Idag var vi i kyrkan i Woodstock igen, det är så skönt. Vi kan gå till co-open på rasten eller kafét och efter skolan kan jag gå till puben på typ en minut. Vi hade auditioning på morgonen och jag kunde min monolog väl så jag var egentligen inte orolig. När jag väl gjorde den hastade jag igenom ganska mycket och jag blev totalt slaktad av läraren. Jag tror hon använde ordet "nice" om någonting men allt annat var verkligen bara skit. Men Imogen hade varnat mig att hon bara säger negativa saker så jag tog bara till mig det liksom.

Jag missade ju förra lektionen, i fredags. Jag vaknade upp och hade ont i magen, sådär cyst-aktigt, och det gjorde mig orolig. Så jag sjukanmälde mig och sa att jag hade migrän. Vilket såklart inte är okej. Men jag mådde inte bra men gjorde verkligen det bästa av dagen. Jag och Daniel var ute i solskenet och gick en mil i Blenheim Park när jag mådde lite bättre. Vi åt god lunch och hade det mysigt. När Daniel sen gick till jobbet började jag göra mig i ordning för att åka till K-town med Elanore, Callum, James, Joe och Elanore's kompis Josephine. Planen var att jag skulle testa att komma in på Silent Disco grejen i Cowley men biljetterna var slutsålda. Dock löste det sig efter mycket om och men med en kille jag köpte av från internet. De har ju inte swish här i England under använder sig av Paypal och jag finner det så krångligt. Väl i Kidlington möttes vi av en festande ensam Gus då alla andra åkt iväg till London över helgen. Jag tror aldrig det varit så få människor där en fredag men det var mysigt. Vi drack allt möjligt, Gus insisterade på att göra middag till mig då jag råkade säga att jag inte ätit och jag var så tacksam. Sen tog vi två taxis till Cowley. Jag har aldrig varit på Silent Disco (jag har ändå varit på rullskridskors disco/klubb) men jag älskade verkligen idén. Det var inte ett wow - ställe direkt men det var verkligen SÅ skönt att kunna ta av sig lurarna när man skulle beställa något i baren. Det var även kul att höra vilken låt som spelades då massa människor började sjunga i kör. De hade två kanaler man kunde välja emellan med olika musik. Vi dansade till 3 på natten, tog en sväng förbi Kebab Kid och sedan hem. Vi tappade bort Gus som blev utslängd (haha asså inte första gången...) sen åkte vi hem och jag åt mina pommes hos dem där uppe innan jag gick ner och kröp ner hos Daniel. Klockan hade nog hunnit slå 4. Men ändå vaknade jag vid 9 pigg som en lärka.

I lördags tog vi en shoppingrunda på stan. Jag var jätte exalterad över detta och att vi skulle äta burrito. Resten av lördagen gick åt åt att plugga... Men jag fick en hel del gjort vilket är skönt.

Jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde igår så kan inte ha varit jättespeciellt? Jag vet att Daniel fick sluta tidigare så vi kunde se bron. Jag fick sån separationsångest och det var så fint och så bra, värdigt avslut. Hur kritisk jag har varit till den så har den verkligen vuxit i mina ögon. Jag känner mig lite tom idag fortfarande.


Tiden går så fort. Idag satt jag på golvet med benen över Ardans ben, Sam kramandes bakom mig och Dougie näs-pussandes på min kind och Gus's hand i min hand. Jag insåg hur mycket jag älskar allihop och kommer sakna dem så mycket så det snart kommer börja göra ont i förtid. Imogens kramar och skratt, Beth's kommentarer och personlighet, Hannah's energi, Sam's begåvning och kramar, Ardans humor och ah, alla. Det är redan vecka 7....

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Likes

Comments

​Jag tror hela tiden det är måndag bara för att vi inte var i skolan igår. Men det är tisdag. Och i morgon vid lunchtid är vi halvvägs framme. Om nu fredag är "framme". Intensivt dygn i London. Vi gick, gick och gick. Jag och Daniel var på Oxford street innan vi mötte mina föräldrar på hotellet. Jag kände mig bokstavligt talat som när jag var liten och väntade på jultomten. Jag ville höra mammas och pappas röster på riktigt och krama dem. Se dem ihop. Jag vet inte om det har med min ansiktsblindhet att göra men ibland kan tillochmed deras ansiktsdetaljer blekna för mig. Och båda två såg blondare ut... 

Vi åt på en italiensk restaurang (självklart) och lunkade hemåt. Vi gick till vårt rum vid halv 10 kanske för alla var så trötta. Mitt och Daniels rum var helt okej, blev åksjuk av badrummet som hade en spegel på snedtaket. Jag vaknade ganska utvilad trots mardrömmar. Och igår var det promenad-dagen. Vi gick från hotellet, via Little Venice, genom Regents park, runt omkring, sen Camden och sen till Oxford Street. Det var varmt och soligt fram tills 4 någongång då solen började sjunka lite och molnen började komma. Vi satt på ett café och jag satt med ansiktet i pappas hals nästan och försökte känna hans doft så mycket som möjligt så jag inte skulle glömma den innan vi sågs nästa gång (har typ redan glömt den.) Rörde vid mammas hår och höll dem båda i händerna. Jag kan utan problem gå och hålla båda mina föräldrar i handen. Jag tänkte precis på det nu. Är det konstigt? Jag bara älskar det så mycket och det är inte som när man var liten och höll i handen för man skulle gå över gatan liksom, det är bara... jag älskar fysisk kontakt. Jag är så himla fysiskt av mig och har alltid varit det med mamma och pappa. Mammas och pappas vänner ville typ "låna" mig på middagar för jag kunde sitta och mysa och kramas och peta i armvecken (asså jag vet inte.... jag var ett märkligt barn på vissa sätt....) 

Hur som helst så blev jag lite ledsen när jag såg dem gå ner i tunnelbanan. Det var inte jobbigt att lämna dem när vi åkte iväg. Det är aldrig jobbigt att åka iväg ett par veckor. Det är jobbigt när de åker ifrån mig. Barndomstrauma, övergivenhetsproblem, allmänt kärleksfull och känslig eller störd? Jag vet ej! Men jag grät mitt på Oxford Circus och stackars Daniel fick försöka muntra upp mig med VS och Primark. När vi äntligen kom hem, helt slut, satte jag mig i soffan och grät lite mer. Över att jag saknade mamma och pappa, min familj, mina vänner, och också årsdagen för Urban-Gösta. Daniel var fin och tände ett ljus... Det var skönt att tillåta sig själv att vara ledsen och det gjorde riktigt ont i hjärtat. Tänka och känna lite och prata om allting. Men sen sov jag gott och allting är mycket bättre idag! Blev halvirriterad på mamma under vårt korta skypesamtal så allt är som vanligt igen.   

Jag blev glad av att se alla (den lilla extrafamiljen) idag och vi kramade och pussade på varandra och gav varandra hjärtattacker (Gus och Sam tyckte det var roligt att skrämma livet ur mig när jag gick i mina egna tankar runt ett hörn). Vi hade ganska bra lektioner och dagen gick fort. Alla är dock rätt sura över den nya lokalens uppvärmning. Jag kan gå till skolan så det var superskönt att vara där, men man ska inte behöva sitta med jacka och mössa och frysa inomhus när man har lektion (och egentligen inte får ha på sig annat än tight blacks....) 

Nu måste jag sova.

Likes

Comments

Likes

Comments

I natt har jag drömt så mycket så det kändes som att det utspelade sig under flera år. Mycket av det var ganska spännande och jag kan inte riktigt connecta hur det ena blev till det andra, men en del var hemskt också... som vanligt...

Jag kände att jag hade lite kort stubin idag. Och lovar, hade verkligen tänkt gå ut och springa och var taggad men regnar det så är det inte kul. Typ förra gången när det "duggade" och så plötsligt ösregnar det och man plaskar runt i sina skor och hörlurar blir förstörda och nej. Men vi åkte in och åt en efterlängtad burrito vid food courten! Asså jag har taggat sen december men det har liksom inte blivit av. Så nöjd. Sen fick jag köpt en present till Alfred också, vill ha med mig något när vi ser dem för första gången när vi kommer hem. Väl hemma kom jag in i ett riktigt bra plugg-flyt som egentligen handlade mindre om skolan och mer om monologer till auditions. Insåg hur stressigt det börjar bli och att jag MÅSTE välja Shakespeare allra senast när veckan är slut. Plus att vi har massa läxa också. Förutom ett kort uppehåll med pasta och Jane the Virgin avsnitt har jag pluggat konstant tills nu. (11). Jag släpper det nog för ikväll... Blivit lite visare i alla fall.

Igår var jag hemma hos Beth och vi bakade brownies (Ashling och Ardan veganska såklart). Det var bara vi och Joe, alla andra är hemma över lovet. Det var så kul och vi satt i soffan och spelade kort och gosade med varandra. Två dagar in på lovet och jag saknar alla i klassen. På riktigt längtar till att krama dem på tisdag.


I morgon kommer mamma och pappa till London och vi ska möta dem där!! Jag är så himla exalterad över detta så jag orkar typ inte ens vara exalterad. Och vet hur jobbigt det kommer vara när de åker hem igen... fast på ett sätt skönt att vi möts i London, då lämnar vi båda fast åt olika håll på något sätt.

Likes

Comments

​Klockan är 11 och jag ligger i sängen. En fredag! Jag har egentligen SÅ mycket att plugga, ska ta tag i det snart... men har sovit dåligt i ungefär en vecka nu och haft mardrömmar nästan varje natt. I natt vaknade jag även 04.25 och var pigg som en lärka. Efter att äntligen ha somnat om vaknade jag typ vid 7 av att jag hade sån halsbränna så sprang upp och åt en kaka och mjölk. 

Igår var jag trött. Sista 55 minuterna på sånglektionen så satt jag och nickade med huvudet. Hittade på ursäkter för att ställa mig upp hela tiden "oj, tappade pennan och den rullade iväg några meter" "måste verkligen flytta på stolen 2 cm" "oj, kramp i benet". Försökte skriva i min anteckningsbok för att hålla mig vaken men man ser på pennrörelserna hur jag kollapsar. Hemskt när det är så och man måste sitta still.  Gömde mig bakom Charlotte så mycket jag kunde. 

På eftermiddagen var jag lite piggare. Hade 2 övningar att göra som jag varit väldigt nervös för. Den individuella gick tyvärr inte så bra.. Inte jättedåligt men inte bra heller direkt. Väldigt besviken för jag jobbade hårt på det var nog bara för nervös och omständigheterna var svåra. Men den andra övningen som jag hade med Ardan gick jättebra och vi hade väldigt kul. Av en slump har jag jobbat extremt mycket med Ardan dessa 5 månader. Jag klagar inte för vi jobbar väldigt bra ihop och han är en av mina bästa vänner. Hade ju kanske varit kul att någon gång testa med någon annan haha...  

Efter skolan följde Lauren och Hannah med hem till mig medan jag bytte om. Sen körde Hannah hem oss till sig och vi drack vin och fixade oss. Jag är så himla glad att jag är i min klass. Första månaden/månaderna hade jag inte så mycket tjejkompisar och det här med att göra sig i ordning med sina tjejkompisar och prata skit och skvallra och låna smink av varandra, jag saknade det så mycket. Sen var det även att första veckorna var jag alldeles för utmattad från skolan för att orka gå ut.. det var en sån chock med språk och kultur på något sätt så jag orkade knappt någonting. Tror dock jag gick till Plush varje helg ändå haha..

Vi tog en taxi med Georgia till Cabarén. Alla var så duktiga som uppträdde! Bland annat Lauren och Elenore och Harry och Lili. Hade så mycket roligare denna cabarén än förra, så mycket bättre ställe. Stannade i flera timmar, drack gott vin som jag och Hannah förhandlade oss till från bartenderna och lyssnade på talangfulla människor.

Sen tog jag och Ardan en regnig tjugominuterspromenad till hans parkerade bil och han körde hem mig till Woodstock där världens bästa Daniel väntade på mig. Det var en lagom och rolig kväll och jag missade slagsmålet som en i min klass tydligen hamnade i... kaos. Då låg jag och sov. 

Likes

Comments

Sista filmlektionen.. hade typ kunnat gråta över det om jag ansträngde mig lite. Vår lärare Jack är en av de bästa lärarna skolan har ett erbjuda, och antagligen en av de bästa lärarna jag haft. Han må kanske inte riktigt vara så sträng som han nog behövt ibland men han är så bra på det han lär ut och passionerad och ja, alla elever älskar honom. Han är som en såndär kompislärare. Första avslutet denna terminen...
och i morgon är det half-term. Sjukt vad fort det gått men klagar inte över en ledig fredag och måndag. Har SÅ mycket. Ska återgå nu.
Tack Alicia för ett härligt Skypesamtal ❤

Likes

Comments

Stannade uppe alldeles för sent igår och läste pjäsen. Jag tyckte verkligen så mycket om den. Jag förstår dock de mixade omdömena på den då den är ganska endimensionell... Sofie är god rakt igenom och under hela pjäsens gång, som utspelar sig mellan 98 och 11 så gör hon ingenting fel. Hon säger ingenting som inte är starkt, modigt och medmänskligt. Jag kan också tänka mig att en del av humorn faller lite platt och en del scener är svåra att genomföra så som man tänker dem i huvudet. Om något är det liksom som att pjäsen försöker för mycket. Ingenting egentligen förvånar en. Ingen genomgår egentligen en förändring, och gör de det så ser vi den när den redan har hänt pga tidshoppen. Hur som, en del riktigt bra saker sagda, där protagonisterna verkligen borde vara protagonisterna i allas vardag.

Jag är bitter idag. Är irriterad på några från min lilla klassfamilj och har inte sovit bra på 5 dygn. I natt drömde jag inte en sån hemsk mardröm i alla fall. Mer stressande. Daniels föräldrar var här och hälsade på men Daniel satt bara och spelade mobilspel. Jag försökte förgäves underhålla Daniels föräldrar som verkade vara jättearga och Daniel vägrade lyssna när jag bad honom sluta spela. Han blev bara arg och till slut var det som att han inte hörde mig/ignorerade mig och jag satt och skrek men fick inte ut några ord.

Dessutom är det Gus's födelsedag idag och typ alla jag tycker om skulle till puben i K-town men då jag är en av de få som fått en sista-minuten läxa så kände jag att jag faktiskt inte kan gå. Detta är den enda pausen jag tagit på snart 3 timmar. Jag har bara sprungit upp för att värma mina fiskpinnar och hämta en chipspåse. (Japp.... det var min middag. Med hummus.)

Jag ser ändå fram emot i morgon. Vi har sista film... kommer vara sorgligt.

Förövrigt är det kallt ute i Oxfordshire nu. Det gör mig inget för det är soligt och vackert och frost i gräset. Problemet är att skolans uppvärmning inte hänger med och har spenderat hela dagen bokstavligt talat huttrande.

Nej, adjö tisdag.


Likes

Comments

Måndag. Även om vi börjar senare än vanligt så är jag alltid seg. Det är liksom en olust att gå till skolan som egentligen inte handlar om osd i sig utan det sitter så djupt inrotat i ens kropp från grundskolan.
Idag hade vi Animal Studies som jag tycker är riktigt roligt men inte när vi är på skolan särskilt inte i den lilla salen vi var i idag... sen hade vi improvisation som har gått ned sig lite senaste veckorna. Har inget med läraren att göra tror bara vår grupp är ganska distraherade på måndagar.
Jag ska läsa en åthelvete lång pjäs och hoppas av hela mitt hjärta att den är bra. I morgon har vi dödens dag x 3. Är nojig att någon på skolan ska hitta min blogg, översätta på engelska och förstå vad jag skriver men jag kan säga såhär: läraren vi har i morgon typ hela dagen är inte min, eller min klass, cup of tea.

Likes

Comments