått och skickat ljus och healing hela dagarna, det är jävligt tröttsamt och vilket enormt ansvar att bära.

När jag varit ordentligt fokuserad så har det gått bra men även det är ju en otrolig spänning, att aldrig kunna slappna av. Jag har ju såklart också försökt stänga mitt kronchakra men det har liksom öppnats direkt. Meditation har hållit mig stabil men så fort jag klivit utanför dörren så börjar det om igen. Jag har varit en magnet för energier och andar. Att vara uppkopplad har fungerat myyyycket bättre än att vara jordad men det fungerar inte att vara så mycket ”uppe i det blå” för vi lever i dom här kropparna som är här nere på jorden av en anledning och jag vill vara Här och Nu för att njuta av allt vackert jag har i mitt liv.

Efter AT så gick jag på rosa moln i två veckor innan jag började våga landa i hur bra allt känns. Man måste läsa en bok innan behandlingen (balans på alla plan) och en stor del av mig vågade inte hoppas på hur bra det skulle bli för jag har en tendens att alltid hitta livlinor där jag förlitar mig på att ”allt kommer bli bra nu när jag gör det här” och det här fick inte bli min livlina. En del tänkte också att den här boken är en psykologisk manipulation där man ska förvänta sig detta och då händer det, något jag absolut vet fungerar och något jag arbetat med i många år
att BARA tänka positivt, attrahera rätt saker, lägga fokus på det friska, så även fast jag tänkt helt rätt så har kroppen inte hängt med så det har liksom inte balanserat mina energier, tagit bort den ständiga ångestklumpen i solarplexus och framförallt bruset i hjärnan.

Jag kände mig flera hundra kg lättare dagen efter, som att jag helt plötsligt såg allt klart, jag hade ett pirr i magen, en lycko känsla jag inte visste vart jag skulle ta vägen med, hade en enorm energi som till stor del gjorde mig lite rädd, ville ju inte att det skulle försvinna men vågade inte hoppas på att det skulle vara så här lätt jämt, passade på att få mycket gjort ifall känslan skulle försvinna.

Nu ser jag så tydligt vilka energier som är mina, och vems som är vad, jag kan andas bort andras energier med en fras, ett andetag och ta tillbaka mina energier jag läckt ut lika snabbt. Jag går inte runt och tycker synd om varenda människa jag möter för vill jag inte sätta mig in i en människa så gör jag inte det. Jag har
hundra procent kontroll över energier i kring mig, förutom det som kan ligga i luften, det påverkar mig starkt med ”bara” trötthet och huvudvärk men jag kan ändå känna vart det kommer ifrån.

Jag är vara uppkopplad med fötterna på jorden samtidigt vilket är magiskt. Jag kan fokusera på en sak i taget istället för att ha biljarder filmer uppspelandes i huvudet så har jag nu bara 1, kanske 2 max på sin höjd om jag är lite stressad.
Förut har det kännts som att alla radiokanaler varit på samtidigt men nu kan jag byta till vilken kanal jag vill!

Jag är så otroligt tacksam att det här kom till mig nu och inte tidigare för nu har jag verkligen gjort och testat allt för att må bättre. Ganska ”sjukt” men så himla meningen att jag sökt så många vägar i flera år för att må bra men aldrig kommit i kontakt med Auratransformation men det är ju för att jag aldrig skulle haft den här medvetenheten eller kunskapen om jag mått bra hela livet.

Det här var min livlina, min sista pusselbit att må så bra som jag arbetat mig till att må. Nu är det några små finjusteringar som ska göras på den yttre hälsan men det är är fan så mycket lättare nu att leva ett hälsosamt liv så jag är på god jädra väg 😍

Älskar mitt liv. Wow. Tack ❤️

Likes

Comments

Min utomkroppsliga upplevelse kan ha varit det sjukaste jag någonsin upplevt. Över en natt så vaknade jag till liv kan man säga och jag såg helt plötsligt allt så himla klart. Från att varje kväll vara rädd för att dö till att se vad döden faktist innebär, att vi bara är själar som lånar den kroppen vi just nu bor i, att vi väljer våra liv, vad karma innebär och vad vi ska gå igenom beroende på vad vi behöver lära oss, att vi alla har ett Dharma (livsöde). Varje liv här på jorden som jag kallar ”helvettet” är enbart en enda stor läxa som man kan välja att drunkna i eller utvecklas tillsammans med.

Jag såg mig själv som en gammal gammal vis tant vilket förklarade alla tankar och konstig information jag fått till mig som jag inte lyckas placera. Fick till mig att jag är en healing människa, något jag använt mig av i tidigare liv, något som är i min själ och att allt jag har i närheten healar jag omedvetet, Vilket jag har haft enorma problem med då jag sugit åt mig andras energier och inte lyckas släppa dom eller ens veta att det inte är mitt.

Fick till mig att djur också bara är själar, änglar som är här och ska skydda oss, vägleda oss att ta hand om jorden. Att jag också ska jobba med djur. Vid den tiden hade jag bara två katter som jag såg på helt annorlunda på och fick en helt annan respekt för efter den här natten. Har alltid älskat djur men varit för självupptagen och ytlig för att bry mig mer än nödvändigt. Jag har ”Stängt av” empati/sympati känslor för att det varit för hårt att känna vissa saker.

Jag såg att jag kan påverka allt genom mina tankar. Jag insåg att allt jag känt av inte varit dumma paranoida tankar utan det har verkligen stämt, Jag insåg att jag alltid sett igenom människors rätta jag, när människor ljuger, varför dom ljög, varför dom gör som dom gör och säger som dom säger. Förstod också då varför jag haft så svårt för att respektera dom äldre som vi fått lära oss att göra. Att en ålder i det här livet inte betyder någonting rent själsligt, att det helt och hållet beror på hur många liv vi levt tidigare.

Fick en enorm förståelse för människan och mig själv och började ta ansvar över mig själv, att jag förstod då att andra människor inte gör fel utan det är min reaktion som gör att det känns fel. Jag började rannsaka mig själv i varenda liten nerv från den dagen. Detta var ungefär 7 år sedan och sen den dagen har jag arbetat HÅRT med mig själv och mitt universala bibliotek till känslor. Jag besitter en sån kunskap av livet som en 26 åring inte ”borde” ha, det är dock synd att jag sällan känner mig varken hörd eller respekterad, men det är ju återigen min känsloreaktion jag försöker tränga bort. Men jag har i så otroligt många fall försökt prata men människor lyssnar helt enkelt inte, framförallt dom som alltid varit äldre än mig är helt enkelt för stängda för att få råd ifrån en yngre närstående. Det här har helt enkelt fått mig att vara tyst, att inte våga yttra mig eller våga ta plats i en konversation, det har delvis gjort mig väldigt folkskygg för att jag ofta känt att folk inte respekterar mig eller lyssnar på mig för den jag är och för det jag kan. Men det har ju återigen inte med mig och göra mer än att min reaktion kan bli negativ när jag inte känner mig hörd. Jag har lärt mig att knipa igen, nicka och inte gå in i djupa konversationer med människor längre, att det inte är någon idé att säga något. I situationer där jag känner att jag har så otroligt mycket att säga till den här personen, att jag har lösningar på PRECIS varenda problem så skickar jag istället ut det till universum i hopp om att det ska tränga sig in i den människan när det är meningen och dags, när den personen är redo att följa sitt hjärta och sin väg i livet för man kan egentligen inte hjälpa någon annan, alla måste hjälpa sig själva och ta ansvar över sina egna liv. Men jag tycker så otroligt synd om så många människor och jag vill egentligen inget annat än att hjälpa folk att vakna upp men jag kan inte rädda hela världen, det har jag lärt mig. Jag valde därför att börja rädda djur som mer än tacksamt tar emot min hjälp❤️

Men detta är något jag varmt beundrar min mamma för, hon har alltid sett oss som gamla visa själar med enorm kunskap och hon har alltid respekterat och lyssnat på allt konstigt vi har att säga. Pappa också med jämna mellanrum 😘

Jag kommer föralltid att lyssna mer på dom yngre än på dom äldre för dom yngre har antagligen levt längre än dom äldre här på jordelivet. I flesta fall. Tror att många kroppar här på jorden endast är ”utfyllnad”, för många människor är verkligen tomma skal utan något som helst djup i sig, det finns liksom ingenting där oavsett hur mycket man försöker grotta i dom!

Hur som helst så insåg jag en jävla massa och förändrade mig själv drastiskt och lär mig än idag, 7 år senare att känna mina känslor och allt som pågår i kring oss här i universum. Men nu var det klart för idag!! 


Hej svejs ❤️


Likes

Comments

Den här bloggen får liksom handla om lite allt möjligt som pågår i min hjärna för jag känner att jag har så enormt mycket att berätta, att det på något sätt skulle vara synd att inte yttra sig.

Det kommer bli rakt av nakna tankar som många kanske anses vara ”flummiga”, men för mig innebär det endast att den pesonen ännu är omedveten och inte har vaknat upp,än, förhoppningsvis..

Jag Väljer att inte gå ut med mitt skrivande officiellt ännu så vi får se vilka som som är menade att hitta hit! Känner mig helt enkelt inte självsäker nog för att yttra mig ännu.

Var beredd på ”röriga inlägg” men thats who i am!

Börjar med en "inte så" (haha) detaljerad berättelse av mitt liv.


Jag har varit överkänslig sen jag var liten och alltid känt av och sugit åt mig energier ifrån miljöer och människor, omedvetet. Detta är något som gav mig enormt med ångest, från väldigt litet barn hade jag problem med ångest som visade sig i hjärtklappning. När jag var liten så förstod vi ju inte att det var ångest så jag vet inte hur många gånger vi sökte hjälp för att kolla så det inte var något fel på mig och hjärtat. Jag kommer ihåg att jag vid flera tillfällen när jag var lIten låg och grät i rädsla för att jag inte ville dö och rädsla över vad som händer eder döden!
Något som var normalt då men som när jag tänker tillbaka på är helt absurt att ett litet barn ska behöva oroa sig över sånna ”stora” tankar trots att jag idag förstår att rädslan, oron och ångesten har att göra med trauman ifrån tidigare liv.


Jag kommer ihåg hur annorlunda jag alltid kände mig, men jag vågade aldrig prata om det, funderade ofta på varför andra inte pratade om rädslan inför döden? Rädslor för att förlora sina nära och kära? Oro över precis allt! Varför pratade man inte öppet över hur mycket vuxna ljög för oss barn? Över hur mycket fel skolorna gör med att styra oss på fel sätt. Allt vi fick lära oss i skolan kändes alltid så onödigt. Varför berättade inte lärarna om hur dåligt dom mådde? Lika så mina klasskompisars mående? Varför tyckte jag alltid synd om alla redan som så liten? Kände redan som liten vilket enormt ansvar jag hade för alla i kring mig men visste aldrig hur jag skulle göra och var därför tyst.

Det fick mig tidigt att förstå att man inte pratar om djupet, att man ska hålla en ytlig glad fasad. Men hemma har vi alltid pratat känslor och det har alltid varit en frizon ❤️ I min familj har man alltid pratat känslor, har haft en sån vacker uppväxt. mamma och pappa har alltid låtit os vara dom fria individer som både jag och syrran är.


Hur som, Fick långt ifrån det stödet jag hade behövt i skolan och andra saker blev intressant, fest och droger. Blev tillsammans med en äldre kille som mådde väldigt dåligt själv med en trasslig bakgrund, blev både fysiskt och psykiskt misshandlad men det är en historia för sig som behöver förklaras noga med respekt för den killen som jag vet innerst inne har ett gott hjärta och har förändrat sig själv idag. Jag var iallafall extremt nyfiken på droger och sökte redan då kickar för att fly på något sätt. Vi testade det mesta, för att jag ville det!



Jag och killen gjorde slut och jag tog en paus från festandet och flyttade till Sthlm som 16åring för att börja leva min dåvarande passion och dröm som frisör, då jag inte hade betyg från skolan så fanns det inte en möjlighet att komma in på frisörgymnasium så mina älskade föräldrar stöttade mig och såg till att jag kunde göra det här möjligt. Det var en pirrig tid med MASSA möjligheter och jag ÄLSKADE pulsen i Sthlm, drömmen var att bli kändisfrisör och flytta till USA, skrattar nu lite lätt åt alla mina ytliga drömmar. Jag älskade iallafall att få skapa och få vara kreativ och blev väldigt duktig snabbt, jag är fortfarande idag en extremt duktig frisör, dock långt ifrån samma drömmar och driv haha.


Efter ca 6 månader i stockholm så började jag som 17åring kliva in i nattklubbsvärlden och det dröjde inte länge förens kokain blev min drog. Det övergick snabbt till ett dagligt missbruk tillsammans med mariujana som fick mig att varva ner på kvällen.


Det var så magiskt skönt att stänga av mina känslor med alkohol , droger och det blev mitt fokus i flera år. Det var en enorm lättnad att fly från alla känslor. Jag självmedicinerade mig främst med att röka gräs, något jag absolut inte är emot, tvärtom, det har enormt mycket läkande krafter. Trots att det hjälpte emot stressen ångesten och min kroppsliga värk så blev det ett missbruk för mig som inte var hälsosamt.
Festandet kom ikapp mig och jag rasade ner i botten som 19åring, djupt deprimerad blev jag sjukskriven första gången. Jag var så negativ, brydde mig bara om materiella ytliga saker, gjorde inget annat än att klaga, må dåligt, sprida mörker, hatade mig själv, jag orkade inte leva men var så rädd för döden.

Fick antidepp, ångest dämpande och sömntabletter utskrivet.
Det stängde av precis alla känslor i min kropp och jag tappade mig själv ännu
Mer. Vem var jag utan alla känslor?
Där någonstans insåg jag att jag är en beroendeperson, att jag inte kan sluta med drogerna fast jag så gärna ville.
Jag bad mina föräldrar om hjälp vilket var en skön acceptans, dom gav mig en personlig coach, Kelly som förändrade mitt liv och attityd. Jag var ren ifrån droger ca 6 mån och lärde mig hantera min ångest och var inte längre rädd för att dö. Fick sånna enorma verktyg som jag än idag är så tacksam över. Jag gick bla igenom 12 stegs programmet och jobbade med mig själv på djupet, fantastisk upplevelse och AHA tid, tacksam att jag som 19 år fick möjlighet med ett sånt djupdykande arbete med mig själv.

Här någonstans så emellan så gick jag utanför min kropp en natt och "vaknade upp". Kan vara det häftigaste som någonsin hänt och jag förstod helt plötsligt ALLT!!!! Men det är också en historia för sig!


Jag insåg att de viktigaste är familjen och jag började prioritera rätt, flyttade hem till Borlänge, köpte lägenhet och började leva ett lugnt liv här hemma. De dröjde dock inte länge tills jag var tillbaka med mitt destruktiva gräsrökande. Dock använde jag det till att söka innåt den här gången och började min spirituella resa med mig själv.



Nu börjar det här sväva iväg till en hel bok trots att jag hoppat över så otroligt många ingående detaljer som ni ser så har jag en del att berätta om mitt liv men jag får ta det lite pö om pö för nu orkar jag inte skriva mer så får fortsätta detta sen!! LOVE

Likes

Comments