Vad nu?

(o)Hälsa, Tankar

Det gör ont i mig. Så många celler i min själ vill inte leva mer. Tankarna och även mina röster vill inte sluta nudda vid död hela tiden. Hur gör man när man inte orkar mer? Fortsätter lite till? Sen då? Ännu lite till? När tar tålamodet helt slut?

Min sjuksköterska försökte idag få mig att se att jag ska stå ut iallafall tills utredningen och terapi kan hända. Men jag vet inte hur jag ska orka. Hur orkar man stå ut i det ohanterbara? Men samtidigt ser jag precis som hon ser att det skulle ju vara jävligt onödigt om jag stått ut i större delen av livet för att sen inte ens ge terapi en chans. Vad är ett år i det stora hela? Konverserar med mig själv för att försöka hitta något sorts hopp. Hitta hopp i hopplösheten.

Vill fly in i något kemiskt glädjerus. Vill känna något annat än denna tunga sorgsenhet. Något annat än ångest och leda. Något annat än skam och förtvivlan. Men vet ju att det inte blir bättre så. Tillfälligt, visst, men inte i det långa hela. Samtidigt så funderar jag på - om det står mellan det och döden? Jag tror att många nuddar vid den tanken.

Jag är samtidigt tacksam över att mina ord inte är helt borta. Jag kan skriva. Att skriva sorterar lite i huvudet. Att få dela med mig av vad som gör så jävla ont. Här är väl den plats som jag är ärligast på. Den plats där jag skriver om hur jävla ont livet gör. Hur frustrationen växer och växer och hur jag bara vill skrika att någon får fan hjälpa mig annars går jag under. Men det är ju det, det stannar ju vid ord på en blogg. Försöker förklara så gott jag kan för vården hur det känns men det är också så himla svårt. Kan inte formulera mig verbalt.

Jag hoppas att sobrilen jag tagit snart hjälper. Den brukar kunna lugna ner de värsta självmordstankarna en stund iallafall. Vet att det också är kemiskt. Ingen bra lösning men vet inte hur jag ska överleva annars. Knark på laglig väg. Men det får väl vara så. Ett tag.

Ser inget slut på all skit. Det är väl därför döden lockar. Samtidigt skrämmer döden mig, vad händer efter döden? Tänk om att blir värre i döden? Men jag tror på något bättre i döden. Det måste jag göra för att orka.

Jag vill inte mer. Men försöker ändå.

Gillar

Kommentarer

Karin
,
Önskar jag hade något att säga men det har jag inte egentligen. Är i samma känsla som du. Jag vet verkligen inte om jag vill leva mer. Pendeln går åt fel håll. Hoppas att du står ut.
Gick skattningen ok och gav den någon överblick? Tänker på dig i vart fall. ♥️♥️
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Hoppas att du också orkar stå ut. Förhoppningvis så klarar vi båda oss igenom det här. Det känns så långt borta bara.

Jag tror hon glömde bort skattningen, jag kommer iallafall inte ihåg att vi gjorde den. Vi pratade så länge så tiden fanns väl inte. Tänker att det får bli när det blir. Synd men vågade nog inte påminna heller.

Kram ❤️
nouw.com/andothermagictricks