2020 går in på sina sista timmar. Jag har gjort min draghundspremiär på längdskidor idag, vurpat ner i diket och täckt mig själv i snö. Skrattat åt eländet och rest mig igen. Hejat på Leia som bara den. Snart ska jag lämna soffan för att titta till hästen, ge han nyårsmorötter och säga till han att stanna i hagen även om raketer smälls inatt. 2020 går mot sitt slut, året som kommer minnas mest som Corona-året. Året då vi inte längre kunde umgås med nära och kära på samma sätt som tidigare, året då vi inte kunde resa var vi ville och året då sjukvården fick jobba arslet av sig. Men också året då människor visade en stor respekt och omtanke för de runt om, året då vi hjälptes åt att handla mat till de som inte kunde själva och året då vi behövde tänka mer kollektivt istället för själv. Vilket år. En årssummé tänker jag är ännu mer givet en vanligt, då de känns extra viktigt just nu att lyfta fram de fina i saker och ting.

Gjorde du något 2020 som du aldrig gjort förut? Jag publicerade min första bok, jag föreläste för många människor, gjorde små och stora interjuver, var med i tv, pratade sånt jag tycker är viktigt, och var otroligt stolt över att jag lyckades förmedla ett lugn trots min första tv-intervju.

Genomdrev du någon stor förändring under året? Jag provade flera olika jobb och hittade på så sätt till jobbet som jag trivs otroligt bra med. Vilket visade sig vara stället jag varit på i flera år, macklivet, ja tack. Att ta några steg tillbaka är ibland helt rätt riktning.

Hände något som du önskar inte hade hänt? Corona, tänker på så många människor som dött eller fått komplikationer som de inte finns nån enkel lösning på.

Vilka länder har du besökt i år? Jag har för ovanlighetens skull varit i Sverige hela året.

Det bästa du gjort 2020? Att våga följa mina drömmar, att våga prova flyga och våga ta några steg tillbaka. Att lita på mig själv och vad jag kan. Att se andra läsa min bok, att höra vad andra tyckt om den, se andra reflektera över saker som jag tycker är viktigt. Men de bästa jag gjort 2020 är helt klart att jag fortsatt sprida kunskap om ämnet jag brinner för, psykisk ohälsa.

Hur firade du jul 2020? Började dagen på jobbet, sen i stallet och sist men inte minst hos svärföräldrarna. Där åt vi middag och umgicks med Jespers syskon in på småtimmarna.

Bästa köpet i år? Våran nya lägenhet!!! Som vi inte får tillgång till förrän i Februari, men jag känner på mig att det här är bästa köpet 2020. Är väldigt taggad på att flytta.

Något som gjort dig extra glad. Min häst Bajen, han sätter guldkant på min vardag.

Har du skadat dig eller varit allvarligt sjuk? Jag tror faktiskt inte det. Har knappt varit på akuten alls. De ända jag kan tänka på är när jag råkade vifta framför min hästs mun och han fick tag på tre fingrar och de åkte ur led. Aj.

Vad önskar du att du hade gjort mer av under 2020? Att jag hade kunnat umgås mer med vänner, men viktigaste är såklart att få stopp på smittan.

Vad önskar du att du hade gjort mindre av? Önskar jag hade tänkt lite mindre på vad andra kanske tänker och tänkt lite mer på vad jag tycker.

Ditt största karriärs steg under året? Att jag gick tillbaka till mitt gamla jobb, men högst är såklart att jag publicerade min första bok.

Största misstaget? Vet inte riktigt.

Vad spenderade du mest pengar på i år? Nya lägenheten, dock är de ju mer en investering. Särskilt nu när jag sålt våran nuvarande lägenhet och lyckades göra en dröm vinst på den. Då känns den nya lägenheten bara som en investering. Annars spenderade jag nog mest pengar på min häst.

Något du önskade dig och inte fick? Att behålla våran stora Cheva, min favorit bil hehe.... Den hade jag gärna haft kvar, även om jag är rätt okej nöjd med våran nya bil och vet att Chevan inte var ekonomiskt hållbar att ha kvar då den drog 1,25 liter milen... Den nya drar liksom typ 0,45 hehe... galet.

Vem saknade du under året? Hade väldigt gärna åkt en sväng till Göteborg och Borås för att umgås med släkten, eller bjudit upp dom hitt. Men de har ju liksom inte varit aktuellt.

Mest stolt över? Att jag skrev en bok och publicerade den, say no more.

Vad ser du framemot nästa år? Att Corona-situationen ska bli under kontroll, att kunna börja om umgås med vänner som vanligt, att flytta till nya lägenheten och att få fortsätta ha en frisk, fin och stark häst.

Det kommer jag aldrig glömma av 2020... pandemi år. Men kommer aldrig glömma hur mycket jag lärt mig om vad som är viktigt för mig och vad jag behöver för att må bra.

Det här hoppas jag händer 2021... att vi kommer trivas bra när vi flyttar och att vi kommer kunna bjuda hem massor med vänner. Men framförallt hoppas jag att vi och våra nära o kära får fortsätta vara friska.

Hej på er, och hoppas ni har de bra trots att en speciell jul väntar för de allra flesta av oss. Vi har det bra, Jesper är hemma och julledig och jag går imorgon in i något som känns som ett lång jobb-Marathon. Vilket är rätt självvalt då jag snällt räckte upp handen på jobbet och sa att jag kunde ställa upp. Känns helt rätt, är ju min första jul på den här stationen och dessutom är jag inte den som längtar ihjäl mig efter julen. De har börjat kännas okej med åren, men det är inte så att jag längtar ut över mig. Verkligen inte, har mer lärt mig att tycka att de känns okej. Hur som, går jag imorgon in i något som känns som ett ända långt jobbpass på flera dagar. Däremot, en ledig uppesittarkväll. Just den kvällen, uppesittarkvällen den 23:e har jag verkligen gjort till min. De känns bra. Tidigare år har vi bjudit över egentligen alla som velat komma, vänner i massor som inte haft andra planer, för att spela bingo, fika och bara ha det bra. I år däremot blir de verkligen annars, vi har valt att inte bjuda över någon alls och kommer att ha en mysig lugn uppesittarkväll bara jag och Jesper. Troligtvis i mjukiskläder och håret i en tofs. De blir bra de med! Fika kommer de då att finnas gott om, de har jag sätt till.

Idag när jag hade gjort klart dagens alla måsten så åkte jag förbi Krysset på vägen hem för att köpa med burgare till lunch, och då tittade solen fram. Soluppgång och solnedgång på samma gång, och jag kan inte ens minas senast solen ens orkade sig upp?? Galet. Blev hur som väldigt glad och knäppte några selfies medans jag väntade på maten och då kom jag ihåg att de här är nog de absolut sista bilderna från min fina Cheva. För om allt går som planerat så får den en ny ägare imorgon, spännande. Min favorit Cheva.

Ta hand om varandra, kram!

#bestofnouw

Snön kommer och går i mitt Västerbotten. Julklänslorna lika så. De kommer och går. När snön lagt sig, är julkänslorna där. När snön regnar bort, regnar även julkänslorna bort. Just nu är de snötäckta träd, gräsmattor och skogsvägar. Traktorspåren syns tydlig och skenet från någons pannlampa lyser upp de snötyngda träden. Julkänsla. Jag har tänt alla ljus hemma, skenet dansar sådär som de gör. Julkänsla.

Varje år sen jag blev vuxen har jag mer och mer börjat våga längta till julen. Till en mysig julhelg, med vänner, sambo & familj. Även om de just i år inte alls blir som jag egentligen hade velat. Jag hade velat fylla soffan här hemma med vänner, sällskapspel och något gott nybakat att äta. Pepparkakor helst, älskar pepparkakor, har alltid gjort. Jag har börjat längta, jag har vågat börja längta. Även om i år inte blir så på grund av pandemin som vi alla behöver hjälpas åt att få ett slut på.

Jag reser mig upp för att blåsa ut ett av stearinljusen som nästan brunnit till botten. Ger mig själv en liten klapp på axeln, för nu slipper jag kanske kämpa med baksidan på en sked för att få bort den där sista biten ur ljusstaken. Det är fint att bli vuxen. Att få skapa något eget. Att våga skapa något eget, långt ifrån självklart. Hemma hos mig och Jesper är det alltid lugnt och tryckt, det här är vårat hem. Vårat hem som jag har börjat hitta till mig själv i. Vårat hem, där jag är trygg, där jag väljer vilka som är välkomna och där vi tillsammans skapar en jul som vi båda vill ha. De där ordet som är så litet, men så viktigt. Vill.

För tre jular sen skrev jag något om att julångesten inte var helt borta, men att den var så mycket mindre en vad den någonsin varit. I år måste jag liksom leta efter den för att hitta den, så liten är julångesten. Jag säger hej till den och blir påmind om hur bra vi har det. Hur tacksam jag är för att jag vågat skapa en jul som jag mår bra i, som jag faktiskt vågar längta till. Om så bara lite.

Tänk att det kan vara så här. Att inte behöva ha en ångestklump i magen inför julen. Tänk att det går att våga längta till julen.