Sviken

Så länge jag minns, eller i alla fall av mitt unga vuxna liv, så har jag haft väldigt svårt att lita på människor. Det spelar ingen roll hur snäll och fin personen är mot mig så kan jag inte lita på den fullt ut. Det är som att jag har en förbannelse över mig eller någonting för varje gång jag släpper på spärren och litar på någon så sviker den, varje gång. Det spelar ingen roll om det är min partner, någon vän eller kollega, det går bara inte att lita på någon.

Det är klart att jag inte alltid blir så grovt sviken så jag lägger mig ner och gråter, det kan vara allt från att någon lovat något till att någon är otrogen. Jag hatar när någon säger "jag lovar" också håller den det inte, lovar man så lovar man punkt slut.

Att en av mina tidigare pojkvänner varit "otrogen" mot mig har verkligen förstört mig. Vad jag vet var han inte fysiskt otrogen men psykiskt och verbalt otrogen var han gång på gång och säkert fler gånger än jag vet om. Han pratade och flirtade en hel del med andra tjejer och den känslan i bröstet när man upptäcker det önskar jag ingen. Tänk er att den personen ni litar på mest, har som er största trygghet, som både för dig och utåt ser ut att vara den bästa partnern i hela världen och ni är världens lyckligaste tillsammans, tänk er att den personen glömmer datorn öppen med en flirtig konversation med någon annan där hen skriver bland annat att de ska sova tillsammans eller värre. Man dör inombords, hela världen rasar samman, man finner inga ord. Sedan att man förlåter, bygger en ny tillit och sedan händer detta igen och igen torterar en inombords och förstör en för resten av livet.

Nu är jag som sagt tillsammans med en ny kille och jag kämpar varje dag för att jag ska kunna lita på honom. Jag märker på honom hur illa han tycker om otrohet osv men det märkte jag ju på mitt ex också och ändå svek han. Jag vill verkligen inte att min svartsjuka pga tidigare händelser ska få förstöra vårt förhållande, det känns inte rättvist mot honom men det är sjukt svårt att bortse vad jag varit med om, sjukt svårt! Det räcker med att han inte skriver till mig när han är ute och festar så tänker jag det värsta "nu är han med någon annan" istället för att bara tänka "nu har han kul" eller liknande.

Jag vill inte vara såhär svartsjuk för det förtjänar han inte, han är bäst mot mig, jämt, men jag vet inte vad jag ska göra för att kunna släppa mitt förflutna och ge han en chans att visa att han går att lita på. Finns det någon av er som har något tips på hur man slutar vara så svartsjuk på någon som inte förtjänar det?

Jag vill bara inte känna den känslan av att bli sviken igen då kommer jag vara förstörd för alltid om jag inte redan är det. Jag vill kunna lita 100% på de jag tycker om men just nu är de enda jag kan lita på min familj.

Om någon gör någonting dumt mot mig eller liknande så vill jag veta det direkt oavsett hur grovt det är. Det är så mycket värre att få reda på det en lång tid efter eller ännu värre, upptäcka det själv. Ärlighet varar längst.

Var ärlig, det vinner man mest på i slutändan!
/A

Gillar

Kommentarer

Lycklig tjej
Lycklig tjej,
Vilken fantastisk människa du är! jag hittade din blogg av en slump via instagram. Din blogg är väldigt ärlig, fin och ocensurerad. Jag var tvungen att läsa igenom alla inlägg och OJ vilken resa du gjort<3 Jag har blivit otrolig tagen och pendlat mellan alla möjliga känslor inombords (glad,lycklig, sorgsen, ängslig och tacksam) du är fantastiskt duktig på att skriva, beskriva och förmedla känslor.
Jag kommer följa dig och din blogg! Kram från en annan Sundsvalls-bo!
andreahakansson
andreahakansson,
Men åh gulle dig vad glad jag blev nu, blev nästan lite rörd! Är det någon som är en fantastisk människa så är det du ❤️nouw.com/andreahakansson
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229