När allt vänder

Har mått bra senaste dagarna. Fått tänka på allt annat än ens riktiga vardag. Men så plötsligt kommer man hem och allt vänder på en sekund. Väntar på en tid till sjukhuset som aldrig kommer. Väntat sen oktober, fick tid februari, bokade om men fick hem samma tid jag ombokad. Det har alltså snart gått ytligare 2 månader. Detta tär på mig mer och mer. Lär gråta av lycka när pappret dimper ner i brevlådan. Känner dock bara idag att jag snart skiter i den där undersökningen. Dem hitta inga fel i somras så lär inte finnas fel nu heller. Vi pratar om min mage.

Självkänslan och självförtroendet är på botten nu. Allting känns så meningslöst bara. När jag väl satt mig in i dessa tankar kan jag inte sluta. Blir ständigt påmind om hur livet är så fruktansvärt orättvist. En sak som sas på radion igår påväg hem var: kvinnor betalar skatt och arbetar hela sitt liv precis som män MEN vi lyckas ändå ha det tuffare när vi går i pension än män. Fick en sån tankeställare. Världen är bra orättvis på många många sätt.

Deep jag blev. Ber om ursäkt men måste få ventilera. Riktig pisskväll. Huvudvärk och allmänt less. Vill dra täcket över huvudet och spola fram tiden. Apropå det lär jag lägga mig och sova snart. Ingen träning hände. Som vanligt. Trötthet och hjärnan tar över. Är på botten så kan ju bara gå uppåt nu. Lite positivt! Godnatt ❤️

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229