Maten

(o)Hälsa, Vardag

Hej, hur mår du?

Jag mår som vanligt inte bra. Jag har så mycket självmordstankar och självskadetankar och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det... Försöker stå ut och inte skada mig men impulsen blir bara starkare och starkare.

Jag tror att maten för mig är ångestlindrande. Jag tror inte att det beror på bara medicinerna längre. Äter jag slipper jag känna lika mycket. För nu är suget och hungern tillbaka igen. Det har varit några dagar nu iallafall och idag kräktes jag för första gången på länge igen. Åt ”för mycket”. Jag vill äta hela tiden och med inprogrammerade kalorier i huvudet så blir det jobbigt att veta hur mycket jag äter. Jag ”ville” att det berodde på medicinerna för då kunde jag gå ner i vikt nu när jag började med en mer viktneutral men det är nog ångestens fel. Så när jag hade mindre ångest på ångestdämpande så dämpades även tvånget att äta. Och nu när den är minskad så märks det även med maten, tyvärr.

Idag har jag varit hos min sjuksköterska som vanligt. Idag såg hon mänsklig ut igen. Vanlig. Jag fick öronakupunktur vilket fungerade idag. Annars har jag gjort absolut ingenting. Försökt distrahera med tv och mobil-surfande. Skulle egentligen hem till lägenheten själv men det gick inte idag. Eller tankarna och rösterna ville det (att jag skulle skada mig) men en del ville inte det och idag fick den bra delen vinna. Samtidigt saknar jag att vara ifred. Saknar att ha mitt utrymme. Samtidigt som lägenheten är jobbig att vara i. Dubbelt i allt. Imorgon tror jag att jag ska på min sysselsättning. Orkar inte men vet inte om jag mår sämre av att inte gå. Men jag får se imorgon. Ifall jag går så blir det nog lägenheten efteråt en stund. Köpa en sallad eller något till lunch och äta där och ta hand om djuren sen cykla till mina föräldrar igen. Vi får se.

Läste i min journal där det står att fungerar inte denna medicinen (latuda- antipsykotiska) så får jag kanske testa en starkare. Och skulle inte det fungera så är det nog inte ”ren” psykos utan något annat. Jag tror ju inte på någon ren psykossjukdom så jag tror inte på att mediciner kommer ta bort alla symtom. Kanske dämpa lite (vilket latuda gjort ytterst lite) men inte bota. Med starkare mediciner kommer också starkare biverkningar så jag vet inte om det är värt det? Tänk om jag går upp massor i vikt? Eller få såna där darrningar? Samtidigt orkar jag inte med alla röster jag hör och att människor ser overkliga ut. Men är det dissociativt så kommer ju medicin inte ta bort det heller.

Hoppas du har en fin kväll, kram ❤️

Gillar

Kommentarer

Shining
Shining,
Jag är helt inne på din linje angående din problematik. Men det vet du ju redan. Frågar du mig så tror jag ännu starkare psykosmedicin skulle vara dåligt för dig. Vad skulle det vara då. Sista alternativet brukar typ vara leponex. Men fy så mycket biverknibgar. Det önskar jag dig sannerligen inte. Jag tror jag har fått lite tad¨rdiv dyskinesi av alla psykosmediciner. Stesoliden kan lindra det men så fort den går ur så får jag dragningar i huvudet åt ett håll på ett märkligt sätt. Nä, det vill jag inte du ska få,
Mat kan verkligen vara ångestlindrande på det sätt du beskriver. Men det blir ju fel i längden. Självskade det med. Önskar jag kunde hjälpa dig men det kan jag inte egentligenmer än att finnas som stöd.
Vad tror du själv skulle kunna hjälpa dig att vilja skada dig mindre? Har du funderat något på det?
Du kan ju alltid testa gå till sysselsättningen och blir det för mycket så kan du ju åka hem igen. Så kan du göra.
Förstår att du vila vara ifred och det borde du kunna få snart. Det låter som en bra lösning imorgon. Vara där en stund och sedan till dina föräldrar igen.
Stor styrkekram❤
nouw.com/shining
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Jag tror det stod clozapin eller solian Den ena hittar jag inte i FASS men den andra verkar vara jobbig med alla blodprov man ska ta. Är rädd för att få bestående biverkningar då jag läst om det men samtidigt känner jag mig lite desperat. Jag lär Väl träffa läkaren snart igen så då får jag se vad som sägs. Men det stod iallafall att jag behöver behandling för PTSD oavsett psykos-diagnos eller inte så jag tänker att de får väl sätta den diagnosen så länge jag får annan behandling än enbart medicin (och att jag slipper byta mottagning) och det är min läkare inne på också! Det är det viktigaste: att de inte fastnar i enbart psykos-diagnos (schizofreni) för då blir det fel. Men de har redan valt ut en psykolog jag ska få träffa när det blir dags för det så jag känner mig lite mindre rädd nu över eventuell psykos-diagnos.

Jag vet faktiskt inte vad som skulle få mig att vilja skada mig mindre. Det ger ju tillfällig lindring och ibland så räddar det ju mitt liv. Med kräkningarna skulle väl det vara att slippa att gå undan när det känns som man ätit för mycket. Och med skärandet (som inte händer så ofta) så är det väl kostnaden i omläggningsaker och slippa oron över att det ska blöda igenom. Nu har jag ju redan en del ärr på magen så det är inne i mitt huvud nu att "det spelar ingen roll om det blir fler ärr nu när det redan är där".

Hoppas att samtalet idag gick bra, kram ❤️
nouw.com/andothermagictricks
Shining
Shining,
Ja precis. Kommer inte ihåg om det är smma medicin det. Leponex oxäch clozapin. Kommer inte håg. Men det tror jag vore dåligt för dig men jag är inte din läkare.
Bra att de börjat kolla ut en psykolog åt dig. Det tar ju lång tid att gå den. Jättebra. Du har inte bytt avdelning till psykos? Bra isåfall.
Psykoser och gränspsykoser och psyklssymtom kan man få ändå av dina övriga diagnoser.
Först hur du tänker med självskadandet. Det har jag gjort också och gör fortfarande i viss mån. Får återfall. De saker som du ger som ka få dig att skada dig mindre räcker ju som skäl just nu. Mer ingående för skäl för din egen skull kqn du jobbamed senare. Tänk på dem och försök så mycket du kan att stå emot. Kan inte du och din ssk komma på lite alternativa strategief när du känner att nej, nu mpste jag skada mig. Som ni kan skriva ner så du har nör du känner så för då har man ju en tendens att bli blockerad av känslan.
Samtalet gick bra thcker jag. Tack!
Jag tro du kommer att bli betydligt bättre såsmåningom. Men clozapin när inget annat hjälpt innan. Nej, det hoppas jag du slipper. Jag har cisordinol. Harcdu provat den? Den är väl ganska stark men ändå lite mellanväg tycker jag.
💖💖

nouw.com/shining
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Jag sökte och de två är samma. Får se vad som bestäms. Egentligen är det ju bara olanzapin som hjälper mot dissociation också (enkigt en läkare på allmänavd) och det är den som funkat bäst. Kanske slutar med att jag får sätta in den ett litet tag, men viktuppgång skrämmer mig. Den du skriver om har jag inte testat.

Det bestämde att jag läggs in på allmän på mitt "frikort" fortfarande men om det är rösterna som är värst så blir det nog på psykosavdelningen. Så är inte helt flyttad från allmänavd utan det är symtomen som får bestämma (vilket det alltid borde vara ju).

Vi har tagit fram lite alternativa strategier men det funkar sådär. Ofta går jag med impulsen länge innan jag gör något och sen blir det överflöd av tankar som blir för mycket att hantera...
nouw.com/andothermagictricks
Shining
Shining,
Ja, jag tänkte de var samma ja. Men kanske du skulle ta olanzapin/zyprexa då om du haft bäst effekt av den. Om vikten nu ändå sitter mycket i din ångest så kanske du efter ett tag snarare går ner av den. En tjej på boendet jag skickades till tyckte omden medicinen och sa att hon snarare gått ner i vikt då hon antagligen kanske åt av ångesten innan eller så.
Det är bra att de anpassar inläggningsavdelning efter ditt rådande tillstånd. Så har de gjort med mig med. Mycket bra att du harså också.
Fattar att det blir som bägaren rinner över till slut. Kanske ni kan såsmåningom få till så att du kan jobba med tankarna och impulserna dagligen sedan då så att det inte hamnar i det läget. men jag menar inte att låta överpositiv för jag får återfall jag med fortfarande fastän jag är gammal.
Du nehöver kanske få ut väldigt mycket av dina känslor så att det går över på anat sätt stället. Då är ju terapin bra när det kommer igång. Och skriv så mycket du kan.
Om du ändå bara jämför med läget i våras eller höstas så måste man ju ändå säga att din psykvård verkligen arbetar febrilt med att hitta vård till dig. Och det syns ju i och med psykolog, mer utredning osv. det går framåt ändå på något sätt fastän du kanske känner det som att det inte gör det men vården arbetar . Det ser ju jag utifrån i allafall. Allt tar sådan väldig tid bara.
nouw.com/shining
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Ja, vården försöker hitta ställen där de kan hjälpa mig. De blir väl också frustrerade när jag inte blir bättre men de har nog förstått att mediciner inte kommer bota mig men de försöker hitta mediciner som kan lindra så länge iallafall. Måste ju vara lite stabil för att klara av terapi också... Rädd att jag inte ska orka med terapi eller att jag inte orkar med allt som måste göra för att kunna må bättre. Sen den ständiga "jag-förtjänar-inte-att-må-bra" meningen som gör att jag triggar mig själv till att må sämre ibland. En slags subtil självskada i sig...
nouw.com/andothermagictricks
Shining
Shining,
Jag fattar att du är rädd för det. Men det var det första psykologen sa till mig nu att det kommer att bli jobbigt troligtvis men att jag alltid kan avsluta och ändra i den och gå tillbaka till mer dissociationer om det var så att de blev mindre och annat värre pga ja, att de är ett skydd antagligen.
Och börjar du terapin så är det ju inte en mall som bara följs enligt klockslag utan den personen kommer ju att anpassa den efter ditt mående och vad du behöver. ibland kanske ni backar, iblnd går framåt. ibland står still men ses ändå. Det är inte bara att det går rakt framåt åt ett håll och så sk du igenom bara. Psykologen kommer att följa dig och vad du är redo för och behöver och kan ta till dig. En del går ju i terapin i kanske 12 träffar och sedan är de bra och andra går i merän ette år elelr fler. Jag har gått i snart ett år nu och det går sakt men ändå framåt. Det kommer bli bra för dig med tror jag.
När du är stabil så komme du att bli bättre av den. det tror jag absolut.
Medicin behöver du säkert precis som jag för att minska symtom ändå. Det får väl vara så då. Kanske du behöver mindre sedan.
Och du förtjänar DEFINITIVT att må bra men jag förstår hur du tänker. Det är självskadan i dig. ditt självhat.
Men jag säger att du är värd det och alla andra runtomkring dig med. Så är det bara sedan kan ditt självhat säga vad det vill för det är fler som säger motsatsen. Sådäså.
nouw.com/shining
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Tack fina du för dina ord.Min ord är slut för ikväll så det får bli ett sånt kort svar men tqck igen ❤️ Sov så gott du kan ❤️
nouw.com/andothermagictricks