När snöstormen lägger sig...

Det är något med det, när en riktig snöstorm drar in. När allt övrigt stannar upp. När man bara ger sig ut för att man verkligen måste. Måste. När snön yr utanför fönstret så träden knappt syns. När man inte lämnar någon i sticket. En bil i diket, man stannar. Någon som ser ut att ha problem, man frågar om man kan hjälpa till på något sätt. Hästar som behöver ses till, man ställer upp för varandra. De som kan ta sig ditt, slänger ett extra öga på alla andras hästar med. Traktor chaufförer som jobbar dygnet runt, handla åt grannen, ytterdörrar som inte går att öppna. Lastbilar som står i vart och varannan korsning. Människor så välklädda att bara ögonen syns. Ljudet från snön som rasar från taket och fåren som får panik. En tacka som ska födda mitt i allt. Lamm som kommer till världen mitt i stormen. Ber kompisen skriva när hon kommit hem, så jag vet att de gick bra. Lite för lång stund går utan att höra något, innan de dyker upp en bild då hon bogserats bakom en traktor. Snöstorm.

Men när allt lagt sig, den här gången efter två intensiva dygn blir världen så där magisk. Snön går en bit upp på rutorna. Det glittrar så där fint när solen orkar sig upp till trädtopparna för att direkt gå ner igen. Plogkanterna så höga att de inte går att avgöra i förväg om man kan köra in i rondellen eller måste stanna. Därför blir de att stanna varje gång, i varje korsning, för att sakta smyga sig in för att precis hinna bromsa när de från ingenstans dyker upp en bil bakom kanten. Hästar som blir krispiga av kylan när termometern passerat -20. Bilar som inte startar, människor som hjälper varandra skotta upp stigar till husen. Rök ur skrotstenarna på hustaken, med människor i som försöker få värmen att stanna. Tjocksockar och kaffe i mängder. Nybakat i ugnen och en soppa på spisen. Vintern ändå. Magisk.

  • Vardag

Gillar

Kommentarer