Att träffa gamla lärare (eller andra)

Vardag

Idag är första dagen på ett tag som jag inte har hetsätit eller kräkts. Jag har heller inte undvikit att äta utan det känns som att jag har ätit normalt typ. Så Yay eller nått.

Ikväll så följde jag med mamma och handlade. Jag brukar undvika det pga mycket folk vid den här tiden och för att jag bor i en liten stad så att träffa på någon man känt är typ obligatoriskt. Ler som en idiot och försöker göra så att mitt liv inte låter lika kaos som det är. Har iallafall börjat svara som det är; att jag är sjukskriven. Men snabbt som attan tillägger jag att jag arbetstränar för då låter jag mindre ”lat”.

Ikväll var det en gammal lärare jag hade på gymnasiet. Jag tyckte om henne. En lektion så kom jag in och började gråta i dörren och då fick jag prata med henne. Hon hade mig i piano och det kändes ofta som att hon var den enda som lyssnade när jag sa att jag inte mådde bra. Så för henne kanske det inte kom som världens överraskning att jag är sjukskriven.

Sen kommer kroppsångesten på det. Funderar på hur tjock den jag träffar tycker att jag har blivit. För jag har ju gått upp sen dess. Det var det första som dök upp i huvudet när jag såg henne. Eller inte det första. Det första var ”hoppas hon inte såg mig”.

Samtidigt tror jag att det är viktigt att se den ”verkliga” världen. Den världen där friskhet finns och fanns. Det får mig att vilja, ännu mer, att ha ett friskare liv där min bekantskapskrets inte består av vårdpersonal och närmsta familjen. Jag vill kunna säga att jag pluggar (visserligen är inte det friskt i sig då det grundar sig i att jag inte vill verka ”lat”).

Jag kanske borde tvinga mig att handla när risken finns att man stöter på folk man känt. Lära mig att hälsa på andra än sjuksköterskor och personer på min arbetsträning. Det får bli en annan dag.

Ta hand om dig ❤️

  • Vardag

Gillar

Kommentarer