Julledighet
Hej på er! Det var minsann inte igår jag kikade in på bloggen med ett inlägg. Jag vet inte riktigt hur mycket jag kommer att göra det framåt heller, men jag har saknat det. Jag har inte kunnat finna ro till att skriva på samma sätt som förut, sen har livet inte varit särskilt inspirerande att skriva om heller då jag varit i ett vakuum i något halvår. Med det sagt är jag i alla fall på väg uppåt och det känns skönt, befriande och spännande.
Just nu är vi fortfarande jullediga och jag börjar jobba på måndag igen. Det har verkligen varit en mysig, kompromisslös och härlig jul. Barnen har varit så glada och jag inser att jag verkligen uppskattar att de börjar bli äldre. Sådär så att man kan uppskatta att kolla på samma film, spela sällskapsspel eller åka iväg på enklare utflykter än förr. För er som missat så skiljer det bara 19 månader mellan storasyster och tvillingarna.. så det var ganska prövande att ta oss iväg på saker när de var mindre. Det blev ofta kaos och man ångrade att man ens tänkte tanken 😅 Kanske är det därför jag uppskattar det extra mycket nu. Att bara få umgås på ett sansat sätt 😍
Jag skrev ju för en tid sen på min instagram att det blir sista julen i huset. Många delar som har med det att göra är inget jag vill prata om så mycket, något som många inte kunnat visa respekt för. Dessutom slås jag av känslan av hur inställda många har varit på att det finns en bra anledning till husförsäljningen. Att få kommentarer som "Åh, vad spännande!!", "Blir det ett större hus nu?" och liknande har inte direkt fått mig att känna mer ro. Därför har jag valt att inte prata om det alls, och det har varit SÅ välbehövligt. Det har varit skönt att helt och hållet avstå situationer och prat som bara gräver mig djupare ner i ett hål. Och tur är väl det, för just nu känner jag mig ganska tillfreds med mitt liv och vad som komma skall.
Snart är tiden i huset förbi och jag är SÅ tacksam för vad det gett oss. Inte minst att ni följare varit med på tåget och processen. Att jag bytt väggfärger, vi har byggt upp en utemiljö.. varenda grässtrå är det vi som fått att växa. Det är fint att se tillbaka på. Att våra barn har fått leva här sina första år och kunnat skapa minnen är vi så tacksamma för. Jag funderade länge på om jag skulle behålla huset ensam, men kände att det inte var rätt heller. När valet att sälja landade hos oss så blev det såklart en melankolisk känsla inom oss, men som ändå kändes rätt.
Oavsett hur många utmaningar som finns kopplade till det så är jag helt övertygad om att man ibland måste kasta sig ut från branten för att nya, magiska saker ska kunna komma in i ens liv. Och att älta och fastna i vad som varit är bland det sämsta man kan göra för sitt eget mående. Jag är SÅ redo för att hitta ett nytt drömhus. Om det blir nybyggt eller äldre återstår att se, men jag är så spänd på vad som kommer. Jag tror att jag kommer att ha ett nytt redan till sommaren. Det har jag bestämt mig för.
För utmaningar, sorg och hopplöshet leder alltid till styrka, insikter och mod. Det kanske är läskigt, mörkt och rent vidrigt ibland. Och alla nyanser därtill har jag känt under det gångna året. Men jag har landat. Ett nytt år kommer. Och jag kommer inte att inleda det med en dålig känsla. Livet är för kort för att spendera det med sorg och skuld. "You´re allowed five emotional minutes every day, then you gotta be a boss", och det stämmer fasen rätt bra.
Snart går nästa steg i livet mot en lägenhet för mig och tjejerna. Det har varit en stor omställning att se mig själv bo där, men jag tror att det kommer att bli mysigt. Det är en nyproducerad etagelägenhet med bästa läge, så vi ska nog ha kul där i väntan på nya huset. Hoppas att ni kommer att vilja hänga kvar hos mig ändå. Jag är så jäkla laddad för vad jag ska få skapa med nya huset sen. Jag ska bara hitta det först ;)
Kärlek till er. Namasté









Kommentarer