Att ta hjälp

(o)Hälsa, Vården

Jag är dålig på att be om hjälp. Jag är ännu sämre på att ta emot hjälpen som finns. Men idag gjorde jag båda delarna. Jag är inlagd.

Jag känner panik över att vara här samtidigt som det känns som att det var rätt beslut. Försöka bryta destruktiva tankar. Jag kan åka hem redan imorgon om det blir för kaos i huvudet. Eller så får jag stanna Max tre nätter på mitt ”frikort”. Sjuksköterskan jag träffar nu under min sjuksköterskas semester fick bestämma då jag inte kunde ta beslutet. Och då blev det inläggning.

Två timmar senare.

Som skrivet så känner jag panikkänslor över att vara här. Men hade panikkänslor hemma också så det kan vara att det är kvar i kroppen. Sen ÄR det jobbigt att vara på sjukhus. Nu när det är nytt så liknar det mer ett sjukhus och när jag legat på somatiska sjukhuset (sjukhusen är separerade här) så har jag varit dödligt sjuk typ. Och när jag varit på psyk så har jag också egentligen varit dödligt sjuk (suicidtankar) så sjukhus är jobbigt. Samtidigt har jag tänkt på det så länge nu så nu fick det testas. Kanske kan lite destruktiva tankar minskas? Lite akuthjälp för att flytta fokus.

Känner starka känslor om att jag tar upp platsen för någon annan. Men försöker intala mig att jag har rätt att vara här. Det är svårt när man inte tycker att man förtjänar hjälp eller att må bra.

Nu ska jag vila.

Ytterligare några timmar senare.

Har svårt att göra klart inlägget idag.

Känner mig till besvär. Vågar inte fråga om Alvedon. Måste våga fråga om nattmedicinen sen. Vill hem. Vill inte hem. Vet inte vad jag vill.

Gillar

Kommentarer

Karin
,
Du är värd den hjälp du får. Sov sött ♥️
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Tack fina du. Kram ❤️
nouw.com/andothermagictricks
Karin
,
Hur mår du? Har tänkt på hur det gick med allt nytt. ♥️
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Har tänkt skriva ett inlägg då jag vill skriva men har haft svårt att hitta orden.

Jag är hemma nu igen. Stannade hela tiden jag hade frikort (brukastyrd inläggning) och en ssk sa att jag kunde söka akuten för en ny period men valde att testa hemma nu. Det har varit rätt jobbigt. Kände att jag kunde andas ut lite sista dagen inlagd. Maten styrde inte jag utan någon annan hade kontrollen. Inga måsten. Samtidigt som jag ville därifrån. Dubbelt. Får separationsångest så lätt. Men vid behov finns ju avdelningen kvar, säger jag till mig själv.

Så det hjälpte samtidigt som det inte hjälpte. Ungefär som jag trodde. Men är ändå typ "glad" över att jag klarade att stanna alla tre nätter Trots att hela kroppen skrek nej redan på akuten. Efter knappt två nätter så kändes det lite lugnare i mig.

Ikväll har jag ute mina ökisa, de kom fram när de hörde min röst så de har saknat att få springa löst. Sen ska jag försöka tvinga in mig i duschen.

hur är det med dig?❤️
nouw.com/andothermagictricks
Karin
,
Vad bra att du stannade hela tiden. Även om du känner att det inte hjälpt så mycket som du vill så kunde du i alla fall bekanta dig med det nya sjukhuset. Så kan du ju som du säger komma tillbaka om du behöver. Då vet du lite mer hur det är att vara där.
Kunde du tala med någon om hur du har det? Med läkare, skötare, ssk eller andra inlagda?
Hoppas att du ändå känner dig minilite mer stabil. Att rösterna och tankarna är lite lite lugnare.
Klart dina ökenråttor saknat dig. De behöver dig och tycker ju om dig.
Med mig är det rätt dåligt. Känns som jag bara väntar ut tiden på att få testa ny medicin när min ordinarie läkare återkommer från semestern. Han vill inte testa när han är borde pga ökad suicid och skaderisk vid insättning. Det kan jag förstå såklart.
Läste också gamla journaler vilket var väldigt onödigt jag mådde ännu sämre av det. Väldigt dumt.
Hur gick det med sobrilen förresten? Kan du behålla den?
Hoppas du kan sova trots separationsångest ikväll. Och få en skön hmmadusch. 💖
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Jag har väldigt svårt för att prata så pratade inte så mycket men att veta att de fanns där gör ju ändå mycket. Pratade lite med en sköterska som Jag brukar prata lite med men hon som jag pratar mest med hade semester. Jag känner mig nog ändå lite mer stabil. Rösterna har minskat, inte minskat som i att blivit mindre men lite tystare Under tillfällen under dagen iallafall. Tankarna är rätt starka fortfarande men det är Inte lika kaosartat. Jag ar inga förväntningar på att det kommer hålla i sig och som vanligt vet jag inte om jag vill det ens, det där med att man ikänner att man inte förtjänar att ha det lite lugnare.

Förstår att din läkare vill vänta. Min ssk ville ha medicinändringar klara innan hon gick på semester (nu blev det ju dock en akutförändring innan hennes semester). De vill ju ha koll på en. Mina tankar säger ofta att de inte vill mig väl men försöker säga åt dem tankarna (och ibland röst) att det bara är nojighet. Hoppas att den eventuella ändringen kan hjälpa dig ❤️

Sobrilen har jag kvar än så länge. Fick en kallelse till läkarsamral i augusti så då får jag se hur det blir.

Nu är jag nyduschad!
nouw.com/andothermagictricks
Karin
,
Fatttar att du inte kunde tala så mycket eller alls. Det kan ju inte jag heller. Såg själv hur dumt det lät. Kanske jag som önskar att man kunde det och att du kunde det också. Vore ju så mycker lättareför andra att förstå då. Hoppas att du inte tog illa upp. Skriva är lättare.
I alla fall jättebra jobbat av dig att sganna kvar trots rädsla och ångest och allt nytt och att du gick emot det som inte vill att du ska få hjälp.
Det får vara så länge det varar. Denna gång gick det i alla fall.
Ta hand om dig ikväll. ♥️🐀
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Jag tog absolut inte illa upp. Många kan ju prata bra och jag ser ofta patienter som pratar med personalen så det är ju vanligt iallafall. Önskar jag kunde bättre det skulle, som du skriver, vara enklare då.

ta hand om dig själv också. Kram ❤️
nouw.com/andothermagictricks