En vecka senare

Heeej <3 Som ni märkt så har jag försvunnit härifrån i en vecka. Det har varit en trött och ond vecka, min energi har inte riktigt existerat och jag har haft ovanligt ont. Det har känt som att jag har levt på min reservenergi och "gått på minus" den senaste veckan, som att jag aldrig riktigt fått återhämta min känslighet. Så den här tomheten som jag nämner om ibland, den känslan har varit och ÄR väldigt stark. 

Samtidigt som jag haft en dålig vecka i grunden, så har det också varit väldigt mycket att göra. Vilket har gjort det mycket värre, det är verkligen ingen bra kombo. Anledningen till det är helt klart för att det närmar sig Vasaloppsveckan (annat ord: stressveckan), det har varit väldigt mycket städning och planering inför det. Under flera dagar så har jag storstädat både hemma hos mig och hos min svärfamilj - för att det bor och ska bo gäster här och där hela Vasaloppsveckan. 

Dessutom så har jag varit på ett långt möte med min samtalsterapeut denna vecka. Det gick väldigt bra, vi pratade om hur jag ska bära mig åt för att få tillbaka min ork och motovation till att ta tag i mitt förra största intresse igen - att fotografera. Det var det roligaste jag visste, att fota överallt och allt. Men sen så började jag jobba med det... alltså fota porträtt. Tillslut blev det alldeles för påfrestande att samtidigt jobba med kameran och personen, det fungerade inte. 

Det förstörde mitt intresse, så nu är kameran som en rädsla för mig. Jag är rädd för den för att jag minns hur fruktansvärt ont och utmattad jag blev efter en fotografering. Det är nog en naturlig reaktion, jag drar mig ifrån sådant jag får ont och blir trött av. Så nu ska jag testa olika saker som kan få mig att vänja bort mig vid det tänkesättet. Mitt mål är inte att kunna fota porträtt igen, utan att orka ta med mig kameran ut i naturen eller när jag är ute och reser. 

Herregud, denna vecka har jag varit alldeles för flitig, duktig och produktiv... haha! Men jag är stolt att jag körde på fast än jag "låg på minus". Det kommer nog ta upp till 4 dagar - 1 vecka för att återhämta mig till 100% från denna värk och trötthet. Det låter dramatiskt, men så är det. Det är tur att jag har all tid i världen till återhämtning just nu, jag uppskattar det så mycket. Men nu är allt över, nu kan jag pusta ut och slappna av. Det enda som jag behöver nu veckan framöver... är att bara vila i ett tyst och framförallt tomt ställe.

Men vet ni vad? Det är precis det som kommer hända! Jag och Philip har flyttat till en tom lokal nu och fram tills så länge Vasaloppet är över. Vi ska bo helt själva i en vecka, ni förstår nog inte hur SKÖNT det kommer bli för mig. Bara att få vakna upp i ett tomt ställe en morgon, att få vara själv i en hel dag och att somna i ett tomt ställe en kväll... det är en daglig uppfyllelse för mig! Och att få vara och bo ensam i en hel vecka kommer bli helt fantastiskt. 

Philip kommer nog tycka att det är långtråkigt, men jag kommer verkligen njuta av varje minut. Det ska bli så skönt att kunna välja när man orkar gå ut för att vara social och bemöta människor. Jag kommer spara så otroligt mycket daglig energi bara av att bo helt ensam med Philip. Jag behöver verkligen få en paus från omvärlden... liksom fokusera på vila, min återhämtning och gymmet. Vi behöver inte ens tänka på att laga mat, för att vi har fixat 30 st matlådor. Haha, fan vad lyxigt alltså!

Nästa torsdag åker jag och Philip till Sthlm för en helg på hotell, vi ska se Post Malone och ha det skoj. Så det är också en stor orsak till att jag verkligen måste återhämta mig denna vecka. Liksom både efter allt fixande under denna vecka och nästa helg i Sthlm. Men mer om det i nästa inlägg, nu ska jag bädda och fixa iordning här vi ska sova. Imorgon bitti ska jag gå och handla frukost och annat gott inför veckan. Därefter blir det gymmet och därefter bara stänga in mig i lugnet. Godnatt, vi hörs under helgen, massa kramar <3

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229