Jag är så mycket bättre en ångesten

Så här ser jag ut ikväll. Ganska lugnt kan man tycka va? Jag har ju faktiskt fått på mig en fin tröja, dragit ihop håret i en slarvig fläta. Ett par träningstights, tjocksockar och osminkad. Där tog orken slut, och varför ska jag egentligen bry mig? Jag har ju faktiskt gått upp idag. Jag har ridit. Även varit på Ica, handlat mjölk, kvarg och frukt. Jag har alltså varit på Ica, gått runt bland folk och bara varit nöjd över att jag tog mig ditt. Exakt så. Jag har ätit frukost, lunch och middag. Det ni. Det är inte varje dag jag lyckas få med alla dom där.

Vet ni. Det har inte alls varit en dag i lagom tempo. Det här var mer en vad jag orkade. För nu bryter jag ihop igen. För fjärde gången idag. Orken tar slut och ångesten tar över. Jag räknar till tio, ser om det värsta har gått över. Men det har ju inte de. Ett litet "måste" som blev för mycket. Mer en så behövs det inte.

Ångesten blir så där stark att jag inte vet vad jag ska göra. Försöker sitta stilla, men jag får inget lugn i mig. Hjärnan går på högvarv och kan liksom inte stanna upp för nån sekund. Kramar om en kudde så hårt att det känns som den ska gå sönder. Jag försöker andas lugnt. Lugna djupa andetag, ända ner i magen. Tänker att snart är det över. Den värsta panikångesten är snart över. Det vet jag ju. Men ändå blir viljan att göra sig illa starkare för varje minut som går. Fast jag vet ju att inte hjälper. Det där är ju inte jag, jag är ju sjuk. Så är de, fast det inte syns utanpå hela tiden. Jag önskar så mycket att jag kunde få ett lugn i kroppen utan att hålla ett rakblad i handen. För det hjälper ju inte. Det gör ju bara allt värre.

Så där är de emellanåt. När min ångest blir för mycket och jag inte längre kan hantera den. Men vet ni. Idag har jag varit bra. Riktigt så där bra. Så jag bara vill skrika rakt ut till alla att idag har jag klarat varenda liten motgång. Jag har brutit ihop, satt mig ner och grinat. Verkligen tänkt att jag inte kommer klara de här. Att jag måste göra mig illa. Men idag har jag klarat varenda liten motgång, utan att ens behöva krama om ett rakblad. Jag har inte ens rört dom eller varit påväg att hämta dom. Alltså fattar ni hur svårt det här är?! IBLAND ÄR JAG BARA SÅ MYCKET BÄTTRE EN ÅNGESTEN.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229