Header

Jag ska alltså bli reseledare. Det har nu gått ett par dagar och jag har låtit allt sjunka in. Jag är så himla glad att ha fått den här chansen. Igår sa jag även upp mig på mitt nuvarande jobb, vilket gör allting ännu mer verkligt haha. Om mindre än en månad åker jag till Cypern för utbildning. Vilket känns mer som en dröm haha. Det som är ännu roligare är att 5/6 av de som var i min grupp på intervjudagen också fick jobbet. Vilket är så roligt och det känns även tryggt att man har några man träffat innan. Så om en månad bär det av till Cypern i en vecka och beroende på vilken destination jag får så åker jag mellan mars-maj och sedan är jag iväg 6-8 månader.

Detta året har börjat så himla bra och även fast det känns vemodigt att lämna familj och vänner här hemma så vet jag att detta är verkligen något jag vill. Dessutom vet jag att när hemlängtan börjar smyga sig på så har man varandra.

Inför sommarsäsongen och första säsongen kommer jag bli utplacerad men än vet jag inte var jag kommer hamna. Får jag hoppas, så hoppas jag att jag hamnar på Grekland och Kreta eftersom jag älskar Grekland.

Men å andra sidan så tror jag inte destinationen spelar någon roll, jag tror att mycket handlar om sina kollegor och de människor man kommer omge sig med de kommande månaderna.

Nu är det alltså nedräkning till Cypern och ett nytt äventyr. Som jag längtar.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Den första Februari var den stora dagen här. Jag och mamma hade åkt upp till Stockholm dagen innan. Samma dag fick vi ett mail från Ving som förklarade hur dagen skulle se ut, att vi skulle bli 10-15 personer och att vi inte behövde vara nervösa. Nerverna lugnande sig något men ändå var jag vaken när klockan slog 05:00 på morgonen haha. 06:00 ställde jag klockan för att vara ute i god tid. En snabb genomgång i huvudet av presentationen medan jag sminkade mig på morgonen och sedan en nervös frukost. Taxin som skulle ta mig till huvudkontoret var något sen och då började nerverna kännas igen.

Väl framme var jag så lättad över att bara ha hitta dit haha. Inne och anmäld träffade jag ett gäng andra sökande som också väntade. Alla var framåt, utåtriktade men lika nervösa som mig.

När alla väl var samlade började dagen med en presentation om företaget, reseledarrollen och hur allting kommer gå till ifall vi får jobbet. Något som gjorde en extra nervös var när de berättade att de inte fanns många platser kvar, eftersom vi var sista gruppen. Vi blev sedan uppdelade i två grupper där det väntades olika gruppintervjuer samt presentationen. Jag valde att gå först och tänkte att det är bättre att få det gjort. Väl uppe släppte all nervositet konstigt nog och jag kände mig hyfsat självsäker. Det som gjorde mig så himla glad var att jag fick en så bra respons efteråt. "Där satte du ribban" haha.

Det var sedan dags för lunch och efter presentationen släppte mycket av nervositeten. Det var ju presentationen jag var så himla nervös för och nu var den gjord. Vår grupp gick och lunchade tillsammans, där vi pratade om allt möjligt. Ett riktigt härligt gäng människor fick jag träffa den dagen.

Sedan var det dags för den personliga intervjun. Det allra sista på denna dagen. Jag var den andra på listan, vilket var skönt för då visste jag att jag inte skulle behöva sitta och vänta hela eftermiddagen.

innan det var min tur för den personliga intervjun frågade en "vad är planen om ni inte får detta?" och då slog det mig. Vad gör jag om jag inte får jobbet? En klump la sig i magen. "vad gör jag annars?". Jag vill ju detta så himla mycket.

Efter den personliga intervjun kändes det inte alls bra, jag tänkte på alla de svar jag gett, alla de svar jag kunde gett och jag började vrida och vända på hur jag skulle formulerat vissa svar jag gav. Jag sa hejdå till de andra, önskade dom lycka till och sedan tog jag en taxi hem till hotellet. Jag kände mig så osäker och jag var så trött efter att knappt fått någon sömn att jag somnade så fort jag la mig i sängen på hotellrummet haha.

Det var som att all nervositet och spänningar släppte. Jag har nu gjort allt jag kan.

Nu väntades en vecka av väntan. En vecka som aldrig tog slut. Torsdagen, dagen vi skulle få svar om vi blivit godkände eller inte kan ha varit den längsta dagen någonsin. Minuterna kändes som timmar. På lunchen passade jag på och ringa hem. Det var många som undrade hur det hade gått och sent på eftermiddagen hade jag fortfarande inte fått något svar. Jag blev mer och mer osäker och jag pendlade fram och tillbaka mellan tankarna.

I samma sekund som jag la på telefonen med mamma fick jag mailet. Jag blev godkänd, jag fick jobbet.

obeskrivligt!

Likes

Comments

Svårt att veta hur jag ska starta detta inlägget. Det är svårt att sätta ord på det jag känner just nu. Är så oerhört glad, förvirrad och förväntansfull på detta året. Ända sen jag kom hem från Kalifornien har jag tänkt vad som kommer hända härnäst. Jag har så många tankar och idéer på de saker jag vill hitta på att det känns som det krävs en hel livstid om inte mer för att kunna förverkliga alla de ting jag vill göra haha. Sen jag kom hem från USA har jag varit inne på både Afrika, Australien, plugga igen i USA och att backpacka i Asien haha. Jag har en sån längtan efter att upptäcka världen, alla dess språk och kulturer att det är svårt att tänka klart.

I december klickade jag in av en slump på Vings hemsida och av en ren slump klickade jag in på kategorin jobba hos oss, där fliken reseledare dök upp. Det var den 30e December och till min förvåning var sista ansökningsdagen 31a December.

Jag bestämde mig för att testa, jag tänkte att det skadar inte, även fast jag visste att min chans att bli kallad på intervju inte var så stor. Jag har sedan flera år tillbaka haft en dröm, en dröm att få jobba som reseledare. Kombinationen med jobb, att flytta utomlands och lära känna fantastiska människor kunde inte passa mig bättre. Det visste jag redan. Men jag visste också att pressen är oerhört hård och eftersom jag sökte i sista minuten, tänkte jag att min chans inte heller var så stor.

Jag skickade in min ansökan och tänkte faktiskt inte mer på det. Det blev 2018 och 4e Januari. Det var under lunchen på jobbet som jag skulle få det där mailet, det där mailet som gjorde mig så glad, nervös och överrumplad.

"grattis" hann jag läsa, ett mail från Ving och jag minns att jag tänkte "grattis till vadå?"haha. Jag hade blivit kallad på intervju. Pulsen steg och jag ville ringa till alla jag kände. Jag ville skrika ut att jag skulle på intervju, jag var så himla glad. För bara det var ett jättesteg för mig. "Dom vill träffa mig av alla" haha.

Genast började jag söka på olika bloggar och internet för att ta reda på så mycket som möjligt, som den kontrollfreak man är haha. Genom mailet fick jag reda på de saker som skulle förberedas, däribland en presentation som jag skulle hålla inför de andra sökande. Direkt fick jag en klump i magen och minnen från gymnasiet kom tillbaka haha. Att stå inför en grupp människor var bland det värsta jag visste och nu kunde det avgöra min framtid.

Direkt började jag förbereda presentationen som skulle vara i 3 minuter och målet var att sälja in ett valfritt resmål. Jag började öva direkt och försökte tänka positivt, jag klarar detta! Det som skrämde mig mest var att jag skulle få en blackout och glömma i princip allt jag förberett mig inför.

Jag och mamma åkte upp tillsammans till Stockholm den 31a Januari. Den 1a Februari var det dags för min intervju.

Likes

Comments

Ett år jag aldrig kommer glömma. Så mycket jag lärde mig förra året.

Underbara 2017

Likes

Comments

Efter ett långt break är jag tillbaka på denna bloggen. Äntligen! Efter att ha kommit hem från Stockholm i fredags är jag inte bara laddad med ny energi, men känner mig även så inspirerad och framförallt TAGGAD på 2018 som jag känner redan nu har börjat helt fantastiskt. Detta året kommer bli mitt år och Jag känner det redan nu. Jag ska verkligen ägna detta året till mig, omge mig med vänner som boostar mig och ger mig energi, ta hand om mig själv och göra det som jag mår bra av. Låter inte det bra? För det tycker jag.

Likes

Comments

So, our journey began yesterday after saying goodbye to my host family. I can not believe that my journey in the u.s is kind of over, while for my family, it is just about to begin. My family arrived in Los angeles this tuesday and throughout the week I have been trying to show them everything there is to show in Santa Barbara. It has been hard going place to place knowing that it´s gonna be a while until I get the chance to visit my second home again. Nevertheless, I know that I will come back, hopefully sooner than I think. Besides, I can not thank my host family and my teacher Sarah enough who taught me so many things throughout my year here in California. You guys are truly amazing <3

On our way to San Diego we stopped in Santa Monica to checkout the pier. After that, we ended up stuck in traffic for about 2 hours before we arrived at our hotel.


Santa Monica Pier..

After a good night of sleep we drove to downtown this morning to check what San Diego has to offer. The city is even more beautiful now then last time I was here. The tall Skyscrapers, the greenery and the fact that the city is not that busy as in many other cities makes San Diego one of my favorite cities I have ever seen.

Downtown..

Likes

Comments

Förra måndagen tog vi en airbus tidigt på morgonen för att ta flyget till cancun, Mexico. Väl framme efter lite sömn på planet möts vi av värmen. Transfern tog oss till våraT hotel vars läge är perfekt. Precis bredvid centrum och dess nattklubbar. En snabb vända upp på rummet för att då mötas av utsikten som vi tjejer fick, makalöst fint ut mot havet!

Veckan i sig blev en fantastisk resa utöver att något oturligt hände nästan varenda en av oss haha.

See u later allliggattooorr

<3

På lördagen bokade vi en dagsresa, så på söndagsmorgonen åkte vi mot första stoppet. I Cancun bodde vi på turistområdet, å andra sidan när vi kört i någon timme kom vi ut där mindre fina områden präglade diverse städer. Vilket i sin tur hade sin egen charm, riktigt mysigt! Första stoppet var just ett sådant ställe. "Old Town" hette det. Vi fick bara stanna i 15 minuter då mexikanska poliser är på turister om att inte befinna sig på såna här platser.

Andra stoppet, som blev en timma senare, så var det dags för lunch. Vi fick också chans att få vårt egna Maya, födelsecertifikat. Amanda passade på, det hon fick tillbaka var riktigt häftigt! Under hela resan berättade själva reseledaren om hur Mayafolket levt, gjort och bott. Verkligen intressant!

På bussen fanns också en från Mayafolket som berättade lite om hur historien, hur de pratade etc.. och tequila bjöds det "såklart" på haha.

Tredje stället vi stannade till på var Cenote Ik-kil, som är ett sjunkhål som sträcker sig 50 meter under vattenytan. Detta kan ha varit det coolast jag gjort.. Först var man tvungen att duscha innan man begav sig ner under marken i ett grottliknande ställe. Där nere möttes man alla de människor som badade. I vattnet fanns också en massa fiskar som simmade runt. Så coolt men men man blev också fundersam då vi fick reda på att man simmade på egen risk..

Det sista stoppet på dagen var ett av världens sju underverk, Chichen Itza. Kanske svårt att föreställa sig, men obegripligt hur de för 1100 år sedan byggde detta. Fick bland annat reda på hur templet håller sig i så bra skick, ett sjunkhål befinner sig under templet.. Hur sjukt är inte bara det? själva templet är en Mayakalender vars alla stenar betyder något så lika som trapporna och dess sidor.

Hur lyckad denna resan än blev, så är det så skönt att vara hemma igen, som jag älskar detta ställe.

Likes

Comments

Förra veckan bestämde vi oss för att gå till state och Farmer´s market efter skolan. Farmer´s market är en marknad där diverse lokalproducerad mat säljs så som jordgubbar som vi plockade på oss. Jag, Amanda, Silje & Jesper gick sedan ner till stranden där vi planerade att se på solnedgången. Så skönt att värmen är tillbaka trots att det fortfarande är upp och ner vecka till vecka. I helgen befann vi oss på stranden med 26 grader varmt medan vi idag har gått runt och frusit hela dagen haha..

Förra helgen bestämde jag mig för att bara ta det lugnt. På söndagen gick jag och Amanda på en riktig långpromenad. Vi gick ner till bland annat City College.

I söndags, för en veckan sedan, kom en ny student hem till oss & inatt kom ytterligare en. Vi är nu återigen 4 tjejer i vårt rum & det känns faktiskt helt okej. Trots de faktum att de fortfarande känns tomt utan de andra tjejerna. De två nya kommer i från Schweiz och ska stanna ungefär till när det är dags för oss att åka hem. Det kändes konstigt att introducera sig själv som en veteran som befunnit sig i staterna i snart 7 månader haha. Tiden går otroligt snabbt, så snabbt att jag inte ens vill tänka på hur det kommer vara att komma "hem" igen.

På tal om annat, idag är det måndag igen och 4 skoldagar kvar till Spring Break. Som jag längtar! Dessutom, exakt två veckor till vi åker till Mexico, cancun idag.

Likes

Comments

Sen mitt förra inlägg har det hänt en del. Vädret till att börja med har varit helt underbart. Så länge kändes det som man befann sig hemma i Sverige igen, grått, blåsigt & regnigt. Amerikanarna säger att det inte har regnat så här mycket på sex år samt att tillägga att den värsta stormen på 20 år inträffade för ett par veckor sedan. "Go to California they said, It will be Sunny they said" är en mening som använts en del sedan regnet kom hit haha. Sedan två veckor tillbaka har temperaturen gått upp till 25 & förra söndagen låg den på 32 grader, vilket är så härligt. Håller tummarna för att vädret förblir fint nu fram till det är dags att åka hem :)

Förutom vädret har det blivit många hejdå´n. Amanda, Odd & Edvin har nu flyttat in till oss nu när Klara, Demi, Gustav, Jakob & Nanna har åkt hem. Det känns så himla tomt & konstigt att tänka att det nu gått 6 månader sedan jag sa hejdå till mamma, pappa & lillasyster i Köpenhamn. Det är så konstigt att tänka att många av de vi umgåtts med sedan dag ett är hemma, deras så kallade äventyr är över. Även fast mitt inte är över än har de varit mycket känslor inblandat med alla Hejdå´n samt tankar om hemlängtan. Som sagt så är det ett tag till innan det är dags att säga farväl. Först är det spring- break som närmar sig med stormsteg. Vi ska nämligen till Mexico, Cancun!

Dagarna springer i väg känns det som. Vi gör just nu en college- kurs som omfattar globalization, vilket är så intressant. I fredags var det även St. Patrics day, vilket är stort här i USA & det var verkligen kul att få ta del av det. På kvällen tog vi på oss diverse accessoarer & mötte upp med de andra för att fira. Det blev en himla lyckad kväll! :)

Dessutom gjorde vi något förra söndagen som jag sett fram emot sedan jag visste jag skulle åka till USA .Vi hyrde nämligen bil till Los Angeles för att se på Lakers (basket). Det var verkligen en upplevelse för livet, så kul & spännande trots att de förlorade haha.


Just nu försöker jag tänka på att verkligen ta vara på tiden trots att jag i smyg räknar ner till när min familj kommer hit. Det ska bli så kul att få visa dom bland annat Santa Barbara. Utöver det trivs jag så himla bra här & jag kan just nu inte tänka mig att åka hem igen. Santa Barbara har ju blivit mitt hem.

Likes

Comments

De senaste veckorna har rullat på så snabbt. Många tankar & mycket att göra. Vi har varit iväg i 5 månader, vilket känns helt obegripligt. Jag är så glad att jag är här och faktiskt klarar mig själv, på egna ben haha.


Förra veckan jobbade jag & Amanda tillsammans på Santa Barbaras International filmfestival. Det visades över 200 filmer & över 700 volontärer medverkade samt hjälpte till under denna festival. Själva festivalen pågick på 5 biografer på state street. På Arlington Theatre kryllade det av kändisar på storvisningarna. Ryan Gossling, Emma Stones, Channing Tatum, Ellen Degeneres är några ut av de som befann sig på festivalen & Klara, min rumskompis, som jobbade på röda mattan fick till & med möjligheten att prata med Ryan Gossling medan vi andra var i Portland, Vilket gjorde oss ganska avundsjuka haha..


Jag & Amanda däremot jobbade senare i veckan med så kallade ”filmscreening” gruppen & på alla våra skift fick vi tilldelade rollen att dela ut ”ballets” eller så kallade röstkort & önska alla en trevlig biovistelse. Regissörer ”filmmakers”, sprang runt mellan filmerna för att se hur många som just valt att bedöma & se deras egen-gjorda film, vilket hela upplevelsen i sig var himla häftigt att vara med om.


100- Tusentals människor besökte festivalen som pågick från den 1e- 11e Februari & människor lägger alltså upp över 5000 Dollar för att se dessa filmer & få exklusiva platser på panelsnack & filmvisningar.


Jag & Amanda jobbade 5 skift vardera & var 1st year Ambassadors medan det fanns folk som har jobbat i över 30 år på den årliga festivalen. Jag är också väldigt stolt över att vi faktiskt gjorde det haha & det känns väldigt roligt att kunna ta med sig denna erfarenheten.

Ett av de första skiften på Metro 4 Theatre..

Framåt i tiden har vi än så länge två resor planerade något sånär. I mitten av Mars har vi nämligen bokat en Lakers- game i Los Angeles (basket), vilket ska bli så kul att åka på!

Utöver detta har vi också börjat brainstorma om vad vi ska göra på våran Springbreak i April & det verkar som att vi lämnar USA & beger oss ner mot Mexico.. :)


Från en sak till en annan, den senaste veckan har varit väldigt känslosam då många lämnar på Fredag & lördag som jag kort har nämnt tidigare. Fredag & lördag lämnar 4 ut av de 6 jag bor med bland annat, vilket känns oerhört overkligt då vi levt med varandra i 5 månader :( Dock flyttar folk in jag redan känner in efteråt, vilket känns oerhört tryggt. Så denna sista veckan försöker vi verkligen ta vara på tiden. Vi har ätit ute med hela gänget & imorgon ska vi på en BBQ, Vilket känns väldigt ironiskt då vi praktiskt tagit började vår resa för snart 5 månader sedan med samma BBQ,.


min roomisar <3

De som kom hit samtidigt i September <3

Likes

Comments