Anfisha Lysenko
  • Magazine
  • Bloggar
    • Nya bloggar
      • Design & inredning
      • Foto
      • Föräldraskap
      • Mode
      • Träning & hälsa
    • Topplistor
    • Foto
    • Föräldraskap
    • Mode
    • Träning & hälsa
  • Fler
    • Design & inredning
  • Topplistor
  • Skapa blogg
Gå till ,[object Object]
anfishalysenko
anfishalysenko

Anfisha Lysenko, 19 år. Skriver halvsanningar, välkommen:*

Sök

Kategorier

  • Autofiktiva Texter
  • Dikter
  • Foto & Outfits
  • Frågor & Svar
  • KRÖNIKA
  • Moskva
  • PODD
  • Resor
  • Tankar
  • Vardag
  • Vecka ??
  • VÄNNERS UTDRAG
  • Övrigt

Arkiv

  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020

Instagram @anfishalysenko

Instagram anfishalysenkoInstagram anfishalysenkoInstagram anfishalysenkoInstagram anfishalysenkoInstagram anfishalysenkoInstagram anfishalysenko

Personal Space Och Skrivkramp

torsdag 18 februari 2021, 11:58


Kan ni tänka er att förut så brukade vi röra främlingar hej vilt. Man stod som hoptryckta sillar på tunnelbanan, män gillade att stå nära och droppa ner svett i ens drink och alla var bara så himla “kramgoa” hela tiden. Folk steg in i ens personliga sfär utan någon som helst inbjudan. Men nu, nu är tiden kommen, för oss som hatade allt det där. Avståndsregeln är vår lag.

Jag visste egentligen inte hur mån jag var om mitt personliga space förens nu i december. Det var i en konversation med Ida då hon sa “..det tog dig tre år innan du kramade mig oironiskt.” Och ja möjligtvis, men varför skulle vi egentligen krama alla exakt hela tiden? Någon som jag saknade anknytning till, skulle plötsligt få röra vid mig. Någon vars namn jag inte minns skulle andas rakt in i örat på mig. Nä... Personal space är fantastiskt och är du inte min syster, bästa vän eller mitt ligg så behöver dina armar inte omfamna mig.

Jag & Ida utan space<3

Jag har slutat skriva om dagarna. Har en jävla svacka. Men också, för att ingenting känns lika stort längre (typ kärlek eller ångest). Inte tillräckligt stort för att behöva skriva om det men inte heller tillräckligt litet för att kunna släppa det. Jaa, det är väl kanske ångest om något.

Jag vet att tricket för att komma ur en svacka är att notera småsaker i vardagen och börja skriva om dem. Typ lyssna på människors samtal på tunnelbanan, stirra på hundar eller räkna födelsemärken på liggets överkropp. Men också, gör inte det en lite galen? Om jag skulle låta mig själv räkna alla hans födelsemärken eller dra mina fingertoppar längst hans ådror så skulle jag ju bli skita-kär? Och när det gäller att notera andra småsaker, jaa hur hittar någon intresse för det? Det är sällan som jag känner mig närvarande eller överhuvudtaget intresserad av miljön som är runt omkring. Är det nonchalans?

Ja ni kanske förstår att mitt inlägg inte hade någon vidare poäng och att jag är lite spretig i tankarna. Tänkte mest uppdatera och fylla på arkivet för 2021. Ta hand om er så länge, PöSs

  • Vardag, Tankar

Gillar

Kommentarer

"Att bli ghostad är ett enda stort tomrum."

fredag 22 januari 2021, 09:00

Jag träffade en kille i våras som jag var redo att tappa fotfästet för. Det var någonting i mig som sa "han där, han ska jag ha". Lyckligtvis fick jag hintarna om att han tänkte likadant, han kunde inte slita blicken ifrån mig. Så jag kastade alla krav åt sidan och raserade mina murar. Jag låg med honom lite för tidigt och var lite för tillgänglig att det resulterade i ghosting. Jag hade ju glömt allt maktspel och var bara mig själv. Jag tog lite väl hårt på att han slutade svara, man ska ju i regel aldrig älta över en kille som ghostar en. Han är ingenting annat än patetisk. Men just där och då var jag ny-singel, skör och allt kändes som ett enda stort nederlag.

Kanske är det så för alla ny-singlar, att man plötsligt måste ställa om sig och återuppliva sitt "dejting-jag". Dejtingens verkliga form, spelet, blir närvarande igen. Nej, man får inte vara för lätt tillgänglig och för gullig. Man kan erbjuda morgonkaffe men ingen lång morgon vistelse. Du får ge honom en ny tandborste men du får för guds skull inte behålla den. Den får inte under några omständigheter ligga kvar i ditt badrumsskåp och invänta på att han ska komma tillbaka.

Relationer håller sig flytande hela tiden. Man dejtar och plötsligt slutar den andra att svara. Man blir ghostad och det känns fan som dejting-döden. Det finns inget sätt att försvara sig emot det. Det finns ingenting att greppa, ingenting att kasta iväg och glömma, det finns ingenting. Inga meningar att citera på vinkvällar och inget farväl att minnas om och om igen, till poängen att man blir galen. Att bli ghostad är ett enda stort tomrum.

Kanske är jag livrädd för att bli bortglömd. Kanske är det därför som det svider till extra mycket. Jag tror ghosting kan få vilken tjej som helst, oavsett med ett starkt förnuft eller inte, att tappa det en aning. Jag brukar säga att bakom varje psykopatisk kvinna finns det tio psykopatiska män. Att ge män ännu en utväg för att slippa konfrontation är det sista vi borde göra. Och kanske borde vi kvinnor själva sluta ghosta, och tro på myten att vissa män söker efter något äkta och förtjänar då att bli behandlade bra. Vi förtjänar alla lite bättre och vi borde lämna varandra mer rättvist. Kanske då och bara då, blir stora tomrum plötsligt till små.

  • KRÖNIKA
  • (1)

Gillar

Kommentarer

AlEciAs FoTOinlÄMniNG

söndag 17 januari 2021, 21:25
  • Foto & Outfits
  • (1)

Gillar

Kommentarer

anfishalysenko

  • Gå till Profil
  • Gå till Startsidan
  • Gå till RSS
  • Gå till Sitemap

Blogga på Nouw

  • Skapa konto
  • Tjäna pengar på din blogg
  • Tagga produkter med Metapic
  • Flytta din blogg till Nouw

Bloggar

  • Allmänt
  • Annat
  • Design & inredning
  • Foto
  • Föräldraskap
  • Hästar & ridsport
  • Mat & recept
  • Mode
  • Personligt
  • Resor & utland
  • Sport
  • Träning & hälsa

Nouw

  • Magazine
  • Allmänna villkor
  • Sekretesspolicy
  • Kakor
  • Kontakta oss
  • Hjälp
  • Driftinformation
  • Build: 2021-02-15 15:41