Vad har hänt?!

Jag har aldrig varit den med speciellt bra självförtroende, har aldrig tyckt att jag ser bra ut och aldrig gillat min kropp. Nu har det dock blivit extremt illa. Jag sminkar mig på morgonen utan att ens en enda dag bli nöjd, håret är katastrof och kroppen ska vi inte ens prata om. Jag vet att det är fel av mig att skriva detta för det finns garanterat fler som har det så mycket värre än mig men för mig är detta jättejobbigt, för att JAG SJÄLV ska må bra och jag har ju denna blogg för att skriva av mig så nu tänker jag göra det.

Jag har så länge jag minns haft rätt bra ämnesomsättning faktiskt, jag har i perioder ätit mängder av onyttiga saker, inte tränat en sekund men ändå inte ens ökat ett kg på vågen. Detta vände som på över en natt och på bara ett år hade jag gått upp sex kg och ett halvår till 6 kg till, alltså tolv (!!) kg på ett och ett halvt år. Det är inte okej någonstans varken för min hälsa eller mitt självförtroende. Visst det senaste halvåret har vi suttit väldigt mycket stilla i skolan och skrivit uppsats bland annat men året innan det då? Vad har hänt då? Jag har inte rört mig mindre än vanligt då. Är det att jag blivit äldre? Vad det än är så måste jag göra någonting åt det, jag mår inte bra av detta, punkt!

Jag har alltid älskat shopping och kläder och varit mån om mitt utseende men nu är det inte roligt längre, jag vet knappt vad jag har för stil längre. Jag vill bara spy när jag står i en provhytt och jag vägrar ha på mig någonting annat än långärmat på grund av att mina armar blivit så stora. Folk säger till mig att "skärp dig du har inte blivit stor" eller "det syns inte att du gått upp i vikt" men det är bara skitsnack även om jag förstår att de vill väl. Jag ser det sjukt tydligt på kort om någon tagit på mig, det är då jag blir mest påmind eller när jag ser mig själv i spegeln utan kläder. Jag har också märkt det på att vissa kläder är för små i framförallt armarna (tajt över magen har jag inte haft på flera år) och att jeansen är sjukt jobbiga att sitta länge i. Den enda fördelen med detta måste väll i och för sig vara att jag shoppar minimalt mycket just nu eftersom inget sitter snyggt och då sparar jag ju mer pengar än förut. Dock har det ju gått lite pengar på inredning istället men inte alls lika mycket och det hjälper ju R till med också.

Ansiktet är också mycket rundare, har aldrig haft någon synlig dubbelhaka om jag inte gör till mig, nu har jag det. Min kortklippta frisyr ramar dessutom in ansiktet och får det att se ännu rundare ut nu och håret är dessutom i en längd nu jag inte alls gillar, tur jag ska klippa mig på söndag!

Jag vet inte vad jag ska göra för att få motivation att äta rätt och träna. Jag är bokstavligt talat helt slut när jag kommer hem på dagarna och har noll motivation att åka och träna då. Jag har inte heller någon motivation att laga två olika maträtter till mig och R bara för att jag vill äta nyttigare och inte han även fast vi oftast lagar maten tillsammans. Jag vill inte heller vara någon som inte kan äta det ena och det andra bla bla bla, tycker det är jättetråkigt med sånna människor (förlåt). Det känns lite som att jag gett upp men inte accepterat, går konstant runt och är besviken på mig själv istället men tar aldrig riktigt tag i det. Hur gör man? Har du något tips? Vad som helst!

I somras var jag inte på stranden en enda gång för att jag inte ville visa min kropp och snart är det sommar igen och kroppen är ca sex-sju kg värre nu. Det är dessutom försent att hinna tappa i alla fall tio kg innan sommaren och det tynger mig ännu mer och hjälper mig inte alls upp från min "gett upp grop".

På måndag börjar praktiken igen, äntligen! Då får jag röra på mig under "skoltid" igen vilket känns underbart. Jag har lovat mig själv att jag ska gå minst femton tusen steg om dagen och har jag inte gjort det får jag fortsätta gå när jag kommer hem tills jag uppnått det, sen äta och varva ner. Jag har också nolltolerans mot alkohol under denna tid (förutom en 30års fest en helg) och godisförbud under vardagarna men helst helger också. Jag ska försöka minska mina matportioner och försöka tänka på vad jag lagar, tror ni jag kommer klara detta?

Vad brukar ni göra för att bli motiverad? Hur undviker ni godsaker? Hjälp mig snälla!

Man är vad man äter, uppenbarligen!
/A

Gillar

Kommentarer

Sabremark
Sabremark,
Förstår vad du menar hjärtat! Ofta är det så att det inte syns för andra men själv blir man så medveten om man tex. har en liten svullen mage (vilket andra heller inte ser). För mig är det samma sak men det är ju inte viktigt vad andras tycker, utan man känner ju sin kropp bäst och vet när man också trivs för det är ju såklart så att självförtroendet blir sämre när man inte trivs med sin kropp! Motivation är svårt för man måste verkligen bestämma sig om det ska gå! Ska skicka en grym motivationsvideo till dig sen! Bara att du ändrar kost gör mycket men framförallt försöker hämma ditt sötsug för det är ju det som är det svåra! Finns en massa kost som sägs ska hämma sötsuget lite! SÅ kolla upp det 😍 Sen kommer du ha så mycket jobb i sommar och då lovar jag dig att du kommer springa fram och tillbaka i korridorers massorna och den vardagsmotionen är den absolut bästa 😘
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229