I can hear crying

Tankar

Jag vill så mycket. Samtidigt vill jag ingenting alls. Jag får tillfälliga tillfällen där jag får en pust av kämparvilja, där jag vill ta tag i allt, där jag inser att jag förtjänar ett drägligt, eller rent av bra, liv. Tillfällen där jag ser lösningar istället för problem. Tillfällen där jag inte ser döden som den enda utvägen. Tillfällen där jag inte bara ser mörker i framtiden. Det är korta, flyktiga tillfällen. En uns av minuter. Minuter där saker och ting inte känns lika hopplösa. Minuter där jag kan se regnbågens färger istället för grådassiga väggar. Är det så friska människor känner större delen av tiden?

Jag har haft en jobbig kväll. Eller ja, jobbig dag. Jobbiga dagar. Veckor. Månader. År. Men nu fokuserar vi på kvällen. Jobbig samtidigt som några minuter av det ovan fått ta plats. En konstig kombination. Hetsätit och kräkts om vartannat. Gråtit. Skakat av ångesten. Dödslängtat. Minnena som sitter i kroppen har greppat så jävla hårt om mig. Både minnen från när jag var så liten men också minnen från den där sommaren ingen talar om. Där döden likväl kunde ha tagit mig. Sommarvärmen triggar fram känslan av att jag är i livsfara samtidigt som jag knappt vet varför. Senaste sommaren bestod av oändliga nattpromenader med enda mål att få situationen att matcha känslorna. Klättrade på tak, cyklade mitt i vägen, cyklade i nedförsbacke utan att bromsa, hade rep med mig överallt, gick in i gamla hus, nattpromenader, satt för nära motorvägen, sov ute. Skapa rädsla för att matcha rädslan som redan fanns. Det är första gången jag skriver om det tror jag. Vården vet inte om det heller. Lever farligt mest hela tiden. Mindre intoxer för att slippa känna eller att slippa likgiltigheten.

Jag har så mycket att säga samtidigt som jag inte får ut det. Får inte ut kaoset i huvudet. Galenskapen. Katastrofen. Vad pratar jag ens om? Förvirring. Glömska. Ett surr av konversationer som inte tar slut i huvudet. Diskussioner om mig. Vem jag är. Hur jag är. Hur dålig jag är. Med mera. Ifrågasättanden. Tänk om allt är lögn. Tänk om inget är sant. Tänk om vi alla bara är någon sorts spelbricka. Att ni alla är med i något sjukt experiment. Att de drar lott om vem som får det för jävligt och vem som får vinstlotten. Återigen, vad fan snackar jag om? För mycket tankar.

För mycket jävla tankar.

  • Tankar

Gillar

Kommentarer

Karin
,
Vet inte riktigg vad jag ska säga. Din text berör mig. Jag blir så ledsen. Känner igen mig så otäckt mycket. Och du skriver så hudnära. Man känner din smärta och förvirring. Det måste ut någon gång. Man måste igenom någon gång. Det finns inget annat. Du måste känna det du skriver om. Sommaren du inte vill se.
Känner så mycket för dig. Är själv så ledsen egentligen men gömmer det bakom att leva med döden som snuttefilt. Om man har empati med sig själv innebär det ju att jag är en människa. Och då har man behov man inte vill se. Kan inte ko fronteras med det. För de kan inte fyllas av någon då jag känner mig oälskbar. Varför skulle man annars ha upplevt det man gjort? Om man vore älskvärd. Känner du något liknande?
Hursomhelst, din text är vacker, ärlig, otäck och jag önskar jag kunde trösta dig. Men det kan jag inte och det är inte ens säkert att du vill bli tröstad. ♥️♥️♥️♥️
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Jag glömde bort att jag ens skrev denna texten igår.

Känner så mycket med dig att du känner igen dig, jag önskar att ingen behövde göra det, vill inte att någon ska känna det jag känner.

Jag känner liknande som du tänker...

Idag är första dagen jag ska på min nya sysselsättning som jag ska vara på en dag i veckan. Så himla nervös samtidigt som det ska bli lite skönt att komma hemifrån och umgås med djur och människor som förstår till viss del. Slippa sitta hemma och tänka alldeles för mycket. Samtidigt är jag rädd att jag ska bli fruktansvärt trött efteråt. Eller att jag ska känna mig fruktansvärt obekväm.

Hoppas du har haft en lugn dag hittills. ❤️
nouw.com/andothermagictricks
Karin
,
Förstår att du är nervös. Vid den här tiden har du säkert redan varit där. Hoppas att det kändes ok och att det är något du kan tänka dig fortsätta prova dig fram med.
Tänkt så mycket på ditt inlägg idag. Det kändes verkligen som en liten pil rakt in i mitt stelfrusna hjärta. Att någon springer för livet på samma sätt. Leker med döden men letar efter ro. Allt är kaos och för mycket och ingenting. Att försöka sammanlänka känslorna inombords med situationer. Och allra mest rubriken. Precis så. Långt inuti.
Försök ta hand om dig resten av dagen idag. ♥️
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Det gick faktiskt bra på sysselsättningen. Fick hjälpa till lite i ladugården, klappa djur, stå i solen och prata lite med två personer. Kändes som vanligt som att det inte är jag som är medveten när jag gör saker, mer än när jag satt med djuren, då var jag medveten om mig själv. Så det kommer nog bli bra för mig att vara där ute. Det var dock rätt jobbigt då det var mest män där, det var nog det som gjorde att jag inte kände mig närvarande i mig själv, men också det är bra övning, tillslut kanske det inte känns som att jag måste fly.

I eftermiddag har jag ätit en glass, mamma hade köpt. Den var god och jag kunde äta den utan att tänka alltför mycket på kalorierna i den.

Kram ❤️
nouw.com/andothermagictricks
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Ps: Rubriken kommer från en låt jag lyssnar på mycket så den kan jag dock inte ta credit för, men jag tyckte den passade bra in. Brukar titta på en video med dans till (naeem bon iver med en dansskola tror jag det är) som väcker massor av känslor. Frustration, ledsamhet, ångest, lugn. Allt och inget helt enkelt.
nouw.com/andothermagictricks
Karin
,
Vad bra att det kändes ok med djuren och uthärdligt i övrigt. Låt det ta sin tid.
Tack för musiktips. Lyssnat en hel del på Anthony and The johnsons, joy division, nirvana och annan bra men inte direkt jätteglad musik. Men man lyssnar väl på det som passar ens inre ofta. Bara jag inte fastnar i att enbart lyssna på det så är det ok. Måste bryta ibland.
En låt jag verkligen återkommer till ofta är l started a joke med the begees. Har du hört den? Passar den osynk med livet som kan kännas alltför ofta.
Jättebra att du låtit din kropp äta en glass ifred. Det behövde den efter en arbetsam dag med massor av nya intryck.
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Lyssnar också mest på ledsam musik så därför lyssnar jag mer sällan på musik nu. Jag försöker att inte vara destruktiv i det också, att få mig att må ännu sämre med musik. Vissa låtar mår jag direkt sämre av när jag hör dem för att de är så förknippade med ångestfyllda dagar eller nätter. Men fortfarande så kan jag lyssna för att få mig att må sämre men oftast är det för att få känna sig mindre ensam i smärtan nu för tiden. Jag ska ta och lyssna på den, aldrig hört faktiskt.

Ikväll känns alla intryck i fysiska kroppen, helt slut i alla muskler. Måste duscha idag men det tar emot så, så får se om det ens blir av. Har din dag varit okej?❤️
nouw.com/andothermagictricks
Karin
,
Jag har träffat kontaktperson och också duschat. Känns slm jag drömmer hela dagen. Simmar omkring i ett vakuum. Ingen vidare dag. Men jag tror läxan från psykologen gjorde det extra dåligt då det var massor av text att läsa om att lära sig acceptera alla sina delar inom sig. Att få fram och kommunicera mer med de delar inom en som jag inte vill ha att göra med. Blev så fruktansvärt arg för jag vill inte känner jag. Det gör för ont. Jag vet att det är enda vägen att gå för att bli bättre men jag klarar inte av att kännas vid mig själv som en person som behöver. Som har behov. Stod också om den där ambivalensn jsg alltid känner. Som att jag går dit mot min vilja och blir lurad att tala och sedan ångrar jag allt jag sagt. Och om kalset i huvjdet man kan uppleva. Röster som mumlar och skriker och när det är exgra kaotiskt som att man blir som lullig och allting bara surrar i huvudet åt alla håll.
Hur ska man bli hel om man inte vill bli hel? Om man inte står ut? Vill du det? Känns som att om jag släpper och gråter och känner kommer det aldrig att ta slut. Då kommer jag gråta förevigt. Eller så kommer ilskan ta över och jag dödar någon eller mig själv.
Jag vill inte leva en bit ifrån. På distans. Men hur gör man för att våga och om det är det enda skydd man har?
Jag hoppas att om du vill att du snart kan börja i en terapi och kanske börja plocka ihop skärvorna av dig själv💖
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Känner så mycket med det du skriver, igenkänning. Jag skulle svarat längre men det snurrar i huvudet lite för mycket av utmattning och tankar, men jag har läst och ville bara skriga att du inte är ensam i dina känslor och tankar. Kramar❤️
nouw.com/andothermagictricks
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Hur fungerar det med kontaktperson för dig? Vad gör ni för något?

Jag kan också känna så till och från, att jag går till psyk mot min vilja och sen ångrar allt jag sagt. Men sen resonerar jag med mig själv och hur viktig kontakten med min sjuksköterska är samtidigt kan jag tänka mig att det väcker dessa tankar ännu mer när man går i terapi och pratar om det ännu jobbigare sakerna.

Ibland vill jag inte bli hel, eller oftast känns det så, för jag vet inte om jag orkar med allt jobb som kommer med att bli ”hel”. Jag vet inte hur man ska orka stå ut i allt för att det kanske ska kunna bli bättre. Vet inte om jag kan överleva utan att dissociera, kanske därför jag inte nämner hur mycket jag faktiskt gör det, att allt i princip ständigt känns som overklighet och som att jag själv inte styr min kropp, att andra tar över De delar som jag själv inte orkar med. Samtidigt vill jag vara närvarande. Jag vill veta vem jag är och jag vill kunna hantera livet på ett mer konstruktivt sätt. Precis som du skriver, inte leva på distans.

Hoppas din dag har varit okej hittills. ❤️ Min dag har faktiskt varit lite mer okej idag även om jag hatar att skriva det. Nu har dock tröttheten slagit till och då blir det genast jobbigare men ja, dagen har varit okej trots mycket dissociation.
nouw.com/andothermagictricks
Karin
,
Oj. Såg inte att du skrivit. Trodde att du var trött efter dagen på nytt ställe. Vad kul att höra att din dag var ok igår. Fatgar att du knaplt vpgar skriva det. Är likadan. Men du kan kompensera med att det ka ha varit dåligt också. Och säkert blir det igen. Låter sjukt men så tänker den största delen i mig. Stenhård mot mig själv. Bara straffas. Inga behov. Jag är ingenting.
Kontaktperson funkar sådär för mig. Har haft samma i tio år och kommer inte att byta trots att hon gått i pension. Hon har kvar mig dock för jag har provat byta till annan me jag klarar inte det. Tar åratal för mig att få kontakt. Att våga. Vi ar lite promenader. Åker på sjukhusbesök. Städat lite. Allt möjligt faktiskt. För mycket länge sedan gick vi och simmade men det klarar jag inte längr. Hoppas att det går längre fram igen. Igår var en jobbig dag. Var på min träffpunkt för första gången på två månqder en timme då jag isolerat mig efter att jag dog där sist och var död i flera dagar på ett ännu värre sätt än det brukar vara. Så det var svårt igår. Är så rädd att sugas ut genom fönster och genom telefoner och så kan jag inte tänka. Tror det där psykologpappret med läxan satte igång för mycket. Jag blev så fruktansvärt arg. Jag vill ju bli frisk men samtidigt inte. Inte omdet innebär att jag måste acceptera delar och känslor i mig jag inte kan ha. Och att det innebär att konfronteras med det som är onämnbart. Och så sitter den där idioten i mig och talar och sedan får jag ta konsekvenserna för det när jag kommer hem från psykologen. Jag är så förvirrad. Det gör så ont allting. Svårt att sätta ord på.
Hur går det för dig idag? Är det ok? Jag önskar såklart att du inte hade det som du har det men jag är väldigt glad att jag hitgt din blogg som är i princip en journalanteckning om mitt liv. Förutom dogmissbruk då. Har du haft det med? Om inte, börja aldrig trots tillfällig lättnad. Det blir bara värre.
Kramar♥️
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Förstår dig att det är både jobbigt men också bra med kontaktperson. Jag skulle behöva någon som följer med på saker då jag inte kommer ut så ofta annars men har ju beviljat ledsagare så då kanske saker fungerar bättre om det kommer igång Någo gång.

Bra gjort att du tog dig iväg. Vet hur svårt det är att göra det, särskilt när man är rädd för omvärlden och universum. Och du kämpar på så bra med att du går till psykologen trots allt som säger att du inte ska, i slutändan får vi hoppas på att det gör livet lite mer drägligt, för du förtjänar en behagligare tillvaro även om du inte känner så själv.

Ibland vill jag bara fly in i något kemiskt glädjerus men vet att det bara skulle göra bekymmerna ännu värre i slutet. Jag dricker alkohol ibland men har inget missbruk tack och lov.

Idag känns det lite sämre igen. Mycket självmordstankar som får alldeles för mycket utrymme. ångesten var hög redan när jag vaknade men är ändå hanterbar. Har slutat helt med venlafaxin sen igår så nu väntar jag väl mest på att se om utsättningen blir svår... hoppas du fick sova inatt ❤️
nouw.com/andothermagictricks
Karin
,
Så tråkigt att du skulle behöva må sämre idag. Hoppasatt självmordstankarna inte blir alltför starka. Vet du hur de känns just idag? Om de är tvångsmässiga, likgiltiga, arga, otäcka eller rentav sköna? Ibland eller rätt ofta tänker jag på döden på ett romantiserat sätt fastän jag mycket väl vet att döden inte är vacker. Det jag tänker är bara att det är mitt enda alternativet. Mitt gosedjur som tröstar.
Hoppas att du kommer igång med ledsagaren så fort det här viruset lugnar sig. Så mycket lättare att ta sig iväg då även om det säkert kommer ta tid innan du känner dig bekväm med personen. Vet egentligen inte vad skillnaden på en kontaktperson och ledsagare är.
Droger är bara skit även om man inget hellre vill än att fly. Fly från sig själv, från minnen, tankar, känslor, trauman. Det är ju det msn gör med dissociation också. Bara springer och flyr ifrån sig själv fastän det inte går.
Skönt att du nu tagit bort det sista av venlafaxinet och enbart kan fokusera på det som är kvar. Kanske kommer kännas lite men jag tycker du fixat det jättebra hittills om du inte mått sämre än det du skriver här. Du är stark i att vara skör. Och skör i att vara stark. Ska du höja fluoexetin nu istället? Hoppas att du kan få bort mer risperdal med om det är väldigt jobbigt med maten. Tänk bara på att man kan få mer psykotiska symtom när du tar bort den även om du inte ens skule haft psykos från början. Kan bli lite svajigt. Ta det försiktigt.
Vad gör du annars idag? Har du varit något till bäcken? Jag ska gå en liten promenad och titta efter igelkottarna ikväll.
Tack för dina snälla ord. Känns så konstigt när någon är genuint snäll. Blir nästan rädd. Men det är bra.
Förresten tar du theralen nu och tycker att det funkar? Har du pratat med ssk om hur du mår? Om du inte skriver mer idag så hoppas jag att du får en ok kväll. Annars får du gärna skriva mer senare. Tycker om att tala med dig.
💖
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Idag är tankarna nog både tvångsmässiga och trösterika. Jag och min ssk brukar se dem som det: att de ofta är ett sätt att stå ut, att alltid veta att jag kan välja den vägen om allt skiter sig. Precis som du skriver, som ett gosedjur mitt huvud finner tröst hos när jag inte orkar med livet.

Jag har höjt fluoxetin till 20 mg nu också så förhoppningsvis så hjälper det att göra att utsättningen av venlan inte blir för svår. Hittills har det gått över förväntan, tidigare gånger har jag mått fruktansvärt dåligt, men då testade jag också Anafranil en gång så den gjorde nog det värre. Jag fortsätter att ta theralen I hopp om att den kanske hjälper någon gång. Ibland kan den kännas lite lite lugnande men ibland inget alls. Blir du också bedövad i munnen av theralen till en början? Maten är jättejobbig. Igår kräktes jag rätt många gånger och idag har jag ”bara” gjort det två gånger men är så trött på att vara sugen på allt hela tiden och sen säger ätstörda hjärnan att det inte får vara kvar i magen om jag ätit något ”dåligt” eller för mycket. Jag ska försöka ta upp det sen igen men min ssk sa att det oftast är risperdal eller olanzapin som används vid dissociation så jag vet inte om det hjälper att byta? Är rädd att rösterna ska bli värre om jag inte har någon psykosmedicin eller att overklighetstankarna ska bli så extrema som de var i höstas och jag skar mig ofta pga det. Samtidigt vill jag bara bli av med mediciner. Men jag får försöka vara tålmodig.

Idag har jag gjort glass faktiskt. Försöker distrahera mig så gott det går men allt jag gör tar så mycket energi. Bäcken var jag vud häromdagen, tyvärr rätt igenvuxet med högt gräs och jag hatar och har liten ”fobi” mot fästingar så det var lite jobbigt faktiskt. Men har faktiskt en till liten damm typ där jag bor, ska bara våga vara där men där ser folk en mer så känns lite konstigt. Bra att du ska gå ut lite! Jag har suttit lite i en hänggunga som mina föräldrar har i trädgården.
nouw.com/andothermagictricks
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Jag försöker prata så väl jag kan med min sjuksköterska men det är lite svårt när huvudet säger att jag inte får och sen är det svårt att lita på att det jag säger ska lyssnas på typ. Sen vet jag inte riktigt hur jag ska formulera mig och är väl rädd för att blir bättre (samtidigt som det skrämmer mig att inte bli det).

Jag tycker om att skriva med dig också! Hoppas din dag har varit okej❤️
nouw.com/andothermagictricks
Karin
,
Tänkte förresten också på att du verkligen måste få hjälp med maten. Det sliter så himla mycket på kroppen och hjärnan med ätstörningar. Har själv haft svältperioder blandat med bulimi och hysterisk träning. Har kunnat sluta med att spy och svälta mig. Kan återfalla i hetsätning och har fortfarande ätstörda tankar och beteenden kvar. Räknar alltid kalorier och måste gå viss sträcka varje dag. Men jag är glad att slippa lukten av toalett och galla och blod i spyor. Kramperna i magen och allt du säkert vet. Hur trött man blir. Du måste få hjälp med det. Prata med din ssk mer om det. Du får näringsbrister och det blir bara dåligt allting.
Det är väl det enda självskadandet jag är ordentligt bättre ifrån och jag önskar jag mindes hur det gick till. Tror medicinerna påverkat mycket i den delen för mig.
En annan sak. Hur går det med dina tankeövningar du fick? Klarar du av dem?
Många frågor. Ursäkta. Vill inte att du ska behöva hetsäta och kräkas sådär. Det är hemskt.
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Jo, jag vet att det är dåligt för kroppen, mest tänker jag på mina tänder, är så orolig över att de ska ta skada samtidigt så klarar jag inte av att sluta, vill jag ens det? Jo det vill jag nog men är nog rädd att ett sätt att hantera ångest försvinner. När jag äter tänker jag bara på just det, slipper tänka på annat då. Ett sorts självångestdämpande. Det har dock blivit mycket värre sen jag först började med olanzapin, som triggade igång så mycket, och nu med risperidonen. Tänker på mat mycket mer... Och då har jag fastnat i det ännu mer. Ska nog ta och skriva en lapp där jag förklarar att jag behöver minska risperdal efter denna nuvarande ändringen är klar och sen får jag se om det minskar. Tror jag inte riktigt orkar med att jobba med det också. Jag lånade ju en bok om hetsätning som verkar vara väldigt bra men jag orkade inte riktigt med förändringen.
nouw.com/andothermagictricks
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Tankrgrejen håller jag fortfarande på med, inte varje dag, men de dagarna jag känner att jag orkar. Vissa dagar så kommer det väldigt få tankar så det är faktiskt lite skönt, att få vila lite. Men andra dagar så kommer en massa orostankar och overklighetstankar och lite tvångstankar. Så jag hoppas att det kan hjälpa i längden!
nouw.com/andothermagictricks
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Fint att du har kommit ifrån kräkningarna och det iallafall men det är nog väldigt svårt att bli helt fri från ätstörda tendenser när man väl har hamnat där. Jag själv har i princip haft problem hela livet med det så det är svårt att se något annat.
nouw.com/andothermagictricks
Karin
,
Egengjord glass låter väldigt gott.
Du får gå till dammen så länge istället. Jobbigt med folk men det är väl bland de gånger jag ibland kan ha nytta av dissociation. Blir en egen liten värld just där jag är. Totalt oinkräktbar.
Ta det lugnt med medicinerna. Vänta ut utsättning, verkan och förhoppningsvis kan du kanske få ner risperdal till åtminstone minsta möjliga dos. Kanske pytte pytte lite.
Theralen är lite sådär för mig med. Ibland funkar det lite halvt, ibland inte alls. Men det är i alla fall något. Särskilt om du kombinerar det med sobril då och då. Jo, jag domnar också i hela munnen ett tag efter intag. Tänkte säga det till dig men ångrade mig då jag inte ville skrämma dig. Är inte farligt, bara olustigt och känseln kommer tillbaka. Det är starkt helt enkelt.
Tyvärr inga igelkottar ute ikväll. Men svalorna flyger så fint. Tänk om man vore en svala i skymningen.
Jag hoppas att både du och jag får känslan av att döden kan vänta. Så som man normalt ska känna. En dag blir dagen dag och natten natt och vi vandrar med tröst i bröstet och hopp i tanken. Just nu de här minuterna tror jag på det för dig och mig. Och det är antagligen de minuterna som kan få morgondagen att gå.
Sov gott 💜
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Okej, då var det inte bara så för mig, trodde nästan att jag var lite allergisk mot theralen pga det.

Vad fint att se svalorna. Kanske kommer igelkottarna fram någon annan dag!

Vi får hoppas på att vi får uppleva känslan av att vilja finnas till en dag. ❤️
nouw.com/andothermagictricks